Natalja skriver:
”Jag är HELT med på din linje.
Ända sen jag flyttade hemifrån för 11 år sen, har jag själv ansvarat för hästen/hästarna, både ekonomiskt och all skötsel.
Jag har separerat och fått sälja både hus och bil, men hästen har alltid kommit i första hand.
Sen vet jag personer som lägger för mycket på hästen, tränar och köper dyr utrustning istället för att köpa mat till sig själv och så ska det inte heller vara.
Med nogrann planering kan man få den balansgången att fungera alldeles utmärkt.
Visst kan tiderna förändras och man kan hamna i ekonomisk kris, men till 99 % är det lösbart, om man bara är lite förbered på ATT det kan hända.”
Och Hille:
Fast i en hel del förhållanden, även utan barn, som i mitt t.ex finns inte ”mina” och ”dina” pengar utan bara ”våra” pengar. Därför skaffar man inte hästen för pengar man inte har, utan för pengar man har då.
Min kommentar:
Givetvis finns det olika sätt att hålla häst på; som ensam ”ekonomiskt ansvarig”, att ha hästen som en ”gemensamsam familjemedlem som alla betalar för” osv.
Själv har jag alltid valt det första alternativet, inte bara för att männen i mina förhållanden varit ointresserade av hästar/ ridning utan också för att jag VILL vara ekonomiskt oberoende och aldrig behöva ”svara för” mina utgifter vad gäller hästen.
När jag tex köpte en sadel för ca 25.000 gjorde jag det utan att ens nämna beloppet för min man; det var mina pengar och inget han hade med att göra så att säga.
Vill jag lägga tusentals kronor på träningar och tävlingar vissa månader så är det samma sak; mina pengar och mina beslut = inget att diskutera.
Även min man har ett dyrt intresse (flyghistoria och allt som är förknippat med detta) och det mesta som han lägger sina pengar på vad gäller detta finner JAG helt obegripligt. JAG skulle inte lägga en spänn på saker han köper och som han verkligen vurmar för men det spelar ju inte heller någon roll eftersom han gör vad han vill med sina pengar.
Mig passar det över huvud taget bäst att ha delad ekonomi trots att jag är gift eftersom jag är en egoistisk person som inte vill dela med mig av eget slit (jag föredrar om var och en sliter åt sig SJÄLV :=)).
Kommentar från Minstral:
Håller helt med Hille här. Jag hade som ensam förmodligen inte haft råd med mitt hästeri, men jag bygger inte upp mitt liv så utan jag lever med min man och utgår ifrån det livet. Vi har våra pengar, skiljer inte på mitt och ditt, jag hade aldrig klarat av att leva så. Det finns ju jättemycket man kan ha råd med om man är två som man får försaka om man blir ensam, men att planera livet efter hur det kan se ut om man blir ensam finns inte i min värld.
Min kommentar:
Jag kan förstå om man framför allt efter några/ många år tillsammans i ett förhållande slutar att tänka i termerna ”mitt och ditt”.
Fast OM något inträffar som gör att man blir ensam kvar kan man också drabbas oerhört hårt om man inte är ”självförsörjande”. Jag föredrar att i alla fall i TANKEN ha en ”back-up-plan” för hur man ska klara sig i så fall även om man kanske inte kan fortsätta att leva exakt samma liv som förut.
För min egen del är jag oerhört tacksam över att alltid ha haft detta ”tänk”.
För ganska exakt 8 år sedan lämnade min dåvarande sambo mig från den ena dagen till den andra och även om det låter som en klyscha så var det verkligen som en blixt från en klar himmel. FULLSTÄNDIGT oväntat!
Detta var utan tvekan det värsta jag upplevt i hela mitt liv och jag var helt nerbruten i flera månader.
Att i en sådan situation dessutom tvingas sälja hästen hade knäckt mig fullständigt! Det var mitt arbete och hästen som över huvud taget gjorde att jag inte bröt ihop totalt och då var jag verkligen tacksam över ”mina egna pengar”.
Livet har tyvärr lärt mig att ALLT kan hända så för egen del föredrar jag att planera och försöka kontrollera så mycket som jag bara kan….
Sen är det ju kanske så att om man hade häst redan som singel och löste det på sitt ekonomiska vis då och sedan blev sambo så har man kanske ändrat sina rutiner lite sen dess. Man kanske står i ett lite bättre stall osv, men det är ju något man kan ”ta tillbaks” om det skulle bli nödvändigt…
Ja men precis! Man kan klara mycket på egen hand och genom att fixa och trixa, kanske genom att jobba extra i stallet (vilket jag själv gjorde i MASSOR av år och som verkligen räddade ekonomin måååånga månader) eller genom att skaffa medryttare.
Att ha delad ekonomi om båda parter i förhållandet har ungefär lika stora »privata« utgifter är ju inget konstigt. Och givetvis ska man dela på alla gemensamma kostnader som har med barn, hem etc att göra. Men vissa hobbys – så som t ex hästar – är ju väldigt kostsamt och kan nästan inte gå under rubriken »normala utgifter«.
Jag vill INTE att man sambo ska betala något vad gäller mina hästar. Detta gällde också saker som stallombyggnaden som kostade ca 200.000 kr som jag själv tog lån för. OM det skulle ta slut mellan oss så skulle det vara både svårt och jobbigt att räkna på den skuld jag har. För JAG skulle i allafall känna det som en skuld. Speciellt om det var JAG som bröt förhållandet. I mitt fall får jag ganska mkt HJÄLP med hästarna; mannen tömmer skottkärran på den höga containern, drar fram hösilagebalar som är för tunga etc. Givetvis kan man tro på ett helt liv ihop, men man VET aldrig. Skulle HAN lämna mig så skulle väl iofs skulden av naturliga orsaker kännas något mindre, men tvärt om skulle inte kännas bra då jag faktiskt känner att det redan som det är idag – utan inblandning av pengar – finns ett ensidigt utnyttjande från min sida.
Svar till Ann:
Ja, som väl redan har framgått är jag mer inne på din linje än ”dela allt, även häst/hobbykostnader”.
Förvisso skulle jag gissa att min häst kostar ungefär lika mycket som min mans flygintresse men det känns ändå bäst att var och en har sina egna pengar som den gör vad den vill med (vi delar alla gemensamma räkningar rakt av och all mat hyfsat lika även om det här inte är någon militerrättvisa).
Jag har i jobbet möjlighet att arbeta extra, ibland väldigt mycket om jag har tur. Detta genererar ganska mycket pengar men kräver förstås också sin insats. Även i detta sammanhang känns det skönt att ha delad ekonomi för annars skulle mycket av mitt driv till att jobba extra försvinna, dvs om jag skulle lägga dom pengarna i samma pott som maken. Så EGO är jag :=)!