Dagens träning

I morse var vädergudarna på min sida igen och träningen hölls i en precis lagom sommarvärme utan varken regn eller blåst.

Vi började med lösgörande arbete på volt, låg form och ett försök att ”hitta en 5:e växel” som Birgitta uttryckte det. Archie behövde komma igång bättre så vi nöjde oss inte bara med att han var fin i den låga formen och lösgjord, vi ville se att han även kunde öka tempot vilket han också gjorde efter ett tag.

Skänkelvikningarna tränades som vanligt och de känns bättre och bättre även om Birgitta fortfarande inte är nöjd med skänkelvikningen för höger skänkel. Denna skänkelvikning KÄNNS bättre än den ser ut så det är tur att jag har Birgitta som skäller på oss. Hade jag suttit och ridit själv hade jag trott att det var hur bra som helst.

Över huvud taget så är det så med mina egna träningar vs träningarna för Birgitta: jag nöjer mig oftast med mindre och hade jag alltid ridit utan tränare så hade jag om inte annat, aldrig kommit till någon mer avancerad ridning eller så hade det i vart fall tagit ”tusen år” :=).

Jag vet att tränar-Birgitta bland vissa har rykte om sig att vara för ”hård” mot hästarna, dvs dessa människor tycker att hon pressar hästarna för tufft under träningen, något som jag inte håller med om men kan förstå att man kan uppleva om man själv rider ganska mesigt.

Jag har ju sett hur vissa ryttare rider ”dressyr”. De skrittar i en evighet, travar därefter lätt på stora volter (gärna äggformade) och runt fyrkanten, tar därefter några varv i galopp och sedan är ridpasset över. Rider man på det viset på en vuxen häst så tycker man absolut att Birgittas träningar är stenhårda och även ens häst lär ju svimma under hennes träning om den annars är van vid ridning enligt ovan.

Själv har jag aldrig upplevt att Archie varit trött efter en träning och eftersom jag själv ibland är för ”mesig” = kräver för lite, nöjer mig med för lite är det bra att ha någon som är lite av min motsats.

Birgitta berömmer inte vad som helst och hon har stora krav på hur saker och ting ska utföras och se ut!

Som ett sidospår kan jag berätta att jag minns träningen i början med Heron. Då red jag ju ännu sämre än idag (det är över 20 år sedan) och nöjde mig med ännu mindre.

Jag minns att min dåvarande instruktör ville att vi skulle börja med skänkelvikning när Heron var 5 år gammal (han köptes som 4 åring och var då näst intill oriden).

Jag tyckte att det var i tidigaste laget att rida skänkelvikning på en 5 åring och hade själv aldrig kommit på idén trots att Heron gick stadigt på tygeln från i princip första steget sedan jag köpte honom och även i övrigt var balanserad, snäll och lydig på alla sätt och vis.

Idag kan jag skratta åt detta, Archie fick minsann prova på skänkelvikning i dess enklaste form redan då han var 3 år. Och det är ju så det ska vara! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!

Men som sagt; detta för att illustrera lite av min ”mesighet” som dock alltså blivit bättre och bättre för varje häst och genom åren.

För att återgå till dagens träning så gjorde vi en hel del uppridningar i galopp för att kontrollera rakrikningen och hux flux var lektionen över. Det blir så ibland; de ca 45 minuterna går nästan för snabbt.

Nästa vecka ska vi, om gud vill, höll jag på att säga, vara på ridskolan, i mitt älskade ridhus och med mina efterlängtade speglar :=).

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>