För ett tag sedan har det, både på nätet och i tidningen Ridsport debatterats huruvida man ska ta betalt av sin medryttare eller vara tacksam om/att någon vill hjälpa en med ens häst gratis.
Åsikterna går verkligen isär; en del tycker att det är självklart att den som får ”låna” (läs: rida och sköta) någon annans häst som kanske kostar hur mycket som helst att ”hålla” också ska vara med och betala medan andra lika bestämt hävdar att det är hästägaren som får en form av förmån (slipper vara i stallet 7 dagar i veckan) som det är hur fräckt som helst att ta betalt för.
Själv skulle jag vilja säga att frågan (eller snarare SVARET) inte är självklart och dessutom tycker jag att det är upp till var och en att bestämma.
Till att börja med får man ju se på ”tillgång och efterfrågan”. Om det finns flera duktiga personer som gärna VILL rida på ens häst ser jag inget fel i att ta betalt för detta oavsett vem som kan anses ”tjäna” mest på att hästen lånas ut.
Är det jättesvårt att finna medryttare får man kanske acceptera att låna ut hästen gratis.
Min erfarenhet säger mig att man oftare är mer noga med och ser till att fullfölja sådant som man har betalat för. Då vill man på något sätt ”ha valuta för pengarna”.Vet man att man kan rida gratis mer eller mindre när man vill är risken större att man inte är lika angelägen- det kommer alltid nya gratistillfällen. Men det är alltså MIN erfarenhet.
Om jag skulle låna ut Archie till någon ryttare som red bättre än jag och i någon form av utbildningssyfte så skulle jag inte ta betalt för då är det JAG som behöver ”något”, i detta fallet UTBILDNING av min häst, snarare skulle jag vara villig att BETALA för att få denna tjänst.
Så jag tycker inte att man ENTYDIGT kan svara på frågan om man ska ta betalt eller inte, det beror på flera olika omständighet. Tillgång och efterfrågan är som nämnts en faktor, vilken hjälp av medryttaren man efterfrågar (utbildning eller ren motionsridning) är en annan.
Kanske har man så bra ekonomi att man inte BEHÖVER de extra pengar en utlåning av hästen skulle innebära?Att däremot inte kunna hålla häst utan att ha någon annan som är med och betalar ser jag som direkt olämpligt eftersom man aldrig bör stå och falla med någon utomstående. Man måste kunna klara sin hästhållning på egen hand annars riskerar man att behöva flytta eller rent av sälja hästen så fort den man är beroende av hoppar av.
En del av debatten med att ta betalt av medryttare har fokuserat på att man som hästägare utnyttjar någon som betalar för MIN dyra häst men det tycker jag är rena fjanterierna faktiskt.
Det står ju var och en fritt att både välja att betala för att få vara medryttare och att AVSTÅ från detsamma.
Det finns ridskolor där man kan rida (fast inte heller där är det gratis) eller så får man helt enkelt leta upp någon som inte vill ha betalt för att låna ut sin häst.
Vad som stör mig i sådana här diskussioner är väl just det faktum att många inte verkar förstå att man inte behöver komma fram till ETT svar som ska gälla för ALLA.
Man behöver inte kallas parasit för att man tar betalt för att låna ut sin häst och inte heller är man en idiot bara för att man lånar ut hästen gratis. Det är upp till VAR OCH EN hur man vill göra! Tycker jag…
Amen to that!! Precis så resonerar jag och fattar faktiskt inte att det kan bli en sådan debatt?? Vill man inte ha en medryttarhäst som kostar pengar, leta efter en som inte kostar. Varje hästägare gör som den vill och medryttaren får leta till den som passar dyker upp. Lixom ingen mening att gnälla bara gilla läget.
I Ridsport startades debatten av en pappa till en tjej som var/ville bli (minns ej) medryttare.
Jag tror att det för utomstáende (dvs sádana som själv inte sysslar med hästar) kan te sig konstigt/konstigare att man i bland máste betala som medryttare.
De kanske mer ser det som att medryttaren utför en TJÄNST, inte att medryttaren ”har roligt under tiden”.
En del kanske jämför med hund- eller barnpassning :=) och dá blir det kanske lite konstigt, vad vet jag….
Jag ska ju låna ut min unghäst snart och jag har faktiskt valt ett helt annat sätt. Jag betalar ryttaren för hennes träning och tävlingskostnader och jag står för all utrustning och veterinärkostnader och hovslagare. Jag har valt att göra så för att jag själv dels får bättre koll. Jag vet att hästen skodd när den ska skos och inte bara när pengar finns och jag vet att veterinären kan komma ut. Träning och tävlingen är lite samma sak eftersom jag har en talangfull unghäst så vill jag att han ska få den hjälp som ryttaren behöver lägga på honom. Mina fördelar med detta är att jag kunnat ställa mer krav på den som ska ha honom och att jag får honom utbildad på långsikt istället för att lämna iväg honom för en månads intensiv träning.
Men jag har även lånat ut en färdig ponny mot att de betalade varje månad för den och det fungerade jättebra.
Tror säkert att den ryttare som fàr làna din häst under sàdana förutsättningar Scilla inte kan vara annat än nöjd- det hade jag varit iaf.
Jag var själv inne pà att kanske LÀNA en fin häst i stället för att köpa en unghäst (Archie) men i de flesta fall sà brukar man ju fà betala ALLT om man lànar en häst pà ”heltid” för att sedan dessutom riskera att den kan tas ifràn en när det passar ägaren.
Men det kan som sagt se olika ut. Jag kände ingen som ville ge mig en bra deal sà det blev en egen 3-àring i stället = börja om IGEN. Det hade jag aldrig gjort om jag hade fàtt välja fritt, dà hade det varit en mer utbildad maskin :=).