Orättvisa domare och att tävla med ”udda” raser

När man tävlar i vilken bedömningssport det än må vara (som dressyr tex) så är det lätt att falla för frestelsen, eller okunskapen för den delen, att skylla de egna tillkortakommandena på domaren.

Domare är bara människor och eftersom de inte är programmerade som en dator (tyvärr/ tack och lov- välj själv) så finns alltid risken att en domares ”subjektiva smak”, medvetet eller omedvetet påverkar bedömningen.

Men: detta brukar jämna ut sig i längden….man blir kanske mer generöst bedömd av vissa och snålare av andra.

Dessutom skulle jag vilja påstå att det oftast inte är domaren det är ”fel” på utan helt enkelt ekpaget som (be)döms.

Jana Wannius sa en gång på en hoppträning något som för mig blivit lite av ”bevingade ord” till ett ekipage där hästen vägrade framför ettt hinder och killen i ilska piskade hästen:”STRAFFA INTE HÄSTEN- RID BÄTTRE I STÄLLET!!!!”

Och samma sak skulle jag vilja säga till vissa dressyrekipage: skyll inte på domaren – rid bättre i stället!

Då och då uppkommer debatter om huruvida ”udda” raser (kall eller varmblodiga travare, frieser, araber osv) blir orättvist bedömda på tävling ”bara för att de inte sprätter med benen som halvbloden” ungefär.Utifrån det JAG har sett genom åren vill jag även här påstå att det inte är ekipagen som blir felaktigt nerdömda utan ryttarna som helt enkelt rider för dåligt på en för klassen för låg nivå.

Jag har sett ekipage som kanske har sett hur ”häftiga” ut som helst på framridningen men inne på banan har det mest varit ”pannkaka” av hela ritten. Och då spelar det ingen roll vilken ras man sitter på!

Att sedan säga att vissa raser är mer lämpade (eller OLÄMPLIGA) än andra för dressyr tycks vara som ett rött skynke för vissa så DEN debatten ger jag mig inte ens in i :=)!

16 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anonymous

    Och så finns det ju många hästar, och då framför allt yngre hästar, som tycker det är läskigt inne på banan. De kan gå fantastiskt bra på framridningen, avspända och harmoniska, för att så fort de kommer in på banan bli nervösa och spända. Jag tycker inte att man kan säga att ryttaren ska ”rida bättre” i ett sådant läge. Är hästen spänd och tittig så är det banne mig inte lätt att påverka hästen hur välriden och lydig den än är. Dessa hästar behöver komma ut på tävlingar för att få massor av rutin innan resultaten kommer.

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Jag både håller med och inte :=).

    Det är verkligen inte lätt att rida OPTIMALT på en spänd och/ eller nervös häst men som jag redan varit inne på i tidigare blogginlägg så kan man faktiskt IBLAND/ till viss del påverka även sådana hästar om man AKTIVT fokuserar på detta.

    Min erfarenhet är att det inte är sååå vanligt med en välriden, lydig häst som går ”fantastiskt bra på framridningen, avspänd och harmonisk” (ditt citat) för att sedan på banan bli nervös och spänd. Visst finns det sådana hästar också och då är givetvis ”receptet” precis som du skriver massor av rutin.

    Svara
  3. Sara

    Och där har jag ännu en helt annan uppfattning då jag vet att den mängden hästar är många! Särskilt bland de unga hästarna, de kan gå otroligt bra på framridningen, är lättridna, välridna för att sedan komma in på banan (bli ensam, staket, domarbord m.m.) detta kan påverka hästarna ngt enormt.

    Det verkar ju inte som att du själv haft en sådan häst och därför inte ser att det finns många.

    Och dessa hästar av de ”udda” raser du säger, som sett så häftiga ut på framridningen! Och sedan sett ut som pannkaka inne på banan!? Rider ryttaren het plötsligt extremt dåligt inne på banan då eller?

    Svara
  4. Anonymous

    Jag känner lite att om hästen går jättefint och avslappnat på framridningen och sen blir jättespänd inne på banan att det kan bero på att ryttaren spänner sig (omedvetet när man blir mer koncentrerad), eller att hästen vet att ryttaren inte kan påverka det särskilt mycket (bli lite arg osv) inne på banan och därför utnyttjar detta – eller kanske en kombination av båda?

    Svara
  5. Birgittas hästsida

    Säkert är det så i många fall; både att ryttaren spänner sig = överför SIN nervositet på hästen och att man också inland blir mer passiv i dessa situationer.

    Om sedan hästen kan VETA eller inte att man inte har något spö inne på banan eller att man inte kan ”gå på den” så som man kanske hade kunnat göra på framridningen; det vågar jag inte uttala mig om. Är hästar så smarta tro :=)?

    Svara
  6. Birgittas hästsida

    Svar till Sara:

    Jag tycker att du missar en stor anledning till varför vissa hästar kan se ut som ”en miljon” på framridningen för att sedan misslyckas kapitalt inne på banan:

    Det är (eller KAN VARA) en ENORM skillnad på att rida ”runt runt” i en flashig trav (kanske tom under lättridning) på en stor framridningsbana och att plötsligt befinna sig på en långt mer begränsad yta (tävlingsbana) där VARJE RÖRELSE måste utföras på EXAKT rätt plats och på rätt sätt.

    På framridningen väljer man själv vad man vill rida, hur många volter man ska göra och om man ska göra en ökning eller ej. Inne på banan måste du följa ett program!

    Och just det där med att en häst kan se ur-härlig/häftig ut när man tex rider runt på fyrkantsspåret på framridningen medan den sedan inne på banan

    1. vägrar att stå stilla i halterna
    2. slår upp huvudet i alla övergångar
    3. fattar fel galopp
    4. taktar i skritten
    osv osv osv

    gör ju att poängen under tävlingsmomentet blir därefter.

    Så det handlar inte om att ryttaren inne på banan helt plötsligt rider extremt dåligt (så som du undrar över) utan att hästen kanske klarar av att se mycket trevlig ut när man rider mer KRAVLÖST än vad som sedan erfodras inne på banan.

    Svara
  7. Anonymous

    En ung och/eller oerfaren häst som är nervös och spänd inne på banan ska man DEFINITIVT inte bråka med. Även om man hade fått ha spö med sig in på banan så ska man absolut inte använda detta. Det enda man kan göra är att låta hästen få en positiv upplevelse inne på banan. Det må vara så att hästen skyggar, slår upp huvudet, inte står stilla i halterna, fattar fel galopp m.m. Att använda bryskare hjälper, skarpare sporrar, bli arg eller vad det nu kan vara man som ryttare försöker göra gör ju bara att den unga och/eller oerfarna hästen får en negativ upplevelse. Är man en duktig hästmänniska så låter man sin unga och/eller oerfarna häst titta och spänna sig x antal gånger inne på banan och skiter i vad publik o konkurrenter tycker för att sedan så småningom komma med en avspänd och harmonisk häst som tycker det är kul att visa upp sig inne på banan.

    Svara
  8. Lina

    Läste ”Anonym nr2″s kommentar och allt jag kan tänka på är den hästen som jag sagt åt dig att kolla lite på, med sin ägare är hästen en katastrof på banan – med en annan ryttare blir han placerad i alla klasser dom rider.

    Svara
  9. Birgittas hästsida

    Håller även med denna ”Anonym” (blir inte klok på om det är en och samma person eller flera olika jag svarar-kan ni inte använda någon signatur?).

    SÅ KLART ska man inte bråka med en ung och/eller nervös häst inne på banan- ja, inte med någon häst för den delen.

    Jag tror mer på ”vanans makt” dvs att tävla så ofta att hästen inte tycker att det är något konstigt utan är lika avslappnad som hemma.

    När jag har börjat tävla mina unghästar har jag varit beredd på ”allt”, dvs att de kan vägra gå förbi saker, stanna och titta, fatta fel galopp osv osv. Nu har det tack och lov aldrig BLIVIT så men även om det hade hänt så hade jag inte brytt mig.

    Jo…om beteendet fortsatte efter 10 tävlingar i rad så hade jag kanske börjat ifrågasätta om just denna häst är LÄMPLIG för dressyrtävlande. Det är ju faktiskt inte alla hästar som ÄR lämpade för varken dressyrtävlande eller annat som RYTTAREN råkar finna intressant.

    Svara
  10. Birgittas hästsida

    Svar till Lina:

    Ja varför just den specifika hästen är en katastrof med sin ägare men placerad i varje start med annan ryttare kan man ju spekulera i.

    Det kan så klart bero på att den ena ryttaren är lugn och trygg och den andra nervös och hetsig men kan också bero på ren skicklighet vs oskicklighet, dvs att ägaren helt enkelt rider för dåligt medan den andra ryttaren visar hästen VAD som ska utföras och HUR detta ska göras korrekt. Jag vet inte….

    Svara
  11. Sara

    Ja det kan visst vara så att de är häftiga och ser ut att vara en på miljonen, det kanske de är också? Men det tar ett tag att komma dit då de ska lyckas samla ihop all sin energi och koncentrera sig och dessutom fokusera på uppgiften inne på banan.
    Detta gäller särskilt unga hästar! De kan visst gå att rida program på utanför banan, hur bra som helst, kontrollerade övningar osv. men man får inte glömma att de fortfarande inte är gamla!
    Att komma ut på en tävling kan vara ett enormt steg för en del av dem, och att de går in på banan och man får en hel del missar i programmet behöver inte betyda att ryttaren rider så dåligt att allt blir pannkaka!
    Har du själv upplevt detta? Att sitta på en 4- eler 5-åring som man har en sån ”aha-känsla” på, på framridningen som sedan spänner till ordentligt och blir väldigt okoncentrerad inne på banan?

    Svara
  12. Birgittas hästsida

    Hej igen Sara!
    Jag har kanske inte varit med om att hästen just tappar koncentrationen inne på banan men att KÄNSLAN ändå är långt sämre än vad den var ute på framridningen.

    Ibland har jag skämtsamt sagt: ”ja,jag vann i alla fall framridningen” och då menat just att det gått mycket bättre där än inne på banan.

    Ett inte aldeles ovanligt fenomen; det kan nog många ryttare vittna om :=).

    Så målet för mig är alltid att hästen ska gå lika bra inne på banan som utanför den. Ibland lyckas jag, ibland inte….

    Svara
  13. AnnH

    Man ska nog inte ge upp efter 10 starter om man har en fin häst… 🙂 Är den riktigt bra – men tittig – så kan man nog få ge den unga hästen ÅR av träning innan man når riktigt lugn även på banan.

    Svara
  14. Prick

    Jösses vilken aktivitet det är här. Du slår ju ”fiket” med hästlängder ;).

    Om det går dåligt på tävling vill väl de flesta ha något att skylla på, och när argumenten tryter finns ju så klart den dumma domaren att ta till. Min rekommendation till dessa trångsynta människor (som egentligen borde lägga pengarna på lite mer träning) är att sitta som skrivare några gånger. Det är nyttigt och ger en insikt i hur bedömningen går till från andra håller sas. De flesta domarna är dessutom riktigt trevliga och delar gärna med sig av sina tankar och erfarenheter när tid ges.

    Svara
  15. Birgittas hästsida

    Hej Prick!

    Ja, jag är mycket glad då det är aktivitet på bloggen för det inspirerar mig till nya inlägg.
    Det är inte helt lätt att ENSAM finna ”samtalsämnen” varje dag i snart 1 års tid när man dessutom bara har 1 egen häst man kan diskutera (läser ibland Emelie Brolins blogg med behållning och hon har ju typ nästan 10 olika hästar och deras träningar/ tävlingar att berätta om).

    Håller med om att det i många fall säkert varit nyttigt att agera skrivare så att man får höra hur och varför det döms på olika vis.

    Själv tyckte jag att jag fick en jättebra idé för några år sedan då jag dömde ridskolans lektionsryttare när de red LC/LB. Många missade massor på det mest elementära; gissningsvis för att de hade dålig koll på just ovanstående.

    Jag tänkte då att jag kunde ordna en KURS (2-3 dagars) där lektionsryttarna kunde få öva på olika moment ut de lättaste dressyrprogrammen och sedan avsluta hela kursen med att rida upp ett valfritt progam. Jag skulle då vara lärare och ge tips och råd på vad man kan tänka på när man tävlar dessa klasser.

    Intresset för denna typ av kurs verkade det inte vara något fel på (bland de jag frågade) men ledningen ”prioriterade” annorlunda och det blev ingen kurs, tyvärr….

    Svara

Skriv en kommentar till Anonymous

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>