Att köpa häst om man är oerfaren (tips)

Ett tema som jag varit inne på flera gånger i mina blogginlägg är att man som hästägare verkligen bör leta efter och köpa en LÄMPLIG häst.

Vad som sedan är ”en lämplig häst” kan givetvis variera nästan till oändlighet men man bör absolut inte åka iväg och köpa första bästa häst utan att ha diskuterat eventuellt köp med någon som man har förtroende för vad gäller ridning/hästhållning, helst den person man rider för (eller planerar att rida för).

Jag vet inte hur många gånger jag sett det själv och tyvärr också hört från min omgivning: en oerfaren ryttare åker och köper just första hästen de tittar på och sedan blir det bara pannkaka av alltihop.

Om jag ska säga vad JAG tycker är en lämplig häst för en relativt oerfaren ryttare så är något av det viktigaste att man ska passa ihop rent fysiskt :=).

Vad menar jag med detta?

Jo; om man ska generalisera så är det oftast så att en kort ryttare bör ha en liten häst och en lång ryttare kan ha en något högre dito. Är man både kort och lite/mycket överviktig är det ännu viktigare att man har en häst som man ”når om/runt” och inte sitter ovanpå och skumpar utan att verkligen komma ner i sadeln.

Är man ”svag” i sin ridning måste man också välja häst därefter; det passar då inte med ett ”ånglok” som tar bettet och ger sig av.

Jag använder ofta uttrycket ”tillbockad” om hästar som jag tycker är lämpliga för mindre erfarna ryttare.

En tillbockad häst är för mig en häst som har mycket lätt för att gå i form, den kröker på nacken bara av att man tar tyglarna i princip och även om hästen många gånger inte går ”ärligt” på tygeln utan snarare släpper bettet lite är detta klart att föredra framför ”stjärnkikarna” som stretar emot alla tygeltag.

På den tillbockade hästen är det om inte annat mycket behagligare att sitta och man kan också som ryttare mycket snabbare få in en känsla för hur det ska/ kan kännas när hästen arbetar rätt.

En häst som går med huvudet i vädret blir oftast väldigt ”springig” och också stötig att sitta på = svårt att inverka korrekt = hästen går ännu sämre = mycket ond cirkel.

Är man oerfaren kan det vara all idé att leta häst bland erfarna tävlingshästar som inte riktigt räckt till på tävlingsbanorna vad gäller gångarter och ”power”. En sådan välutbildad häst kan man ha långt mer glädje av än en förvisso mer framgångsrik tävlingsindivid men med för mycket temperament att hantera och gångarter att kunna rida bekvämt i.

En annan viktig aspekt att ta hänsyn till tycker jag är att jag har noterat att merparten av de som börjar rida i vuxen ålder eller återupptar ridningen då är långt mer rädda/ försiktiga/ fega än vad yngre ryttare är.
Så klart diskvalificerar detta inte från hänstägande men man måste dock vara medveten om att vissa hästar har en otrolig förmåga att både läsa av och framför allt ”utnyttja” den rädde ryttaren.

Jag har sett flera exempel på där det står helt klart att det är hästen och inte hästägaren som är ledaren och det kan bli både farligt, tråkigt och göra så att man som ryttare helt tappar intresset för hästar och ridning.

Det gäller således att välja häst med lämpligt temperament (lagom framåt, lätthanterlig, utan olater mm ) och också vara ärlig när man åker och tittar på hästar. Man tjänar inget på att spela tuff vid provridningen och utmåla sig som någon man inte är; det kan straffa sig snabbt!

När man köper häst som oerfaren ryttare bör man också fråga sig TILL VAD man ämnar ha hästen.

Planerar man att tävla och på vilket nivå? Ska man träna regelbundet för instruktör och i vilken gren i så fall?
Är det viktigt att kunna rida ut? Hur ser ens egna möjligheter att ”motionera” hästen ut? Har man tillgång till ridhus? Finns det bra och ”säkra” uteridningsmöjligheter? Osv osv.

Jag har i min omgivning flera exempel på ryttare som inte vågar rida ut sina egna hästar och i min värld blir detta både ytterst begränsande och framför allt TRÅKIGT! Även om man kan hitta någon annan som kan/vill/vågar rida ut ens häst så går man som ryttare miste om många härliga stunder med ryttarkamrater om man alltid är förvisad till ridhus/ paddock medan ens vänner rider ut i solskenet eller pulsar iväg i nysnö.

Som jag redan nämnt bör man verkligen ha en djupgående och ärlig dialog med sin instruktör (eller någon annan man litar på) innan man börjar leta häst och detta ställer så klart också krav på denna persons intresse, ärlighet och kompetens. Har ens intruktör varit med och ”godkänt” valet av häst är sannolikheten större att ridningen ska fungera bra och att man ska vara och förbli en nöjd hästägare!

26 kommentarer Skriv kommentar

  1. AnnH

    En sak jag skulle vilja tillägga är: Om inte provridningen går mycket bra, köp INTE hästen! Undantaget är om man är mkt skicklig ryttare och den som ägt/ridit hästen innan INTE är det, dår är situationen en annan, men här utgår jag mer från den mer ordinära ryttren som köper av en lika ordinär eller ev duktigare ryttare. När man provrider, och i viss mån de första veckorna, »rider man på den gamla ryttarens ridning«. Klarar man det inte DÅ så tar det ofta låååång tid innan man får till det. M a o, en mer orutinerad/svag ryttar ska inte köpa en häst av en skicklig ryttare som inte känns mkt lättriden på provridningen! Köp hästar med hög ridbarhet om ni inte vet med er att ni är rutinerade »starka« ryttare! (Med stark och svag menar jag inte styrkemässigt utan som ett samlingsord för skicklig/rutinerad/begåvad eller oskicklig/orutinerad/obegåvad.

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Mycket klokt påpekande Ann!

    Dessutom skulle jag vilja råda ALLA, men framför allt de orutinerade ryttarna, att försöka provrida mer än en gång och gärna i lite olika situationer.

    Exempelvis kan man första gången provrida i ridhuset och andra gången rida ut en liten sväng.

    Ju osäkrare och/ eller ”oskickligare” man är som ryttare desto längre tid behöver man (oftast) på sig för att avgöra om hästen verkligen ÄR lämplig eller om den bara råkade ha en bra/dålig dag just den dagen då man provred.

    Svara
  3. AnnH

    Speciellt om man är lite feg. Vet man med sig att man kommer vilja ägna sig en del åt ridning i naturen är det ännu viktigare att man provrider hästen där! Hästen kan vara hur timid som helst inne men vara ganska annorlunda ute. Är man orädd och tuff så spelar det ju mindre roll om man efter köpet får hem en busigare häst än vad man köpte.

    Min första »riktiga häst« köpte jag av allas vår kända hästhandlare Johan I. Han såg YTTERST skeptisk ut när jag bad om att få skritta ut en stund på den inte helt tama, just inridna, Colt. Det gick dock bra och jag fick bl a kontrollera hästens förmåga till passage förbi en ko-hage. (ganska livsfarligt)

    Efter den gången har jag inte följt mitt egna råd då skogsridning är ganska oviktigt för mig och tills dess att hästen är tillräckligt drillad tömkör jag istället ute och överlåter denna motion på andra.

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Ohhh ja…det kan vara STOR skillnad på hur en häst är att rida ut och att rida i ridhus. Och alla kanske inte ens har ridhus i direkt anslutning till uppstallningen utan måste skritta en bit och då är det ju verkligen viktigt att hästen är ”tam” även bortom 4 väggar :=).

    Svara
  5. Anonymous

    Det är roligt att det finns bra hästmänniskor som du kvar som förstår att hästar inte är något goosedjur man kan plocka fram ur gaderoben när man känner för det. de kräver dagligen motion och kompisar för att må bra! Detr ploppar upp många ponnyföråldrar som köper duktiga ponnys till sina barn ,som ej kan hantera dom. Då är hästen dum i huvet!Jag säger bara SUCK,Va går man åt det??? mvh Pia

    Svara
  6. Birgittas hästsida

    Hej Pia!

    Tyvärr är det inte bara ponnyföräldrar som köper sig ”vatten över huvudet” för att ungen tröttnat/blir rädd/whatever…jag har sett samma fenomen bland vuxna som köper häst.

    Ju roligare och enklare liv man har med sin häst desto mindre är risken att man ska tröttna tror jag.

    I de fall JAG har sett att ryttare tröttnat är för att de inte alls passar ihop med sin häst. Det kan vara en tävlingsambitiös ryttare som har en ”för dålig” häst (går ej bra på tävling), det kan vara en lite rädd/feg ryttare vars häst har tagit kommandot och där ryttaren till slut knappt vågar/ vill rida, det kan också vara en hästägare som har komplicerat sitt liv med så många måsten att hästen till slut bara ses som ett nödvändigt BESVÄR osv osv. Exemplen är många!

    Svara
  7. nettan

    Jag vet hur det är. Jag köpte en häst, som jag då, passade bra med. Men efter att jag blev gravid och fick barn blev jag mer harig än innan. Jag hade haft ett riduppehåll på 1,5 år och min häst hade stått på foder hos en duktig tjej. Jag kom aldrig igång. Det gick så långt att jag stallade in min häst på ett dyrt ställe(trots att vi har eget stall)bara för att bli tvungen att sitta upp. Då kan jag bara tillägga att jag ridit i en himla massa år innan. Så kom jag igång till sist, men bara länge som jag hade någon att rida med. Detta fungerade i några år och sen blev jag gravid igen. Då betäcktes mitt sto och vi båda tog paus i 1,5 år. Sen stog vi här hemma, hästen jag älskade och det var bara att inse faktum. Vi passade inte ihop längre:( Efter att jag blivit förälskad i henne som 2 åring och sparat pengar som en galning köpte jag henne av uppfödaren ett år senare. När hon var 9 år sålde jag henne med brustet hjärta till ett superhem med en ambitiös och begåvad tjej. Saknar henne gör jag fortfarande:( Visst vill jag ha häst igen, det är en dröm. Men jag har tänkt att jag först och främst måste komma igång igen med min ridning. Jag kan inte fatta att jag blivit så feg genom åren, för det finns ingen anledning till det. Nu är det 5,5 år sedan jag red sist.

    Svara
  8. jenny.bisander

    Många bra råd! Tycker också att man bör kontrollera att hästen är använd till det som man själv vill använda den till vid köptillfället, dvs ska man träna och tävla bör hästen vara i just den konditionen när man köper den, vill man skogsrida bör hästen ha gått mycket ute i skogen och vara van vid detta osv. Det är ändå stor omställning med byte av ryttare, underlag etc vilket i sig ökar risken för skador och överansträngning. Var försiktig mao när hästen har stått eller inte är i full kondition!

    Svara
  9. Anonym

    Hej! Jag e en tjej på 12 och ett halvt år som har 3 års ridvana. Jag funderar på att skaffa min första häst, och har hittat en jättefin häst på 9 år. Det står att han är inriktad på hoppning, vilket jag gillar, och att han är lydig. Tycker du att jag ska köpa honom? //Nora

    Svara
    • Birgitta

      Det är jättesvårt att svara på utan att känna till varken dina ridkunskaper eller hur hästen är men jag skulle absolut rekommendera dig att du tar med dig din ridlärare när du åker för att provrida hästen. Hon vet ju hur bra du rider och vad du klarar av och kan säkert hjälpa dig.
      Lycka till!

      Svara
  10. Nora

    Är 14 och har ridit i ca 7-8 år. Försökt skaffa medryttarhäst men inte lyckats, dock är jag erfaren inom skötsel. Eftersom jag bor i stockholm har jag inte riktigt råd med egen häst, men funderar att skaffa en ihop med en vän. Hittat ett fint trettonårigt sto, ska vara snällt i all hantering osv. Om jag har denna häst med en vän (för hobbyridning, ej tävling), hur mycket ska jag räkna med att det kostar och hur mycket tid tar det? Vet dock inte om jag skulle kunna ha häst utan att ha varit medryttare först, men alla jag hört av mig till har varit väldigt komplicerade (en försökte jag kontakta länge efter provridning efter svar, en häst dog av ålder, 28 år (som jag var medryttare på ca 2v) och annars är det så otroligt dyrt, kanske 2000 för nån gång i veckan.
    Min fråga är; tror du att detta skulle fungera? (Hästen kan du hitta om du söker på hästnet>hästar säljes>stockholm>sökord pia> annonsen ”mycket trevligt sto”, kolla om hon kan lämpa sig som förstahäst till någon mer erfaren? Vill gärna ha någon utomståendes synpunkt).
    Förstår att du inte kan bedömma utan att träffat mig, men ändå…
    Tack!

    Svara
    • Birgitta

      Jaaa du…det var inga lätta frågor och du får ta mitt svar med en nypa salt kanske- jag har ju som du skriver aldrig träffat dig. Men så här tänker jag:

      Fördelar med den häst du hittat på annons är att MIN erfarenhet är att travare/ varmblod är bussiga, okomplicerade hästar som lämpar sig väl för kravlösa uteritter.

      Nackdel är att JAG anser att de är mindre lämpliga att rida dressyr på om man inte är så erfaren men det beror ju också på vilka krav du kommer att ha på henne inom denna gren.

      En generell erfarenhet enligt mig är också att man efter ett tag ofta ökar sina krav på sin häst/ ridningen när man haft hästen ett tag- i början tänker man kanske tex att man inte vill träna och tävla men det kan man bli sugen på efter ett tag.

      Åk och titta på hästen med din vän och se vad ni tycker.

      Ett problem med att köpa en häst med en vän är att man kan bli ovänner. Vad gör ni då?

      Vad gäller kostnader varierar dessa oerhört i Stockholm med omnejd så det kan jag inte svara på.

      Tidsåtgång: räkna att det tar dig 2-2½ timme de dagar det är din tur att rida hästen. 1 timme till ridningen och 1-1½ timme till en början för att mocka, göra i ordning foder, utrustning, hästen osv. När du är mer van tar det inte lika lång tid.

      Hoppas du har någon nytta av detta svar- fråga gärna mer och rapportera hur det går!

      Svara
  11. Karin

    Som första häst (dock har jag mycket erfarenhet av ex medrytarhäst), vilka hästar brukar fungera bäst till dressyr?

    Svara
    • Birgitta

      Något förenklat svar:
      Halvblodshästar som redan HAR tränat och gärna tävlat dressyr i några år på ett bra och tryggt sätt, dvs inga unghästar eller ”oprövade kort”.
      Inte heller hästar med för avvikande exteriör, för stora gångarter, svåra att sitta på, svåra att få att LÄTT gå i form.
      Hästen ska ha lagom egen bjudning och VILJA jobba.

      Svara
  12. Sara

    Hej!
    Jag är 19 år och jag har ridit sedan jag var 5. Dock har jag haft uppehåll från ridningen i ca 3-4 år men vill sätta igång igen. Jag har funderat mycket på att köpa häst fast först om några år och innan det vara medryttare, fodervärd eller att hyra en häst.
    Det som jag faktiskt njuter av när jag är i stallet är att bara vara där, hålla på med hästarna, stallgöra (sopa, mocka ect) och så klart ridningen i sig!
    Min fråga är om jag är på väg att ta mig vatten över huvet!?
    Jag har läst på om köpande av häst och funderat igenom möjligheterna. Det kommer ta mycket av min tid men det är det sååå värt det!
    Jag ångrar verkligen mitt uppehåll i ridningen och det känns som att jag har tappat mycket av min kunskap. 🙁

    Svara
    • Birgitta

      jag tycker att det är en mycket bra idé att vara medryttare/fodervärd om du är rädd för att ”ta dig vatten över huvudet”. Då får du prova på hur det är att ha egen häst men kan samtidigt relativt lätt ”dra dig ur” om det skulle visa sig att din farhåga stämmer.

      Svara
  13. Josefine Rostedt

    Vad bra att få ett begrepp för vad en tillbockad häst kan vara! Förstår precis vad du menar! Tittar just nu på ett sextonårigt halvblod som tävlats i dressyr. Jättetrevliga gångarter och lätt att ha att göra med. När jag spänner mig och blir lite stum i handen blir han sån som du beskriver – upp med huvudet och ett stötigare steg. Ändå är det så mycket som talar för ett köp… eller ska jag leta vidare? Jag tänker ju lära mig att komma till ridning tänker jag. Tack för info som jag känner igen mig i!

    Svara
  14. Anonym

    Hej, väldigt bra tips må jag säga!
    Jag är i alla fall en tjej på 13 år som söker häst. Jag har ridit i 7 år och hyrt sommarhäst så jag har en del erfarenheter. Jag skulle helst vilja ha en lugn ponny som är familjevan. Men samtidigt en som är bra i hoppningen. Funderar på köpa lite äldre häst (omkring 17) är det för gammalt? Går det bra att gå på pay and jumps och någon tävling ibland. Eller är hästen för gammal?

    Svara

Skriv en kommentar till AnnH

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>