Under veckan som gått har det inte inträffat något revolutionerande åt något håll, det mesta har gått sin gilla gång och det är ju fullt tillräckligt ibland.
Min sedvanliga tisdagsträning blev inställd/framflyttad till på fredag pga dåligt väder men blev inte av då heller eftersom vädergudarna valde att fortsätta att jäklas med mig.
En av dagarna fick vi äntligen chansen att utvidga vår ridterräng då vi guidades till en underbar bokskog där man verkar kunna rida hur länge som helst. Med facit i hand skulle vi ha tagit reda på detta långt tidigare men nu vet vi detta till nästa sommar i alla fall.
Jag fick ”fint besök” från en ryttarvän och det muntrade som alltid upp mig. Eftersom sommarstallet är mer eller mindre tomt under de veckor vi är där (bara 3 hästar till som rids sporadiskt) så har jag saknat att pladdra på med andra dressyrintresserade.
Stallchefen på ridskolan lär få sår i öronen när vi träffas igen, vi brukar avhandla en hel del under våra morgonrutiner i stallet.
Annars har nerräkningen inför tillbakaflytten börjat, vi stannar ju bara en vecka till.
Det börjar redan märkas att sommaren inte kommer att pågå hur länge till som helst, kvällarna blir mörkare och vädret har varit trist och regnigt flera dagar. Efter en hel dags regnande och blåsande såg min trädgård härom dagen ut som en riktig HÖST-trädgård; full av nerfallna löv och äpplen. Det var en deprimerande syn!
Har vi tur (och det får vi ju hoppas att vi har) så kan det dock blir många fler veckor med varmt och behagligt väder, förhoppningsvis är denna ”höstvarning” bara tillfälligt övergående.
