Idag fick jag hem nya numret av Ridsport och på insändarsidorna ger en skribent rådet att man ska se upp med vem man anlitar som sadelutprovare.
När jag läste insändaren nickade jag igenkännande eftersom jag mindes (med fasa) mina egna dystra erfarenheter då jag första gången kom i kontakt med denna ibland självutnämnda yrkeskategori.
På den tiden (stenåldern) då jag köpte min första häst var begreppet sadelutprovare så vitt jag vet okänt. ”Man” köpte oftast sadel genom att gå in i en ridsportbutik och köpa något som man tyckte var bekvämt för ens egen rumpa (och helst också plånbok) eller så köpte man stallkompisens begagnade sadel om den verkade passa hästen och en själv något så när. Lite förenklat men ni fattar….
Som överallt annars i världen har utvecklingen dock gått framåt även på sadelområdet och detta är säkert bra i många fall men kanske liiiite överdrivet i andra. Idag finns det sadlar som kostar upp emot 30.000:– och frågan är hur mycket bättre man sitter/ rider i dessa än i säg en sadel för ca 10.000:–. Ja inte vet jag…
Och nu finns det alltså sadelutprovare som lever på hästägarnas egna okunnighet kring sadeltillpassning.
Själv var jag i många år nöjd och glad i min County-sadel som köptes ny för ca 7.000:– till Heron.
När jag köpte Décima insåg jag dock att jag hade ett stort problem; hennes sadelläge utvecklades inte alls optimalt- tvärtom.
För att försöka göra en evighetslång historia något kortare bestämde jag mig för att anlita en så kallad sadelutprovare och valde en person vars namn jag hade hört sedan jag köpte min första hjälm (i personens dåvarande affär faktiskt) som 15-åring.
Jag åkte med Décima till utprovaren så att han skulle få se hästen IRL så att säga och fick med mig en sadel som påstods passa ypperligt. Och det gjorde den…..så länge hästen stod stilla eller tills jag hade travat i några minuter. Då satt sadeln på hästens hals i stället och jag åkte tillbaka och bad om en annan.
Sadelutprovaren hade många sadlar i sin affär och de därpå följande månaderna körde jag i skytteltrafik mellan utprovaren och mitt stall. Samtliga sadlar som jag fick låna passade uselt och en satt så illa efter avslutat ridapss (då hästen dessutom gick som en skadeskjuten kråka) att jag fick lust att gapskratta alternativt börja gråta. Jag hade ditills inte trott at man de facto kunde rida på en hästs hals men insåg att det var just det jag precis hade gjort och med resultat därefter.
Otroligt nog hade Décima under hela sin tid hos mig en rygg som gjord av stål och påverkades aldrig fysiskt av all skit jag slängde på henne. Själv fick jag ibland vissa…..hmmm….”fysiska skador” om vi ska uttryck oss diskret av en del av sadlarna men det gick så långt att jag i min desperation efter en passande sadel till hästen hade kunnat tänka mig att acceptera nästan vad som helst för egen del.
Under denna segdragna sadelutprovarprocess försökte jag kvala Décima till unghästchampionatet i dressyr och detta gick givetvis inte. Jag ska inte påstå att vi hade lyckats med en optimal sadel men att rida på hästens hals av och till underlättade ju inte precis.
Hur som helst började jag till slut inse att detta skulle bli en ”never ending story” och jag åkte till sadelutprovaren för att reklamera hela affären och kräva pengarna tillbaka. Sadelutprovaren hade dessförinnan uppenbarligen tröttnat på sin besvärliga och icke-tillfredsställda kund (läs: moi) och visat detta bla genom att då jag ringde be mig att återkomma om 5 minuter varefter han stängde av telefonen resten av dagen (då grät jag nästan av ilska och frustration).
Först då min dåvarande sambo, som jag hade tagit med mig som moraliskt stöd, började uttala diverse hot fick jag tillbaka mina pengar och kunde därefter avsluta min kontakt med denna usla person.
Det ”komiska” (eller inte) var att en av sadelutprovarens avslutande meningar var något i stil med: ”Jag förstår inte varför du är så otålig…..jag har kunder som det har tagit ETT ÅR (!!!!!!) innan jag har hittat en passande sadel till”.
Ehh…..jaha…och det skulle liksom vara en tröst och typ ett bra betyg för utprovaren??? Jag tror inte det va´!
När jag väl hade avslutat mina affärer med utprovaren började jag prata med mina hästbekanta om hur lurad jag hade känt mig. DÅ fick jag höra flera skräckhistorier om denna person och insåg att han lurat långt fler personer än mig. En kvinna hade till och med vänt sig till allmäna reklamationsnämnden.
Nu fick jag ju mina pengar till slut (dock ingen sadel trots månader av utprovningar) men det kostade tid, bensinpengar och en frustration utan dess like.
Och utprovaren verkar ännu, sitt usla rykte till trots. Det dyker väl ständigt upp nya offer att lura kan jag tro.
Hur jag fick tag på en passande sadel till slut är en helt annan historia. Även den utprovaren sade sig nästan aldrig ha sett ett så svårt sadelläge som hos Décima (som bla hade så platta bogblad att nästan alla sadlar med lätthet gled över dom hur man än försökte stoppa det) men jag fick en passande sadel till slut.
Att den sedan kostade mer än det dubbla mot vad jag från början hade tänkt mig att lägga på en sadel är ytterligare en annan story och min man vet än idag inte hur mycket sadeln egentligen kostade. Tur att vi har skild ekonomi :=)!
Ja, sadlar kan verkligen ge en gråa hår! Jag tror de flesta som hållt på ett tag med ridning lärt sig att det kan kosta en slant att sitta bra =). Å andra sidan får man ofta valuta för pengarna. En bra (kvalitets-) sadel som vårdas väl håller länge.
Min man tror att min Amerigo kostade 5000:-, han fick nämligen syn på kvittot på den Kieffer sadeln som sitter på hästen under skogsturer och när medryttaren hoppar. Han utbrast: Fy fan va dyrt men tillade snabbt -det är klart man måste ha bra grejer.
Hej Bernie!
Det skulle kunna var MIN man du pratar om :=). Men ibland är det verkligen så att det man inte vet har man inte ont av :=). Sedan har vi som sagt separat ekonomi så vi gör ju faktiskt vad vi vill med våra egna pengar.
Hej Prick!
Visst lönar sig kvalité, sa hon som fortfarande kan rida i sin ca 40 år gamla Stübben :=).
Att köpa billigt/ fel kan dessutom bli hur kostsamt som helst i förlängningen.
En häst i stallet har ridits med icke-optimal sadel ett tag (ej av snålhet dock) och har nu fått besvär.
Summan av kardemmuman är:
-besök på ATG-klinik
-besök av sadelutprovare
-besök av equiterapeut
-skoning av ATG:s hovslagare
Dessa 4 åtgärder kommer tillsammans att kosta mååååånga tusenlappar innan historien är slut och hästen är välfungerande med en korrekt sadel.
Där är min man bra, när vi var uppe och provade ut min Stübben Tristan så sa han när vi åkte hem att det var kul att den sadeln satt så bra och att 12000 inte var så farligt. Dessutom skällde han på mig när utprovaren la på lädergjord och fick båda mina sadlar att ligga bättre än med mina gamla anatomiska gjordar.
Han sa att jag inte kunde gå och köpa dyra sadlar och sen spänna fast dem med sånt skit. Sen köpte han två lädergjordar till mig, en hopp och en dressyr.
Nu ska ju tilläggas att min man har egna hästar och vet att saker kostar. Hans lokselar är ju inte jättebilliga.
Nä….hihi…12.000 VAR verkligen inte ”så farligt”, det hade nog både jag och min man tyckt.
Däremot är jag tämligen säker på att min man hade tyckt att det DUBBLA, dvs ca 24.000 som MIN sadel kostade var liiiite väl dyrt. Och jag kan inte annat än instämma men ansåg mig inte ha något val….
Min man är väldigt bestämd på en punkt och det är att sadlar i den prisklassen tittar vi på när Misty är mer färdig.
Hej Minstral!
Efter mina sadeläventyr med Décima bestämde jag mig för att aldrig mer köpa en häst med sååå knepigt sadelläge.
Jag reflekterade inte ens över detta när jag köpte HENNE men man lär av sina misstag.
Bara den som har ägnar månader/år(!) att hitta en sadel som passar fattar vad man snackar om, men det finns tyvärr en del därute.
Framför allt om man avser att träna/tävla dressyr så måste man ha en sadel som passar. Jag köpte tex aldrig en ny hoppsadel till Décima eftersom den jag hade passade HYFSAT och det kan både man själv och hästen leva med om man ska använda sadeln 1 gång i veckan men ska man rida i en sadel 5-6 gånger i veckan räcker det inte med hyfsat.