Idag övergav vi för stunden det mesta av sidvärtsrörelseträningen, det börjat bli lite väl tjatigt och det kan också lätt bli så att man fastnar i det (om det inte fungerar) och inte hinner med så mycket annat.
Vi började passet i extremt lång och låg form och övergick därefter till att göra lite bakdelsvändningar. Även om vändningarna är stora så utför Archie dom bättre och bättre, det är bara lite kvickhet i bakbenen som saknas.
Skänkelvikningarna kollades som sagt av som hastigast och Birgitta konstaterade att de i alla fall är/ blir bättre och bättre.
Lite bytesförsök blev det också och tyvärr slår Archie mot spöt när jag vill förstärka skänkelhjälpen. Detta bakut-sparkande gör att jag drar mig för att klippa till honom (jag vill helt enkelt inte ramla av) även om han behöver en tydligare hjälp för att byta. Birgitta tycker att jag är gräsligt mesig men som sagt: min balans är usel och jag hade säkert hamnat i backen om Archie sparkade tillräckligt rejält.
Min plan är att fråga en kompis som är ridlärare om HAN vill sitta upp och göra några bytesförsök; det är bättre att någon som vågar gå på Archie gör det än att jag sitter och gör så att det varken blir ”hackat eller malet”.
Avslutningsvis gjorde vi några avbrott från galopp till skritt; ännu en avslöjande övning som vi inte behärskar fullt ut ännu.
Senaste kommentarer