För en halvtimme sedan var veterinären hos mig och Archie och undersökte honom som avtalat.
Archie körde direkt sina ”jag är världens charmigaste häst- och försök inte förneka det”-fasoner och som alla andra så verkade även denna veterinär falla för hans smiskigheter :=).
Veterinären, Helle (en kvinna i min ålder skulle jag gissa), tyckte att Archie var mycket bättre både vad gällde
puls (mycket mindre)
värme (hovarna är svalare)
”gångstelhet” (Archie rör sig mindre stelt och vänder bättre) och
allmäntillstånd (Archie verkar ”gladare”)
precis som jag hoppades att jag inte bara hade inbillat mig.
Helle tyckte att Archie skulle ha fortsatt boxvila i minst en vecka till då hon ska titta på honom igen (nästa tisdag 16.00).
Butta ska han äta 1 påse morgon och kväll, vi började denna nedtrappning i söndags (innan var det 3 påsar/ dygn).
Om Archie är ännu bättre vid nästa besök så ska buttan trappas ner till en halv påse morgon och kväll.
Eftersom Archie ser fin ut i hovarna, dvs inte är lång i tårna eller i övrigt i behov av verkning/ skoning så vill Helle vänta med att ATG-klinikens hovslagare tittar på honom för någon form av beslag som ska underlätta gången när han väl får börja röra på sig.
Helle tycker att man ska undvika att röra hästens hovar under tiden den medicineras för smärta eftersom den då givetvis kommer att ha ont av att hovslagaren bankar sömmar i hovarna etc.
Jag frågade noga om riskerna med, enligt vissa för tidig igångsättning, men Helle vidhåller att man kan börja ”rida” (läs skritta) på hästen 3-4 veckor efter att den är smärtfri. Som Helle poängterade så kan det ju faktiskt dröja 3-4 veckor INNAN hästen är helt smärtfri så då blir vilan ändå i princip 6-8 veckor. Innan man börjar skritta så börjar man med att leda hästen på mjukt underlag (dvs helst i ridhus) 2-3 ggr/ dag, 5-10 minuter per gång.
Jag brydde mig inte ens om att diskutera eventuell sjukhage eftersom detta alternativ inte känns varken lockande eller direkt genomförbart för min del.
Jag litar inte riktigt på Archies förmåga till stillhet i hagen UTAN Birk, han har redan tidigare visat att han kan hoppa över både ridhusdörrar och hagar.
Dessutom kan jag inte se någon direkt ”behållning” för Archie att stå stilla i djup lera så som vädret är nu, idag ösregnar det tex. Och skulle det frysa på så ska han definitivt inte stå ute.
Så till och med jag, ”hag-ivrare” av stora mått har insett att det är bättre att hålla hästen inne i garanterad stillhet än att riskera ”något” (läs: en flygande häst) ute.
Fortsatt diet är som tidigare hö (ca 9 kg) och morötter.
Härligt att han är bättre!!!!! 😀 😀 😀
Ja, visst var det en lättnad även om jag i ärlighetens namn hade blivit förvånad om han hade varit sämre eller oförändrat påverkad.
Skönt också att veterinären verkade mycket nöjd med utvecklingen och att hon inte verkade hysa det minsta tvivel om att Archie skulle bli till fullo återställd.
Jag frågade tom om när han hade fått börja HOPPA om han hade varit en hopphäst för i min värld så borde inte hoppning vara en möjlighet på kanske 1 år men veterinären svarade att han kunde hoppa om några månader (nu ÄR ju Archie ingen hopphäst så det var mer en hypotetisk fråga och jag skulle faktiskt inte sörja ihjäl mig om han aldrig fick hoppa bara han blir frisk).
Skönt att det går åt rätt håll. Jag tänkte dela med mig av mina erfarenhheter efter som de är ganska så positiva.
Mitt halvblod fick ett fånganfall utan rotationer eller sänkningar i slutet av maj förra året. Jag tror att det orsakades av en kombination av gräshage, lite småfet och vila utan att jag minskade på kraftfodret direkt, tyckte itne att han fick så mycket att det skulle behövas. Han stod i totalboxvial i drygt en vecka sen fick han gå ut i en ca 4*4 m boxhage ute några timmar om dagen, men det var ju på sommaren hade det varit den här årstiden hade jag gjort som dej och låtit honom stå kvar inne. Efter 3 veckor var jag på återbesök hos vet och då bedömdes han som smärtfri, han fick gå kvar i boxhagen 3 veckor till och sen slussade jag långsamt ut honom på lite större ytor. efter totalt 9 veckor fick jag börja skritta för hand elelr under ryttare och efter 12 veckor från anfallet fick jga börja trava och sen satte jag igång som efter en ”normal” konvalecens. Vi var igång och tävlade i oktober dvs ca 4.5 månad efter anfallet.
Vad det gäller mat så äter han nu hö, minimalt (ca 0.5 kg) havre, lucern, kli och lite krafftprotein (vi har inte så bra hö). Innan anfallet åtan han 2-2.5 kg havre om dagen men jag är lite feg med det nu. Peppar peppar har han inte haft nått återfall men jag har varit väldigt harig med att släppa honom på gräs, han får gå i liten jordhage på vår-höst och bara i stora hagen under vintertid. Släppte ner honom där för en dryg vecka sen när snön kom och ja jag har ångest nu när den försvunnit men än så länge går det bra.
Hej Tulip!
Trevligt att läsa om ”positiva erfarenheter av fång” (ja…du fattar vad jag menar…positivt att få fång är det ju aldrig…).
Hade du någon form av specialskoning vid igångsättningen?
Jag kommer absolut att efterfråga detta om bedömning görs att det kan hjälpa.
Min plan är också att TÖMKÖRA i skritt i stället för att sitta på hästen, tror att det skonar hovarna mest.
Vad gäller framtiden är jag faktiskt inne på att ALDRIG låta Archie gå i gräshage mer. Inte för att gräs gett honom fång men för att inte rubba hans matsmältning osv i onödan. Archie står ju redan 10 månader om året i grushage så då kan han lika gärna (snyft….) göra det 12 månader. Jag tror ju inte att han tänker som en människa och undrar varför han inte får gå i gräshage på sommaren.
Mina andra hästar gick aldrig i gräshage annat än som unga (Heron tills han var 4, Décima tills hon var 5) och de verkade nöjda med livet ändå.
Jag ORKAR inte med att leva med den fångrisk-oro som exempelvis omställning till gräs skulle innebära, inte när det bara handlar om så kort tid varje sommar.
Va skönt att han är på bättringsväg!!
Natalja /
http://latin.bloggagratis.se/
Hej Natalja!
Ja, det är det verkligen och även JAG börjar känna mig ”på bättringsvägen”, dvs jag är inte fullt så deppig längre utan kan skönja ett ljus i tunneln.