Idag har jag fått ett intressant mail med anledning av gårdagens inlägg som handlade om när/om man skulle ”ingripa” om man såg exempelvis ”ojuste ridning”.
Här kommer mailet och nedan min kommentar:
”Hej Birgitta!
Jag blev lite illa berörd och även ganska fundersam efter att ha läst ditt inlägg om bloggaren som såg en stallkamrat rida sin häst på ett ”fel” sätt men utan att ingripa (om jag förstod inlägget korrekt).
Vad jag vänder mig emot är att denna människa tydligen är för feg för att säga till en hästägare i stallet men inte drar sig för att berätta om händelsen i sin blogg.
Det finns säkert de som kan känna sig (felaktigt) utpekade när folk skriver sådant här i sina bloggar- det är väl bättre att ta det direkt med den som är skyldig?”
Ja, du….
Om vad man ska/ får skriva om i en blogg finns det säkert också tusen åsikter om, precis som med så mycket annat.
Men jag förstår absolut din ”point”.
Jag vet själv att MINST 4 personer, förutom mig själv i stallet har bloggar och jag vet också att tämligen många i stallet läser MIN blogg så det gäller att ”hålla tungan rätt i mun” ibland så att man inte trampar på ömma tår, ger utrymme för missförstånd osv.
Själv försöker jag att nämna personer i stallet och/eller deras hästar så lite som möjligt och så anonymt som möjligt annat än om dessa beskrivs i mycket positiva ordalag :=).
Det är väl i princip bara den lilles ägare Lena och min hästskötare Lina som figurerar med sina rätta namn och jag vet att de läser bloggen regelbundet utan att tycka att jag ”hänger ut” dom.
Nu har jag aldrig konflikter med varken Lena eller Lina men skulle jag ha det skulle jag inte avhandla detta på bloggen.
Jag berättar ibland historier (oftast kallade ”tillbakablickar”) som jag tycker är ganska underhållande eller på annat sätt läsvärda i bloggen men då ska ni veta att jag inte alltid är 100 % sanningsenlig :=).
Jo, historierna som sådana är alltid fullständigt sanna i sak, men om jag skriver att en viss händelse utspelade sig för flera år sedan så kan den lika gärna ha hänt i förra veckan liksom jag ibland byter kön på någon av de inblandade eller kallar dom för ett annat namn eller ändrar någon annan detalj för att ingen ska kunna känna sig uthängd.
Själv har jag genom åren förstått hur stort internet är, hur lätt det skriva ordet kan missförstås både medvetet och omedvetet, hur vissa läsare nästan söker något att reta upp sig på osv så jag försöker att tänka på vad jag skriver om och på vilket sätt detta beskrivs. Jag lyckas verkligen inte alltid men gör så gott jag kan i alla fall :=).
Hej igen, ja internet är ju spännande! Nu är det ju plötsligt jag som blivit boven i dramat för att jag inte sade ifrån på plats och kallas för feg här på sidan. Det är ju synd att folk utan att ens ha läst mitt inlägg om saken skriver så… Sen skrev jag ju aldrig ut någon form utav information om ekipaget, varken kön, färg eller namn utan detta var enbart något jag bevittnade under mitt ridpass – ridning som jag för en dagbok över på nätet. Alltså ren information om vad jag sett och gjort när jag red, inget form av forum för uthängning av personer. Jag valde att ignorera händelsen då jag klassade den som en engångs företeelse kanske pga en dålig dag hos ryttaren. Men ser jag det inträffa fler gånger tänker jag absolut säga ifrån.
Hej Jennifer!
Jag hoppas verkligen inte att du tycker att JAG har hängt ut dig på nätet, JAG har öht inte nämnt i vems blogg jag läste om den illaridande ryttaren eller om/hur jag känner de inblandade.
Risken, som jag redan nämnt flera gånger, när man för ”dagbok” på nätet är att
1. Folk känner sig utpekade/illa behandlade/orätttvist beskrivna
2. Folk börjar spekulera i VEM det är som omnämns i inläggen.
Hej hej, nej absolut inte men eftersom man själv vet om vem man är och vad man skrivit så tar man ju alla eventuell kritik mot denna ”fiktiva personen” personligt. 🙂