Dagens träning ägnades mycket åt lösgörande arbete i olika former.
Jag travade och galopperade på stora volter, i väldigt låg form och kontrollerade att Archie ”följde med” (gick att ställa och böja) lätt åt både höger och vänster. Jag fick också flytta honom för innerskänkeln i dessa volter.
Detta arbete ägnar jag själv lite tid åt vid varje dressyrpass, dvs kollar av att jag kan rida hästen lång och låg, att han följer med lätt, att han svarar för hjälperna både framåt och sidvärts.
Jag fick göra 4 galoppombyten och båda bytena från höger till vänster var KLOCKRENA och på hjälperna, OBS OBS OBS…jag red UTAN sporrar (pga ett lite skav som jag inte vill riskera att göra större) och använde inte spö så det var verkligen en oerhörd förbättring. Birgitta verkade inte förstå vilken världs-sensation dessa klockrena byten var för mig….typiskt henne att bara tycka ”ja, men så SKA det ju vara” ha ha! Själv var jag överlycklig!
De två bytena från vänster till höger föregicks av ett travsteg emellan men även detta är en förbättring då de i övrigt var ”odramatiska” och utan det vanligen förekommande försöket att göra en liten bakutspark eller göra andra ”krängningar” med baken.
En övning jag inte gjort förut men som jag gillade var att galoppera som om ridhuset var 40 meter långt men bara ca 8 meter BRETT.
Dvs jag fick vända som om jag skulle vända rätt upp fast så tidigt jag kunde, sedan galoppera innanför medellinjen ner och därefter vända tillbaka ut på spåret (hoppas ni fattar).
Genom att rida så pass nära långsidan (innanför medellinjen) så var jag tvungen att verkligen försöka sätta Archie på bakbenen så att han kunde vända tillbaka på spåret utan att bryta av till trav. Övningen är också bra för att kontrollera rakriktningen så att man inte vinglar hit och dit.
Eftersom tanken är att vi ska göra LA:4 debut på söndag fick jag även göra några bakdelsvändningar och de var enligt Birgitta ”godkända” (dvs kändes BRA :=)).
Jag pratade lite med Birgitta om fysioterapeutens besök i förra veckan och hon tyckte att jag även skulle försöka att massera honom på egen hand samt att klättra ute i skritt för att mjuka upp bakdelen. Klättring ägnar jag mig redan åt, däremot har jag hittills inte prioriterat massage vilket jag nu kommer att göra.
Hej Birgitta! Vet inte om du kommer ihåg mig men det är Emilia som hade Gandhi (var uppstallad på MCR ett tag). Hittade din blogg genom att söka på hästbloggar + malmö. Vilken fin häst du har, jag har precis köpt en ny häst han är också efter Akribori, du får gärna titta in på min blogg för dom påminner faktiskt om varandra (dock inte färgmässigt). Jätte kul att hitta din blogg här iaf! Mvh Emilia
Ojojoj! Nu när Archie har fått skav får du akta dig för alla ”promenadryttare” som har klagat på att du använder sporrar! ;D
Ja, du milde…det var ju lite onödigt av mig att bjuda på den karamellen trots att jag gjorde en liten omskrivning och kallade sporr-märket för SKAV :=)!
Jag HAR faktiskt börjat skriva lite selektivt för att inte inbjuda till för många ojande kommentarer; det är lätt att misstolka det man läser till det man VILL läsa.
Hur som helst så är mitt samvete rent oavsett vad andra kan tänkas tycka om både sporrar och annat.
Och jag är varken den första eller sista som oavsiktligt råkat göra ett litet ”märke” på hästen och kommer säkerligen att göra det fler gånger under min levnad.
Vill man lägga sin energi på att förfasa sig över detta så får jag som sagt bjuda på den godisbiten :=)!
Jodå, jag reagerade på sporrmärket trots att jag inte är promenadryttare. Jag har ALDRIG åsamkat någon häst ett märke efter sporrarna..
Men ”Good for you” Fido att du har sådan skänkelkontroll att Du aldrig gjort något sporrmärke på någon häst. Det är du nog ganska ensam om i dressyrvärlden i så fall.
Inte för att jag varken tror att det förekommer OFTA eller på något sätt tycker att det är BRA men NÅGON GÅNG har det nog hänt de flesta…. i alla fall om man har ridit dressyr MED sporrar i många år.
OBS! Vi talar här ej om BLÖDANDE ”sår” eller dylikt utan att pälsen har skavts av lite. Vissa ryttares STÖVLAR/skodon har jag sett har orsakat samma ”håravskavning”.
Hej Emilia!
Jag minns tyvärr inte vem du är; det är lite jag i ett nötskal: ”alla känner apan, apan känner ingen” ha ha.
Hur som helst är det jättekul att du hittat till min blogg och lika roligt att du har en Akribori-avkomma. Känner faktiskt ingen annan som har en avkomma efter honom och det är ju alltid roligt att göra lite jämförelser och så.
Som säkert framgår AVGUDAR jag min svarta gosse!
Jag skulle gärna titta/ läsa i din blogg men du har inte angett någon adress :=)!
Skav på hästens sidan har tyvärr inte alltid med skänkelkontroll att göra. Det hade varit enklare… 🙂 Det finns ryttare som sitter med sporren inkörd mellan hästens revben och aldrig åsamkar en prick. Och andra som knappt använder benen som ändå får hästar med skav.
Det är ju trots allt så att skänkeln rör sig lite om hästen rör sig, och skänkeln ligger ju även utan drivning dikt an hästen, även om den inte klämmer. Jag har vid några tilfällen på hästar som varit generellt känsliga i sin hårrem fått avskavda ytor vid skänkeln. Verkligen inga sår, utan snarare lite större ytor med avskavd päls. Och som jag sett det så har det varit där nedre delen av vaden/stöveln ligger an, inte just där sporren hamnar vid ev sporr-drivning. Det bästan man kan göra är att försöka vara extra lätt i sitt »omslut« av hästen, och ev höja el sänka lädret en tid.
Min 6-åring är väldigt känslig i pälsen/huden och får jättelätt reaktioner överallt, så det är väl bara en tidsfråga innan det blir skav på sidorna också… När jag köpte honom så såg han bedrövlig ut – nyklippt och extra känslig – men nu är han nästan »felfri« i sin hårrem.
Ja, som väl redan framgått så faller jag inte ihop av gråt över att Archie har ett pyttemärke efter en av mina sporrar och inte känner jag mig som en usel ryttare heller :=).
Skav kan man få både här och där, tyvärr inte bara av sporrar precis som Ann påpekar.
Och som sagt; inte för att jag tycker att det är något BRA men herregud…det läker på några dagar. Hade livet bestått av så lättlösta bekymmer kunde man vara glad :=).
men när du säger att det läker? då pratar man ju om mer än lite päls som är borta….
Ok, förlåt…när jag skrev LÄKER menade jag att olika skav (som kan bli sår) kan läka snabbt.
Ibland blir det inte ett regelrätt SÅR utan mer avskavd päls (som i just fallet med Archies sporr-skav) och där lär ju pälsen växa ut, om inte på några dagar så i alla fall relativt snabbt nu när han håller på och sätter vinterpäls. Kanske därför han FICK skavet också, för att han är extra känslig i pälsen och fäller en hel del?
Om en häst får skav i pälsen av skänkel/sporre som används på ett ”normalt” sätt som du menar att du gör på din häst, då kan jag inte låta bli att undra hur han ser ut under sadeln..? Sadeln ligger dikt an hela tiden samtidigt som hästen rör sig i skelett och muskulatur. Under bossorna på ryggen så borde din häst i sådana fall vara kal om han är så känslig som du skriver..
Men herregud…det var då ett jäkla tjatande om Archies ”sporrsår”!!!!
Det verkar som att vissa endast läser min blogg, som jag skriver för att UNDERHÅLLA mig själv och andra, för att hitta fel, kritisera och analysera ner till minsta beståndsdel.
Som sagt; Archie har EN enda gång på över 2 år i min ägo fått ett litet avskavt ”märke” på ena sidan, av sporren eller för allt vad jag vet av att ha kliat sig på en spik i boxen (allt är möjligt, eller hur?).
So what?
Om som svar på hur han ser ut på ryggen så kan jag med tacksamhet konstatera att han hittills aldrig haft ens en PRICK i sadelläget, varken av sadeln eller annat.
Kan förresten på tal om tjatet om skav nämna att Heron fick någon form av sadeltryck vid ETT tillfälle och bara på ena sidan av sadeln. Jag har ingen aning om varför det hände, jag hade inte gjort något särskilt. Jag gjorde inget åt detta heller (bytte sadel eller slutade rida eftersom jag kanske var en så usel ryttare att hästen fick märken från sadeln av MIG), det gick över och kom aldrig tillbaka.
Att som du Anonym insinuera att en häst som får skav av sporren pga ”känslig hud” MÅSTE få skav även under sadeln är bara fjantigt. Och att man kan få ett skav kan hända på ALLA hästar, inte bara de som är känsliga.
Så som sagt; släpp det och läs bloggen med ett GLATT sinne, inte skadeglatt :=).
Jag måste dock få ställa en annan fråga. Helt odramatiserad, bara en fråga. Skulle gärna önska en liten motivering till svaret med.
Rider du alltid Archie med sporrar?
Nej, jag rider enbart dressyr med sporrar.
Anser inte att jag har det behovet att förfina och förstärka mina hjälper när jag rider ut, inte heller när jag hopptränar.
Vill inte heller ”trubba av” hästen genom att alltid använda sporrar; anser att hästar ska KUNNA ridas utan detta hjälpmedel utan att det blir en jätteskillnad i ridningen.
Misty får ”lätt” sporrmärken i fällnings/pälssättningstider. Jag rider alltid dressyr med sporrar. Har nästan aldrig varit med om att en häst som rids ordentligt aldrig får sporrmärken någon gång. Det är ju inte fråga om sår i sidorna utan lite gnussad/skavd päls som säkert kan uppkomma lika lätt utan sporre men det blir ett mer koncentrerat område med sporre. Själv ger jag blanka sjutton i om ”folk” reagerar om Misty har sporrmärke, personer som känner mig vet att jag vårdar mina hästar ömt. Stå på dig mot gnällspikarna Birgitta. Tycker det är så roligt att läsa din blogg. Tränar själv mycket med Misty och hoppas på att så småningom komma ut och tävla lite.
Tack för din kommentar Minstral. Som du förstått av tidigare svar tycker jag som du; världen har inte rasat ihop, och inte Archie heller pga ett avskavt märke i sidan :=).
Det är tråkigt med gnällspikar, ffa eftersom vissa aldrig ägnar sig åt ”blandad kompott”, dvs både ”ris och ros” utan BARA kommenterar och frågar i kritiska och negativa ordalag. Annars tycker jag visst att man ska tåla både kritik och att bli ifrågasatt.