Idag ”gav jag upp” och klippte Archie.
Jag brukar försöka att vänta med den första klippningen så länge det går; helst till min födelsedag/ namnsdag/ bröllopsdag (dvs 7 oktober); klipper man för tidigt innan pälsen är ordentligt ”satt” så får man klippa om väldigt snabbt igen.
Men nu orkade jag alltså inte längre och drog fram min lilla (läs: STORA) klippmaskin.
Förresten undrar jag när/ om någonsin myten om att man kan skjuta upp pälssättningen genom att täcka hästen ska försvinna?
Till och med i senaste numret av Ridsport stod att läsa att man INTE kan påverka pälssättningen annat än genom mängden LJUS-timmar om dygnet, ändå tror vissa att det hjälper att bylta på hästen täcke.
I vårt stall står ett fåtal hästar med täcken, detta trots en utetemperatur dagtid på uppemot 20 grader och en säkerligen minst lika hög temperatur inne i stallet nattetid pga dålig ventilation. Suck…..
Archie var hela förra veckan svettigare, flåsigare och segare att rida än vanligt och min första oroliga tanke var att han kanske höll på att bli sjuk men när jag ”kände efter” så insåg jag att även JAG var dyngsur av svett vid minsta ansträngning i stallet.
Vädret har inte varit supervarmt men däremot kvavt och det har påverkat oss båda.
Klippningen idag tog knappt 45 minuter, då klippte jag allt, även huvudet men inte benen.
Och nu har jag en ”svart” häst igen! Jag gillade inte precis de gul-blacka nyanser Archie fick i delar av pälsen i somras men nu är han tjusig igen.
Fast redan på tävlingen i söndags var det en medtävlande som försynt undrade om Archie ”räknades som svart eller mörkbrun” (mörkbrun så klart).
Archie skulle verkligen kunna ställa upp som modell för hur man klipper en häst, han står som en STATY och rubbar sig inte en milimeter oavsett var på kroppen saxen drar fram.
Annars tycker jag att många hästar reagerar i vart fall när man klipper kring öronen. ”Utblåset” från min sax är ganska kraftigt och detta tillsammans med det höga ljudet och vibrationerna brukar göra att de flesta hästarna reagerar mer eller mindre.
Till och med den lille (Birk) ojade sig förra året, i alla fall tills jag virade på en brems på honom.
När jag skriver om Archie, mitt praktexemplar att klippa, kommer jag att tänka på ett annat praktexemplar, dvs världens DUMMASTE häst att klippa:
I yngre dagar hade jag hästklippning som ett lönande extraknäck och jag åkte runt och klippte allt på 4 ben, även hästar som hade rykte om sig att vara lite ”dumma” (hmmm…).
Idag skakar jag på huvudet åt min dumdristighet och är tacksam över att jag inte behöver pengar så att att jag ens behöver klippa de snällaste djur.
Hur som helst så skulle jag alltså klippa en häst som en annan ”klippare” hade misslyckats med; det sades att klipparen numera gick på kryckor….
Men jag skulle inte behöva vara orolig; man hade hyrt in sig hos en veterinär som hade en tvångs-spilta och där skulle hästen sederas till oigenkännlighet.
Väl på plats och när jag började klippa kunde jag konstatera att hästen, i sin tvångsspilta, stod lugnt. Den hade fått domosedan och hade bremsar i både mule och ena örat.
Jag hade klippt nästan hela hästen och stod snett bakom och klippte ena låret då hästen ”out of nowhere” sparkade till mig så att jag föll omkull på betonggolvet och tappade klippmaskinen i fallet. Jag landade på min ena hand så att den guldring jag bar på ena fingret blev böjd! I övrigt fick JAG inga direkta skador men klippmaskinens skär (dvs några av ”tänderna”) bröts itu.
Jag minns inte om jag hade extra-skär eller om det gick att klippa färdigt med de massakrerade skären men det jag mycket väl minns var att NYA skär på den tiden (detta är säkert 10 år sedan om inte mer) kostade 550:– medan jag som ”plåster på såren” fick 100:– extra av hästens ägare.
Idag skulle jag:
a) aldrig klippa en sådan ”idiot”
b) i förväg försäkra mig om att ALLT skulle ersättas till 100% vid eventuell skada.
Så den klippningen gick verkligen på ”blås-kontot”, jag fick mindre betalt än vad de nya skären kostade mig!
För er som inte läst bloggen så länge och vill läsa fler lustifikationer vad gäller klippmaskiner kan jag rekommendera inlägget: ”Tillbakablickar: hur det gick till när jag köpte min klippmaskin” från den 7 mars :=)!
Jag vet inte hur det går till, men mina två senaste hästar, ponny (fullblod/newforest) och häst (halvblod) sätter knappt någon vinterpäls alls.
Med nuvarande häst är det nog tur eftersom han i princip vägrar att gå in i stallet om klippmaskinen ligger på bordet utanför, står han innne när någon annan klipps är han milt sagt upprörd.
Jag är rätt så pjoskig med att täcke, ger B-vitamin i stort sett hela vinterhalvåret och vi bor i Värmland så vi har ändå lite vinter.
Ingen annan häst i stallet sätter så lite päls så jag har ingen aning om varför just mina hästar är så men det är bara att tacka och ta emot.
Ja, som du säger så är det bara att vara tacksam!
Fullblod brukar oftast ha kort päls men även bland andra raser kan det finnas djur som man inte behöver klippa. Jag ser det tydligt på våra ca 40 lektionshästar. Några är som lurviga björnar, andra har mycket kort päls och sedan finns det allt däremellan. Och de äter samma mat, har samma typ av täcken och utför samma arbete.
Archie, och även en häst jag ägde tidigare, Heron, har relativt korta men TÄTA pälsar. Och då ”måste” man klippa i alla fall trots att det knappt finns något ATT klippa. För den täta pälsen blir som en ogenomtränglig sammetsmatta och hästarna svettas mycket.