Dagens träning bestod som så ofta av sidvärtsövningar åt alla håll och kanter samt bakdelsvändningsträning och övergångar mellan skritt och galopp.
Som avslutning red jag förvänd galopp på en så liten volt som jag kunde hålla galoppen i och detta gick mycket bra tills Archie tröttnade och började bryta av till trav hela tiden i stället. I dessa lägen får man gå på honom och inte ge upp övningen för han orkar ofta mer än vad han ger sken av men blir lätt bekväm om han får.
Våra svårigheter och akilleshälar avslöjas obarmhärtigt på träningarna men det är ju därför man tränar; för att försöka förbättra det man har svårt för och/ eller få tips och råd om hur man kan stärka hästen för att lättare klara av det svåra.
Sidvärtsrörelserna har vi ju haft svårt för hela tiden, det blir lätt dels så att tempot mattas av och dels är tvärningen aldeles för liten.
Birgitta tipsade mig här om att inte bara träna på detta uppsuttet utan även då jag longerar och/eller tömkör liksom att trava över lite högre bommar för att få större rörlighet i bog/framparti.
Bakdelsvändningarna kan bli seeeega och ibland står Archie något steg med bak i stället för att lyfta benen. Här var tipset att rida sluta på liten volt för att hela tiden hålla igång hästen/bakbenen.
Vad gäller avbrotten från galopp till skritt har jag framför allt problem med vänster galopp där Archie inte tar yttertygeln tillräckligt i avbrottet. Birgittas tips är att korta den tygeln rejält och ställa utåt om det behövs men att verkligen se till att förhållningen blir lyssnad på och inte sitta och segdra på halvlånga tyglar.
När vi gjorde några travökningar fick jag skäll för att jag sjunker ihop som en säck över hästen och kutar med ryggen och det har jag själv sett på några förfärliga stillbilder som tagits på tävling. FY och FULT och hjälper givetvis inte hästen.
I eftermiddag blir det hage för Archie och själv är jag hästledig resten av dagen!
För ett tag sedan insåg kontroll-Birgitta att det faktiskt är fullständigt onödigt att åka ut till stallet även på eftermiddagen (jag är ju där annars alltid morgon och eftermiddag) på tisdagarna eftersom Lina sköter Archie den dagen och givetvis är fullständigt kapabel till att både ta in honom från hagen, mocka och hänga upp hönätet med kvällsfoder.
Så en vardag i veckan kan jag numera åka direkt hem från jobbet och det känns oerhört lyxigt. Vi har även börjat tillämpa detta vissa lördagar, dvs jag rider bara på morgonen och släpper sedan ut hästarna så fixar Lina resten under eftermiddagen och det känns som att jag därigenom får hur mycket tid som helst över till annat. Otroligt hur så lite kan göra så mycket!
Den bloggläsare som ställt en fråga om vad man kan göra åt ordningspoliser i stallet kommer jag att svara imorgon eller på torsdag. DET kan bli en intressant diskussion :=)!
Jag tycker också det är väldigt lyxigt om jag någon kväll är ledig, dvs bara behöver släppa ut hästarna på dagen och någon annan tar in. Det ÄR inte alla dagar man är motiverad och då är det skönt att som Du säger, åka direkt hem efter jobbet eller TILL OCH MED umgås med någon icke-hästvän.
För övrigt längtar Lat-Eva tills fölet har kommit och det tillsammans med mitt sto ska gå ute i 6 månader! Bara en häst, skönt. Känns det som nu i alla fall, denna vintern har varit den mörkaste och äckligaste på 17 år.
Ja, att vara hästledig ibland behövs, om än bara någon halvdag här och där, i alla fall känner jag så som inte har stallet hemma utan måste köra dit.
”Tyvärr” måste man ju även arbeta 8 timmar/ dag, sköta hus och hem, gärna ha tid att umgås med make, vänner, hund, kanske shoppa lite osv och då är några hästfria timmar guld värda :=).