Eftersom året nu börjar närma sig sitt slut har det blivit dags för Birgittas häst och ryttargala där jag, enväldig domare (dummare?) ska dela ut, om inte Oscarstatyetter så diverse olika pris (alllt från upplevelser till hushållsredskap) till de som jag tycker förtjänar det.
Först i raden att få pris är olika tävlingsarrangörer. Jag hoppas att de uppskattar sina priser eller i varje fall tänker till lite inför kommande säsonger :=)!
Priset till årets mest generösa klubb går till Vellinge Hästsportförening där man i LB-klasser hade täcke som första-pris, ländtäcke som andra-pris och schabrak som tredje-pris. Det tackar vi ryttare för! Ni får ett presentkort till Ge-Kås i Ullared så att ni kan FORTSÄTTA att köpa fina priser!
Till årets mest estetiskt tilltalande anläggning utnäms Skönabäcks säteri där Skurups ryttarförening hade sina höst-tävlingar. Både ridhus och utebana var vackra att titta på och underlagen var perfekta. Ni får evigt vackert väder i pris; det harmonierar med er anläggning tycker jag och får kompensera det tråkiga vädret i höstas.
Årets tupperware-klubb får bli Malmö Ridklubb eftersom väldigt många av deras priser kommer därifrån. Jag har nu plastbyttor och skålar så att jag kan ta med lunch hemifrån veckans alla dagar. Ni får en microvågsugn i pris- det passar med skålarna tycker jag!
Årets hopp-klubb blir Tågarp som gav mig ett HOPP-spö i pris då jag deltog i deras DRESSYR-tävlingar! Ni får också ett presentkort till Ge-Kås, mest för att kunna BÖRJA köpa lite mer användbara priser.
Årets flitigaste arrangör är Skabersjö ryttarförening där jag tävlat 3 gånger i år. Ni får en vattenslang i pris så att ni kan vattna er dammiga framridning.
Årets bio-känsla får man hos Kristianstad ridklubb som har gamla biograf-fåtöljer i plysch på läktaren! Till er skänker jag en bunt biobiljetter!
Årets morot (snarare säckar en masse) ger vi till Trunnerups ryttarförening som själva delade ut små morotspåsar till alla ekipage vid tävlingarna i somras. Ett trevligt initiativ som inte kostar så mycket men gör att ryttarna känner sig extra uppmärksammade.
Priset för vackraste omgivningar går till Södra Sallerups ryttarförening som ligger underbart vackert i en dalsänka med härlig grönska runtomkring.
Ni får en harv så att ni kan harva bort alla hålor och ojämnheter på er framridning.
Till årets minsta ridhus utser vi Burlöv ryttarförenings 11 x 30-ridhus. Att rida fram flera ekipage där kräver sin man (eller kvinna). Fast ska man öva på piruetter är det nog bra….om hästen inte vänder för skänkeln lär den hamna i väggen och det gör den nog inte så många gånger…
Er ger jag byggnadsmaterial så att ni kan utvidga ridhuset!
Årets traktor-kämpar finns hos Trelleborgs ryttarförening som fick bogsera undertecknads bil och släp från en minst sagt lerig parkering. Ni får en bogserlina i pris eftersom jag misstänker att den lina ni använde till mina fordon gick sönder.
Årets plakett (i mängd) ger jag till Stensäters ryttarförening som helt SAKNADE plaketter vid höstens tävlingar. Man kunde inte ens KÖPA plaketter (ett ofog som vissa andra klubbar ägnar sig åt i stället för att GE dessa i pris). Dåligt! Rosett OCH plakett hör ihop som ler och långhalm!
Slutligen går priset till årets tråk-fisar till min egen klubb; Malmö civila ryttarförening som inte ordnat EN ENDA dressyrtävling de senaste 10 åren. Hur svårt kan det vara?
Jag skulle vilja ge er en bunt med dressyrintresserade ryttare i pris så att klubben i allmänhet och jag i synnerhet fick lite nytt blod men eftersom ingen VILL tävla för oss så blir det svårt.
Imorgon och i övermorgon ska vi dela ut priser till ryttare och hästar i allmänhet och min egen guld-gosse i synnerhet!
Svårigheten att få intresserade dressyrekipage till MCR beror nog på deras orintresse att upplåta ridhusen åt de privatryttare som vill komma dit och rida… pga detta har iaf undertecknad motvilligt bytt klubb en gång i tiden.
Säkert tycker fler som du men tyvärr tror jag inte att detta är hela sanningen, långt därifrån.
Utvecklingen går framåt på alla fronter; så även inom ridsporten.
När jag började tävla var vårt stora ridhus näst intill ”unikt”, det fanns få arenor som var så funktionella. Vi hade (och har) uppvärmd cafeteria, enorm läktare med många sittplatser och ridhuset är mycket välisolerat.
Idag har vi blivit ikappsprungna av en mängd klubbar som inte bara har TVÅ utan till och med TRE ridhus och ibland ingen ridskoleverksamhet som ”stör”.
Jag, som åker som en skottspole mellan olika tävlingsklubbar har genom åren noterat hur mycket mer AKTIVITETET det finns på andra klubbar jämfört med vår och då har vi ändå över 800 medlemmar = det borde väl i alla fall finnas NÅGRA som är intresserade av NÅGOT?
På andra klubbar ordnar man olika clinics, träningar och gästträningar för flera olika tränare. Man har programridningar och regelrätta dressyrtävlingar. Vi har inget av detta i princip.
Och det blir en ond cirkel. För är man en seriöst satsande dressyrryttare så vill man OFTAST befinna sig bland likasinnade. Ju färre dressyrryttare vi har desto färre får vi.
Vi har i dagsläget (som jag ser det i alla fall) INGET som kan få en dressyrryttare att FÖREDRA vår klubb framför någon annan.
Själv är jag klubben trogen av många olika anledningar men det beror verkligen inte på att jag tycker att ”dressyrklimatet” är bättre än någon annan stans.
Vilken underbar Häst & Ryttargala!
Hoppas alla pristagare blir nöjda (förväntar åtminstone ett par tacktal!!)
/http://latin.bloggagratis.se/
Nja….ALLA lär nog inte uppskatta sina priser mistänker jag….läs fortsättningen idag och imorgon :=).