Mycket elak häst och lika elak hund!

I morse gjorde jag ett nytt försök att motionera Archie och Soya samtidigt och resultatet var nästan ännu sämre än sist (läs föregående blogginlägg).

Jag longerade Archie i ridhuset och ville se vad Soya skulle göra om jag stod på marken (med en longeringspisk i handen!).

Tyvärr upprepade Soya samma scenario som då jag red; hon skällde och framför allt sprang hon som en tok efter Archies SVANS och BAKBEN! INTE BRA!!!! .

Det såg ut som att hon försökte bita honom i svansen faktiskt och det mest otroliga var att Archie var fullständigt oberörd över detta galna monster!

Är det något fel på min häst (och hund)?

En normal häst hade gjort pinan mycket kort med en så dum hund och sparkat ner henne omedelbart!

Nu gjorde inte Archie ens den minsta ansats till detta men jag har ändå insett att jag inte kan göra fler försök. En dag tröttnar han kanske och hans hov/ar över hennes lilla kropp kommer med största sannolikhet att bli förödande så den risken tar jag inte!

Jag slog faktiskt efter Soya med pisken men det hjälpte inte det minsta utan verkade tvärtom egga upp den lilla vesslan :=(.

På eftermiddagen var det så dags att konstatera att även Archie kan vara stygg om han vill; Birks för inte så länge sedan mycket fina (och dyra) utetäcke var då färdigt för soptunnan.

Archie har dragit en eller två jätterevor över i princip halva täcket och stoppning väller nu fram likt lava från alla hål(l) och kanter.

Jag kan aldrig tänka mig att ens sy-skickliga Lena kan rädda täcket!

Visst blir man galen när sådant här händer men samtidigt är det tyvärr inte världsunikt på något vis. På något sätt får man räkna med sådana här ”missöden” (hmmmm) när man släpper ihop hästar och jag vet inte hur många diskussioner jag läst på nätet som avhandlar just ”täckesmarodör-frågor” av olika slag.

Jag och Lena har hittills varit mycket förskonade vilket inte var fallet då min gamle häst Heron gick i hagen med sin favvo-kompis Beam.

Där rök täckena i parti och minut och det var alltid Heron som var den skyldige. Ibland gick det inte ens några dagar innan ett helt nytt täcke var ett minne blott och jag minns att jag tackade min lyckliga stjärna att Beams ägare var mångmiljonär.

Jag erbjöd Beams ägare att sära på hästarna efter x antal demolerade täcken men för henne betydde det så mycket att hästarna fick gå ihop att hon ”glatt” (nåja…) tog upp plånboken gång på gång.

På den tiden kan jag inte minnas att det fanns så bra ”fy-sprayer” som det finns idag så nu ska jag spruta ner Birks andra täcken i ett försök att avskräcka Arch-den-förskräcklige. Tyvärr lär väl inte medlet hålla i sig så värst bra om Birk rullar sig i snön men försöka duger!

5 kommentarer Skriv kommentar

  1. Sofia

    Hejsan. Tack än en gång för en trevlig ridtur. Hitta ditt spö under Paolas halmbal. Skyller på josefin (Rebeccas kompis) som använde balen till o sitta på. La spöet på ditt vita skåp! Ha det gott!

    Svara
  2. Sofia

    🙂 det var det ja misstänkte o ja var nästan säker på att du skulle kolla bloggen ikväll. Har ju inte ditt nr! Vet själv hur störigt det e o bli av me ens favoriter! Synes!

    Svara
  3. Prick

    Usch, inte bra om den lilla hunden lär sig att det är KUL att springa efter hästar. Du får väl helt enkelt lära den veta hut =). Gissar att andra hästar (och hästägare) inte ignorerar beteendet på samma sätt som din (snälla) häst.

    Vad gäller täcken som går sönder ÄR det verkligen så att ju mer denier (minst 1000) det är ju bättre håller de. Och ofta kostar det lite xtra.

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Hej Prick!

    Vad gäller Soya har du helt rätt; andra hästar skulle INTE acceptera hennes tramserier lika fogligt som guda-gode Archie. Och även hans tålamod KAN ju faktiskt tryta och då räcker det att det gör det EN gång så är det bye-bye Soya! Så nu är det slut-ridet/longerat med hund i ridhuset!

    Tack och lov är Soya mycket snäll när man GÅR med hästar, detta har vi gjort massor av gånger och då skäller hon aldrig och springer inte bakom och ”bär sig åt”. Likaså rusar hon inte in i hagar; enligt förra ägaren (som också hade hästar) är hon mycket rädd för ström, he he….

    Jag har dålig koll på det där med denier men vet att Birks täcke (det demolerade) kostade minst 1000:– och det SER väldigt ”rejält” ut. Fast mina ”Ullaredstäcken” ser ungefär lika rejäla ut och kostar mellan 200:– och 500:–. DÅ känns det inte lika smärtsamt om det blir ett hål i täcket (har bara haft några pyttehål hittills) än om det hade drabbat ett 1500:– täcke.

    Svara

Skriv en kommentar till Sofia

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>