Jag har ju berättat om hur gräsligt Soya har uppfört sig mot snälle Archie när jag haft dom i ridhuset tillsammans; både då jag ridit och longerat har hon jagat honom som besatt, skällt lika mycket samt försökt att ta tag i hans svans/ haser. Att han bara uthärdat är för mig en (extremt lyckosam) gåta!
Eftersom Soya är en mycket snäll hund för övrigt och dessutom går jättefint när jag leder ner hästarna till hagen har jag funderat över om hon kanske LEKER med Archie i ridhuset även om varken han eller jag tycker att den leken är speciellt roande.
I morse, efter avslutat ridpass i ridhuset (då Soya INTE var med av förklarliga skäl) ville jag prova min teori att det kanske går mycket bättre när vi är UTOMHUS med båda djuren.
Och mycket riktigt!
Vi skrittade ut en kort runda (15 minuter) och travade även några hundra meter och Soya var som förbytt!
Inte ett skall, inte en ansats till att ”jaga” Archie utan hon sprang så fint bredvid, framför eller bakom honom och ”skötte sitt” (läs: nosade i marken och annat som hundar roar sig med).
Ute finns det troligen så mycket annat som är mer spännande än en tråkig häst som bara lufsar omkring medan ridhuset är tomt på annat än just nämnda häst som då dessutom springer omkring i olika cirklar och ändrar farten hela tiden.
Så tror JAG att knäpp-Soya tänker; vad tror ni :=)?
Kan förresten berätta att ingen av mina tidigare 3 hundar INTE gått att rida med utomhus även om schäfern var lika vidrig som Soya var inne i ridhuset då man red ut. Henne botade jag genom att vid ett tillfälle hoppa av hästen och ehhh….”handgripligen” (bokstavligen) förklara vad jag tyckte om hennes beteende…som sedan aldrig återkom.
Mina 2 greyhounds hade alltid mer intresse av att jaga kaniner än att engagera sig i Heron och han var lika snäll som Archie så då kaplöppningar mellan hund och kanin ibland råkade ta vägen under han mage sa han inget utan gick vidare utan att bry sig.
Skönt att du hittat ett sätt som funkar med vovven! Det är ju lite av poängen med att ha hund OCH häst – att man kan umgås med dem samtidigt!
EXAKT!
Även om jag nu (till skillnad från då jag hade mina andra hundar)är gift (läs: ytterligare en person som kan hjälpa till med hundskötseln) så hade det helt klart varit en missräkning om jag INTE hade kunnat ha med Soya till stallet. Dels VET jag ju att Archie är gudasnäll mot hundar och dels är Soya uppväxt bland hästar så det hade varit både konstigt och som sagt tråkigt om det inte hade gått.
När jag var hundägare för 20 år sedan kunde man ibland säkert tro att jag och den hund jag hade just då var siamesiska tvillningar. Mina hundar var med ÖVERALLT och det gick hur bra som helst.
Fast när jag tänker efter så var jag också mer EGOISTISK som hundägare då (inget ovanligt har jag märkt) och FÖRUTSATTE att det var ok att hundarna var med överallt. Jag reflekterade aldrig över om detta arrangemang passade ANDRA människor eller om de rent av kunde störas!
Visst är det lätt att ”räkna med” att alla bara älskar hundar när man har en själv 🙂 Precis som med hästarna ha ha…
Min hund tycker tyvärr oxå om att ”jaga” hästsvansar – OM hästen busar runt av sig själv då. Han skulle aldrig få för sig att springa efter en häst som blir ledd, står fint i hagen eller dylikt. Kanske är som du skriver att dom vill vara med och leka??
Ja, tyvärr är det ju en EXTREMT farlig lek att jaga hästsvansar!
Skulle tro att majoriteten av alla hästar INTE uppskattar leken och det är ju hur lätt som helst att hunden blir ihjälsparkad, framför allt min lilla lättviktare som dessutom kanske har fått för sig att hon är hur trygg som helst eftersom just ”hennes” häst Archie är så snäll….