Jag har fått en intressant fråga från en ny läsare, Linda, och även om jag vet att jag har berört ämnet tidigare (fast jag är inte människa till att hitta inlägget just nu) så ordar jag åter om detta, alltid lika aktuella ämne, eftersom jag tror att inte bara Linda och jag har funderingar över hur man bäst får ”ihopa livet”.
Fråga:
Av en händelse stötte jag på din blogg och har nu en timme senare läst massor av härliga bloggsidor. Jag är själv inbiten hästmänniska och har efter fyra års uppehåll (pga barnafödande) äntligen köpt häst igen. Dock är det ständiga problemet bristande tid och svårigheten att få ihop ett 9-5 jobb med familj och tid för hästen. Hur många samt långa ridpass har du per vecka? Jag försöker rida minst 40 minuter effektiv ridning fem dagar i veckan, samt även rykta och umgås med min häst. Detta innebär en sammanlagd tid på 2,5 timmar varje riddag. Hur hinner du med? Jag behöver tips på saker som man kan spara tid på som inte påverkar rid- eller ”umgänges”tid med hästen.Hälsningar,Linda
Svar:
Ja, du Linda; du har nog vänt dig till helt rätt person med din fråga för är det något som jag själv tycker att jag är bra på så är det att vara effektiv, strukturerad och planerande. Det har jag alltid varit och det genomsyrar nästan ALLT jag gör, inte bara min hästhållning.
När jag gick i skolan hade jag en studieteknik utan dess like vilket också resulterade i klassens högsta betyg i både grundskola och gymnasium (snitt 4,9….dé du :=)).
I arbetslivet har jag alltid haft känslan av att jag hinner med mycket mer än mina arbetskamrater, även detta tror jag beror på min förmåga att organisera, prioritera och vara strukturerad.
Så man kan alltså ha stor nytta av dessa egenskaper ”överallt”, inte bara när man vill få tiden att räcka till både häst och privatliv.
Om jag börjar med att svara på din första fråga så rider jag 5 gånger i veckan (2 vilodagar utan någon som helst ”motion” mer än hagvistelse) , i undantagsfall 6 dagar i veckan.
Jag kommer troligen generellt att rida 6 dagar i veckan när Archie blir lite äldre, typ efter nyår kanske.
Mina ridpass är som dina, ca 40 minuters effektiv ridning. Om jag rider ut är passen oftast 1 timme, i undantagsfall längre.
Jag rider nästan utan undantag på morgonen innan jobbet. Eftersom stallet inte öppnar förrän ca 6.20-6.30 och jag BÖR vara på jobbet senast 8.30 (gärna tidigare) så finns det inte mycket utrymme för ”såsande”. Kan tillägga att vi har omklädningsrum och dusch i stallet och jag har alltid schampo, tvål och handduk i mitt skåp. Jobbkläder tar jag med mig nya varje dag.
Det som jag i andras ögon slarvar med för att hinna med är skritten före och efter ridpasset. Visst skrittar jag men det blir inga 10-15 minuter före och efter; det hinner jag helt enkelt inte och min häst går alltid ut i hagen nästan direkt efter ridningen så han blir ju inte stående stilla i boxen.
Något som också tar tid är hästvård och där ”slarvar” jag också. Dels är Archie otroligt renlig och dels har han täcke vinter och höst = han är sällan så smutsig att man behöver stå och rykta.
Jag borstar bara av honom snabbt innan ridpasset, kammar igenom svansen (glansspray i svansen för att hålla den o-tovig är både snyggt och tidsbesparande) och sadlar sedan på.
Att ha hästen HELKLIPPT är oerhört tidsbesparande, inte bara då man ska borsta utan även då man slipper ta bort hår från sina egna kläder och hästens schabrak, täcken mm.
Jag har stallkamrater som tar lika lång tid på sig att göra I ORDNING hästen som det tar mig att RIDA; detta är ganska bortprioriterat för min del och jag tror inte att Archie känner någon ledsnad över detta. Det är vi människor som vill att våra hästar ska ha en glänsande hårrem, hästarna själva verkar snarare tycka motsatsen om man tittar på med vilken frenesi de ibland geggar ner sig i hagen.
Det jag tror är en stor ”bov i dramat” när det gäller att hinna med vad man ska i stallet är risken att bli stående och pratande med stallkamrater.
Jag är själv en oerhört pratglad person, munnen går i ett, och hittar jag en likasinnad är det lätt att tiden bara springer iväg.
Har man bråttom kan man inte kosta på sig lyxen att småprata om oväsentligheter hur trevligt det än är. Detta får man ägna sig åt de dagar man har exta gott om tid, helgdagar tex.
Om man ”måste” prata får man se till att göra ANNAT också under tiden (borsta, sadla, whatever).
Mockning är också något man kan lära sig att rationalisera; även här ser jag stallkamrater som går igenom varje kvadratcentimeter av boxen med lupp och pincett och då tar givetvis mockningen tid därefter.
Själv mockar jag faktiskt både morgon och eftermiddag, på det viset hinner det inte bli så smutsigt och ihoprört och jag upplever att det är fräschare och enklare att göra på detta vis.
Har man möjlighet så är att skaffa en HÄSTSKÖTARE också oerhört tidsbesparande. Jag har ju 2 flickor (15 och 17 år gamla) som hjälper mig, inte i första hand för att jag inte HINNER med men för att Archie ska få det där lilla extra med borstning och rykt på kvällarna som jag kanske inte själv längre roas så mycket av och vill prioritera. För honom blir det mer en ”mys-stund”, om han blir ännu renare av flickornas rykt spelar mindre roll för både honom och mig.
FODER är också något som man kan lägga en hel del tid på eller rationalisera.
Har man trettioelva burkar och dunkar från vilka det ska pytsas/ pumpas ut pulver och vätskor som sedan ska blötläggas, blandas och fodras med så kan det ta sin lilla tid. Dessutom måste man ju lägga tid på att inhandla dessa produkter.
En del i mitt stall ger sin häst vatten från spann trots att vi har vattenkoppar med motiveringen att hästen dricker bättre ur spann. Det gör den säkert/ kanske (inte vet jag) men det tar en jäkla tid att fylla dessa vattenspannar och att ständigt rengöra dom. Så Archie, min fina tävlingshäst får fortsätta dricka ur vattenkopp medan promenadhästarna kan slurpa ur sina hinkar :=).
Något som man kanske inte spontant tänker på kan vara tidsbesparande är faktiskt att ha en uppfostrad och lydig häst. Ju mindre tid man behöver ägna åt att få hästen att stå stilla när man borstar, sadlar, tränsar, sitter upp osv osv desto fortare blir man klar och är säkert gladare som hästägare också.
Hur fort man kan ”hinna med” sin häst och ridning beror avslutningsvis inte bara på hur effektiv man själv är utan även mycket beroende på i vilket stall man står.
Har man hästen helinackorderad där kanske både mockning, in och utsläpp ingår säger det sig självt att det inte är lika tidsödande som om man står i ett kollektivstall där man själv måste åka och handla foder, portionera ut detta dagligen, hjälpas åt med diverse sysslor enligt schema osv.
Själv är jag lycklig över att idag ha en ekonomi som tillåter att jag betalar för vissa tjänster (intag från hagen tex) så att jag slipper slita ut mig i onödan.
Man hinner mer än vad man tror men samtidigt får man inte heller förlora GLÄDJEN i sin hästhållning.
Om man ALLTID jagar klockan är det lätt att glömma varför man egentligen sysslar med hästar och ridning och det vill man ju inte, eller hur?
Jag har också TIDEN som en viktig, och ofta besvärande, aspekt i mitt liv. Jag har inga barn, men två hästar, 1,5 arbeten – dvs ett 9-18 jobb och ett 15-tal elever per vecka på stall utanför staden jag bor, en inackordering med fullskötsel på (förutom ridning och borstning då förstås), en hund och en stor tomt att sköta.
Mitt sätt att hinna är följande:
1. Medfödd energi och morgonpigghet.
2. 1-2 vilodagar per häst (går i rasthage hela långa dagar) utan att ha ångest över detta.
3. Medryttare, en på var häst som rider ut – ngt jag i allafall finner lätt ointressant.
4. Struntar i sånt som känns mindre viktigt – mina hästar få aldrig se en ryktborste, istället prioritera sånt jag anser viktigt, t ex framskrittning.
5. Ha städat, ordning och t ex bra maskiner/redskap som underlättar och snabbar upp allt som behöver göras i stallet, hemma och på jobbet. Allt ska vara enkelt att ta fram, jobba med och ställa tillbaka.
6. Inte sova bort helgerna utan då göra allt man inte hinner på vardagarna.
Kan bara instämma i det mesta bortsett från att jag inte har någon medryttare och att jag inte är naturligt morgonpigg. Fast disciplin och järnvilja kan övervinna det mesta!
Visst är SÖMN ett av livets glädjeämnen men när jag tänker efter hur mycket jag hinner med medan normala människor fortfarande ligger kvar i sängen är det inte svårt att stiga upp. Mitt knep för att orka är i stället en tupplur på dagen (på helgen) eller tidigt på kvällen (på vardagarna).
Tror att man sätter vattenhinkar i boxen till hästen för att man vill ha koll så att hästen får i sig tillräckligt med vätska under dagarna, vilket man inte kan göra med en vattenkopp då man bara får anta att hästen dricker som den ska.
Har själv vattenhink till min häst och kan absolut inte hålla med om att det tar en jäkla tid med att fylla och rengöra den varje dag, speciellt inte om man har tanken i huvudet att man gör det för sin häst bästa.
Hej Karin!
Jag förstår vad du menar men vill ändå hävda att vattning med vattenspann är att vara nitisk i överkant, i alla fall så länge det finns fullt fungerande, moderna vattenkoppar som ger tillräckligt vattenflöde.
Dessutom lär man ju märka om hästen inte dricker tillräckligt och DÅ får man göra något åt detta.
Men att slentrianmässigt vattna lågpresterande promenadhästar med spann ”för att se till att de dricker som de ska” tycker jag alltså är att skapa onödigt arbete åt sig själv.
Hade det handlat om tex fälttävlanshästar/ travhästar i hård träning som KAN förlora mycket vätska under träning/ tävling och hade vi bott i en region där det ofta rådde höga temperaturer hade jag varit av samma åsikt som du.
Sedan är det så klart inte FEL att vattna ur spann men som jag ser det onödigt för de flesta.
Att jag ens nämner vattenspann som något tidsödande är för att jag har EGEN erfarenhet av detta.
JAG har nämligen vattnat min förra häst Décima med spann av lite liknande skäl som du anger; hon var ”onormalt” kolikbenägen (hade säkert 10, om inte fler som jag förträngt, kolikanfall under tiden jag ägde henne) och vi kunde aldrig finna några skäl till hennes magbesvär.
DÅ provar man så klart ”allt” som man tror kan hjälpa till att hålla igång magen. Nu fick hon kolikanfall TROTS vattenspannen men jag inbillade mig att den KANSKE förhindrade ÄNNU fler anfall.
Men, som jag skrev, jag tyckte att det var ett bök med denna vattenspann. Inte nog med att den skulle fyllas dagligen, man fick rengöra den rejält flera gånger i veckan då den blev liksom ”slemmig” på insidan och kändes ofräsch.
Annars borde man ju tycka att just en VATTEN-spann borde vara ren men med allt annat som hamnade i den (matrester och halm) så blev den smutsig.
När jag köpte Archie, som tack och lov hittills aldrig visat några koliktendenser, bestämde jag mig omgående för att inte vänja honom vid en massa som tar tid för MIG och om det inte behövs så spannen åkte UT!
Om jag någon gång i framtiden ser ett behov att han ska ha den kommer jag givetvis att böja mig för min bekvämlighet och plocka fram den igen.
Jag måste bara hålla med Karin när det gäller vatten i vattenkopp resp. hink.
Du är dessutom väldigt fel ute när du säger att tävlingshästar kan dricka ur vattenkopp medans promenadhästar kan slurpa ur sina hinkar.
Jag hade kunnat skriva en hel uppsats om detta, men eftersom det kanske ej finns intresse för läsning och för att det dessutom finns en hel mängd med avhandlingar från vetrinärer samt SLU håller jag mig ngt kort.
Hästen har ett enormt behov av rent, friskt vatten, hela 10& av sin kroppsvikt, dvs att en häst som väger ca 600 kg behöver 60l vatten/dag i normalt tillstånd. Vid hårdare träning samt tävling behöver den ännu mer.
Hästen förlorar stora mängder vatten/dag genom urin,avföring, utandning, hud samt svett.
För att hästen ska kunna utföra ett arbete krävs att den har en normal vätskebalans. Rubbas vätskebalansen leder det till att urinproduktionen blir lägre, och vätskan hästens kropp behöver tas direkt från tarmen vilket kan ge mycket besvär för hästen.
Vatten förser celler med näring, forslar bort avfallsämnen, transporterar syre till olika delar av kroppsvävnaden.
Ursprungligen i hästens fria liv drack de ur vattenhålor där rovdjuren gärna höll till. Detta tvingade hästarna att dricka fort, ca 12 l/min. De drack snabbt, mycket och få ggr/dag. Detta beteende finns kvar hos hästarna än idag, liksom flyktbeteendet. Det är inget vi människor någonsin kommer att kunna ändra på.
De vattenkoppar som finns idag har normalt ett flöde på ca. 9 l/min, vilket gör att många hästar dricker mindre än vad de bör, det är heller inget naturligt för dem att stå och trycka på en knapp för att få fram ca 1,5 l vatten. En fylld kopp vatten motsvarar enbart ett par rejäla klunkar för en häst.
Enligt SLU dricker hästen HELA 40% MINDRE ur vattenkopp än om de har hink. Det är hela 24 l för lite.
Hästar föredrar dessutom att dricka ur hink då den har en större yta och dessutom är djupare.
Idag beror en stor del av prestationsproblem många tävlinsryttare/kuskar har av en rubbning av hästarnas vätskebalans.
Tävlinsghästen förlorar mycket vatten samt natrium vid prestation. Natrium spelar en enormt stor roll för regleringen av hästens törst. Om natriumförlusten ej ersätts kan törstregleringen störas vilket innebär att hästen ej dricker även om den lider av vätskebrist.
Så det där med att låta promenadhästar slurpas ur sina vattenhinkar och tävlingshästarna dricka ur vattenkopp är ju ett ganska dumt uttalande.
Ibland behöver man läsa på lite innan man ger andra tips 😉
Kan ju även säga att vetrinärer samt foderrådgivare numera rådger hästägare att vattna sina hästar med vattenhink, antingen enbart det eller som komplement till vattenkopp. Vattenkoppen är alltså inte tillräcklig och kommer inte att bli hur duktig din häst än är.
Hej Sara!
Tack för ditt inlägg.
Jag uttryckte mig kanske lite väl ironiserande när jag menade att ”tävlingshästar kan dricka ur vattenkopp medan promenadhästar kan dricka ur spann”.
Vad jag menade, om det inte framick, var att det för mig ter sig lite ”lustigt” att tro att en promenadhäst som aldrig tränar hårt (= aldrig svettas) skulle behöva en vattenspann BÄTTRE än en tävlingshäst som enligt mig, säkerligen förlorar mer vätska i form av svett osv.
Dina synpunkter bestrider jag i sak inte, det är säkert bättre att ge spann än att ha vettenkopp men för mig inte SÅ avgörande att jag skulle byta.
Likadant tycker jag tex att det är BÄTTRE att rida med benskydd på alla 4 benen OM hästen skulle slå sig men jag rider ändå utan = tar en kalkylerad risk.
Det är ur skadesynpunkt MYCKET säkrare att ha hästen ensam i en liten hage än med sällskap = ändå får Archie gå med sin ponnykompis för att få psykisk stimulans av en artfrände.
Osv osv…
Sådana avväganden måste man ofta göra i sin hästhållning.
Jag har valt att slopa vattenspannen men kan som sagt ompröva detta OM jag märker ett behov, inte slentrianmässigt.
Synd förresten att inte ”vattenkoppstillverkare” kan göra ÄNNU bättre vattenkoppar som mer liknar vattning ur spann : DET hade väl varit något att satsa på, eller?
Lite sent svar får du från mig nu men iallafall. Du nämner i ett inlägg att många släpper sin häst på bete i exempelvis två månader under sommaren för att de själva inte orkar/vill behöva åka till stallet under varma sommardagar för att rida och därför ger upp detta ansvaret och släpper hästen på bete. Tolkar detta som lathet från ryttarens sida. Och jag kanske har fel nu men man kan tolka av ditt inlägg att du själv är för lat för att ha vattenspann då det ”tar en jäkla tid att fylla dessa vattenspannar och att ständigt rengöra dom”. Är du själv för lat för att hålla koll på att din häst dricker ordentligt?
Och tycker verkligen inte att det spelar någon roll om det är en tävlingshäst eller en ”simpel promenadhäst” som har spann i boxen. De som använder sig av det kanske har märkt detta behov du pratar om och därför satt in en vattenspann.
Hej Karin!
Jag har valt att svara dig i ett separat inlägg, se inlägg med rubriken ”vettenspannsdiskussionen fortsätter”.