Hovslagaren bad mig också att försöka leta upp tappskon på vilket jag svarade att detta var att betrakta som ett ”mission impossible” med att jag visst skulle göra ett försök.
Jag slirade ut i hästarnas hage och spände ögonen i leran, vattenpölarna och de flera centimeter djupa och vattenfyllda hovavtrycken. Nada, nothing, niente, men det hade jag inte förväntat mig heller!
Vandrade hemåt med ridskor som nu vägde något kilo mer pga all lera som hade fastnat på dom, glad över att i vart fall ha hittat en av Birks boots väl nergrävd i leran och som vi varit av med ett tag.
I morse gick jag som vanligt ner med hästarna till hagen klockan 06.50 (fick ju tyvärr ställa in min planerade hoppträning pga tappskon, snyft, snyft….) och först DÅ återvänder mitt tydligen avdomnade minne!
Dagen innan då jag gick ner med hästarna till hagen hade det ju faktiskt hänt något ovanligt!
Jag har vanligtvis en utmärkt pli på både Archie och Birk och de VET att de ska gå IN i hagen även om jag står utanför och tar av dom tränsen. Likaså skulle det aldrig falla dom in att försöka springa UT från hagen även fast jag alltid lämnar insläppet vidöppet då jag går in för att hämta dom.
Men igår fick Archie för en gångs skull för sig att leka lite (hmm….) och i stället för att följa efter Birk in i hagen (den snälle hästen skulle aldrig ens drömma om något annat) så svängde han helt sonika av och började beta på gräsvallen mittemot hagen. När jag närmade mig för att hämta tillbaka honom var han inte dummare än att han förstod att detta skulle innbära slutet på gräsätandet så han började gå snabbare och snabbare för att slutligen ta några galoppsprång på gräsvallen. Denna vall är alltså extremt brant (se bild ovan) och där sprang Archie upp och ner i det jättehala gräset. Tack och lov pågick denna cirkus bara någon minut (Birk stod under hela tiden i hagen och märkte nog inte ens vad som försigick utanför) och Archie lät sig ganska snabbt fångas in för att återbördas till hagen. Och det var det, det…
Fast i morse slogs jag plötsligt av tanken att det kanske var DÅ som skon hade trampats av och inte alls i hagen som jag trott.
”Det kostar inget att kolla” tänkte jag och jag hann inte mer än tänka tanken så såg jag skon djupt nergrävd och helt skev i leran på vallen!
Så i eftermiddag har jag förhoppningsvis en häst med 4 skor på fötterna, redo inför helgens tävling på söndag!
Hej!
Läser din blogg med stort nöje och ler ofta igenkännande.
Ett tips om tappskor är att alltid spara en omgång skor från föregående skoning. Ofta är inte skorna helt utslitna och man kan be hovis att rikta om de skevat till sig efter avtagning. Då slipper man gå o svära i hagen utan har alltid en riktad sko som passar.
//Prick från Ryttarfiket
Du har helt rätt!
Så gjorde jag då jag ägde Heron eftersom han vid några tillfällen trampade av sig skorna vid hoppning (innan jag började använda boots). Och Heron kunde inte gå utan framskor, han markerade direkt så det var inte ett alternativ att vänta med att sko till senare. Skon var tvungen att komma på DIREKT!
Minns ett tillfälle innan jag började ha med mig egna ”extra-skor”. Jag var och hopptävlade hos Sydslättens ryttarförening och Heron trampade av sig en framsko. Banbyggaren, Bengt Rosberg, var tillika hovslagare och han lyckades hitta en sko att slå på; en sko som var några nummer för stor! Det såg inte klokt ut men jag lyckades i alla fall genomföra tävlingen :=)!
Jag har alltid sagt att ”min” hovslagare skor så att skorna omöjligt kan lossna eftersom jag, borträknat från Herons ”hopp-avtramningar” haft kanske 2 tappskor på mer än 15 år. Men det var innan Bus-Archie kom in i bilden och han har nog redan lyckats trampa av sig skorna 2 eller 3 gånger. Så jag ska nog återgå till ”reservskor”.