Jag har under förra veckan flera gånger slagits av hur ”vuxen” Archie har blivit, inte bara rent ”kroppsligt” där han nu troligen är färdigvuxen (ca 168 cm) och långt ifrån den lille (163 cm), smäckre 3 åring jag köpte för 2 år sedan.
Jag betraktar honom inte alls som en unghäst längre, vilket i sig är fel, men så som han beter sig är det inte heller så konstigt.
Archie har alltid varit väldigt snäll och ”långt framme” för sin ålder, folk har reagerat på att han är så väluppfostrad och lydig och jag har ibland undrat vad det säger mest om: de som kommenterat hans ”snällhet” eller Archie själv.
För i min värld så SKA hästar vara som Archie. De ska inte hålla på med ¨ifrågasättande” och en massa protester av olika slag, säger jag GÅ så ska hästen GÅ och säger jag STANNA så ska den STANNA, typ.
Men nu är det så till och med jag reagerar!
Archie är så stabil, harmonisk och lätthanterlig och jag är mycket stolt och nöjd med honom.
Jag har, bara för att ta några exempel, helt slutat att fundera över om han tex kommer att bli rädd för något vid uteridningar eller om det kan bli besvärligt att åka ensam till en tävling.
Vistelsen i Yddinge har verkligen öppnat även mina ögon för hur duktig Archie är, tidigare har jag tagit mycket för givet eftersom vi varit i vår invanda hemmamiljö.
Att Archie stod i Yddinge förra sommaren bidrar säkert mycket till att han accepterat allt där så bra även om jag bara red 4-5 gånger då. Men jag kan ju nämna att gamle, stensäkre Birk har fått en del ”idéer” sedan HAN kom till Yddinge även om han också var med förra sommaren. Han kan mycket väl titta till och ibland även HOPPA TILL för saker som han tycker ser konstiga ut.
Förra veckan tränade jag för Birgitta, jag red ut ensam och i sällskap med Birk, jag hopptränade (för första gången utomhus) och allt gick som en dans. Archie var stabil som en klippa trots att det rimligen BORDE vara skillnad på att rida i trygga ridhuset på MCR mot att rida utomhus, i hård vind (en av dagarna) och/ eller med en massa ”konstiga” saker som hela tiden dyker upp, hörs eller syns: lös hund, katter, en anka som är överallt (även i hans box ibland), fladdrande ensilageplast, traktorer och andra jordbruksmaskiner, en mängd hästar (även föl) som han aldrig träffat förut mm mm.
Jag inser, som så många gånger förut, hur fort tiden går och hur kort tiden är mellan ”rå unghäst” och en häst som man kan göra i princip ALLT med.
Det enda jag SÅ KLART fortfarande inte kräver av Archie är att han ska utföra vissa dressyrrörelser som han inte är fysiskt och psykiskt färdig för, inte heller kräver jag den samling och schwung som jag är övertygad om kommer att komma med TID och träning.
Så…nu får det vara färdig-skrutet om Archie för idag (fast någon gång kan man väl få kosta på sig det också :=)?
