Mycket snäll häst och mycket mindre tyst hund

Igår red jag för första gången på Archie samtidigt som jag hade Soya lösspringande med mig. Detta skedde bakom ”lyckta dörrar” dvs i vårt ridhus eftersom jag inte visst hur varken häst eller hund skulle reagera och jag var också beredd på att i

a) värsta fall avbryta ritten och släpa ner hunden till boxen i stället

b) näst värsta fall binda hunden vid klädhängaren mitt i ridhuset om hon störde hästen för mycket.

Min man frågade mig häromdagen om Soya kunde skälla och frågan var på sätt och vis berättigad hos en hund-o-van person eftersom vi faktiskt aldrig hört djuret öppna munnen!

Men nu kan jag svara maken: Ehhhh….JA, vår hund kan skälla MYCKET och GÄRNA, i alla fall när den själv VILL….

Jag hann inte mer än börja rida förrän hundeländet satte igång med sitt bjäbbande!

Oj, oj, oj….hon sprang framför Archie samtidigt som hon skällde för full hals och i sanning var det enormt enerverande.

Min svarta gosse visade sig lika cool som så många gånger förut och ignorerade vesslan totalt. Hon hade inget för sitt gapande och efter en alltför lång stund (enligt mina öron i alla fall) gav hon slutligen upp och slutade att både springa före, efter och bredvid och att skälla (eller så fick hon ont i halsen- springa sig trött finns inte på hennes karta….).

Så Archie får högsta betyg vad gäller att ”uthärda en enerverande hund” medan Soya får ett inte lika bra betyg vad gäller att ”ligga och titta beundrande på en häst som dressyrtränar”.

Men men…hundrackaren har visat sig var mycket smart i andra sammanhang sedan tidigare så hon ska nog lära sig att rätta in sig i ledet snabbt och lätt!

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>