Under veckan som gått återupptog jag tömkörningen som pga andra prioriteringar legat nere ett tag.
Min plan är att nu i någon vecka, dvs fram tills vintervilan, tömköra i vart fall en gång i veckan och försöka introducera lite tramp på något större allvar än tidigare.
Décima hade mycket lätt för att trampa, Heron var svår att få att ens trampa ett fåtal steg och jag tippar att Archie ligger någonstans mitt emellan dessa båda med dragning åt Décima-hållet.
Tömkörning är förresten, förutom bra träning för hästen, ett utmärkt sätt att kontrollera sin egen kondition på. Prova att springa några varv efter hästen när den galopperar eller går i ökad trav så förstår ni vad jag menar :=).
Ridningen fungerar bra, jag har aktivt börjat att rida med mer bjudning och tycker att detta fungerar och känns bra.
Eftersom det nu har gått 12 veckor sedan vi kom hem från Yddinge har det blivit dags att lämna (skicka iväg) ett nytt maskprov på båda hästarna och jag ser som alltid med spänning fram emot resultatet.
Jag är hittills mycket nöjd med hästarnas hagbyte för några veckor sedan eftersom den hage som de hade DÅ numera är en enda gyttjepöl. Nuvarande hagen står emot väta bättre så gossarna står både relativt torrt och kan rulla sig. Är det för geggigt vägrar Archie att lägga sig ner och det är jag, av förståeliga skäl, mycket tacksam över.
Annars har det nog inte hänt så mycket revolutionerande under veckan….
Ryttargalan är avslutad och de flesta var väldigt nöjda med sina priser.
Archie tyckte att jag hade generat honom genom att avslöja hans faiblesse för servetter och longeringslinor men vill man bete sig som en bebis får man också stå för det som jag nogsamt informerade honom om.
Veckan avslutades som så många gånger förut med en uteritt tillsammans med Lena och den lille. Denna gången ackompanjerades delar av ritten av HAGEL, mindre trevligt om jag får säga min mening.
Birk hade sitt heltäckande ländtäcke på sig till stor glädje för muntorkaren Archie som därigenom fick massor av tyg att besudla.
Läst runt ”lite” i din blogg,jag vet inte vad det är… Men du låter som en ”människa med häst” ist för en ”hästmännisa”
Jaha….och….your point is?
måste faktiskt hålla med. hittade hit av en slump och tänkte what the hell, man kan ju alltid läsa. och ja, det känns som om du är ”en människa med häst”. känns som om du, antar att du avgudar din häst för de gör ju de flesta vettiga hästmänniskorna, har häst för att tävla, att du bara har häst som tävlingsmaskin.
jag kan ju absolut inte veta hur det är men när man läsar i inläggen så känns det som om allt du har gjort med dina hästar görs för att de ska plocka hem en massa rosetter och priser till dig..
Se separat svar i inlägg ”Dagens träning”.
Till tidigare anonyma, ar t.ex John Whikater, Jan Brink mfl ”en maniska med hast” eller ar de hastmanniskor?
Bara en tanke…
Till tidigare anonyma, ar John Whitaker och Jan Brink mfl ”en manniska med hast” eller ar de hastmanniskor?
Bara en tanke…
Ja, som jag skrev så skulle det vara intressant att veta vad som DEFINIERAR en sann hästmänniska?
jag känner inte birgitta alls men av vad man läst i bloggen känns det som om hon är en ”människa med häst”. en hästmänniska kan såklart också tävla men av tidigare inlägg att tyda känns det som om det bara tränas och tränas för att kunna få hem fler placeringar. och som en frågade om John Whikater och Jan Brink nej jag skulle inte anse att de är människor med häst utan att de är hästmänniskor för de verkar känna sina hästar så otroligt bra och tävlar inte för tävlandes skull utan de kan också avgöra när det är dags att lägga av, jag säger inte nu att inte birgitta gör det.
och människor som tävlar som jag absolut inte hade kallat för hästmänniska är Anky van Grunsven. detta är för att jag har sett hur hon behandlar sina hästar utom det ”officiella ögat”. hon är en människa som de flesta hade ansett inte ska ha häst.
Vad tråkigt om det är den allmänna känslan man får av mig och min hästhållning; att jag är en tävlingsfanatiker som inte tänker på något annat än rosetter!
Kanske får jag skylla mig själv?
Jag har kanske allt för mycket fokuserat på att i bloggen berätta om mina träningar och tävlingar i tron att det är sådant som en läsare finner intressant hellre än berättelser om ”det dagliga livet i stallet”.
Så klart sticker jag inte under stol med att jag är MYCKET tävlings/resultat-intresserad men om jag får säga det själv tycker jag ändå att en stor del av min hästhållning inte har med tävlande att göra framför allt utan att få/ha en GLAD HÄST SOM ÄR ROLIG ATT RIDA PÅ.
Om jag bara tänkte på dressyrtävlande skulle jag näppeligen hålla på och bygga hela löshoppningsbanor ensam bara för att MIN häst skulle få hoppa 8-10 språng. Jag skulle inte hoppträna uppsuttet alls och skulle nog också strunta i att rida ut eftersom JAG tycker att detta är tråkigt.
Jag skulle inte släpa mig upp i ottan 360 dagar om året för att släppa ut hästen i hagen, jag skulle inte ha några hästskötare bara för att Archie skulle få extra pyssel på kvällarna och jag skulle inte bry mig om att flytta honom på sommaren för att han skulle få gå i en härlig gräshage, bara för att ta NÅGRA exempel.
För inget av detta har med tävling och rosetter att göra; det är ”bara” sådant som gör att en häst TRIVS.
Men men….jag behöver egentligen inte sitta och försvara varken min hästhållning i allmänhet eller skötseln av Archie i synnerhet; det viktigaste för mig är att JAG kan leva upp till mina egna högt ställda krav på hur ett djur ska skötas, sedan om andra tycker att det är bra eller dåligt får stå för dom.