Ja, även om man inte är en hund bör man kunna sitta fint, inte bara för sin egen bekvämlighets skull utan för hästens!
Det ser inte bara mer estetiskt tilltalande ut med en ryttare som sitter korrekt, ens möjligheter att inverka korrekt och att inte störa hästen och dess rörelser ökar betydligt.
Man kan i många fall säkert vänja den egna hästen vid hur konstig, obalanserad, skumpig, you name it-sits som helst men att spontant sitta upp och rida andras hästar bra blir mycket svårare om man inte kan sitta ”ordentligt”.
Gårdagens sitsträning i lina fick mig att fundera över om inte just denna övning är något som vi ryttare borde ägna oss åt då och då som en kontroll av hur vi sitter? Man kanske tror att man sitter hyfsat men utan stigbyglar och tyglar att hålla sig fast i så kanske ett och annat avslöjas?
Jag ser ibland ryttare, både IRL och på filmer som snarare tycks sitta på underlivet än baken! Dels ser det ju som sagt direkt fult ut och dels inverkar man inte korrekt på hästen, för att inte tala om risken för SKAV inbillar jag mig?
En del ryttare tycks också snarare sitta OVANPÅ än I hästen/ sadeln, dvs de kommer inte ner tillräckligt i sadeln utan svajar runt på ett mycket okontrollerat och obalanserat sätt, som om de satt på en BOLL ungefär :=).
Att knipa med benen och framför allt låren är ett annat sätt att inte kunna sitta avslappnat liksom att som i en del skräckexempel hålla balansen i tyglarna.
Jag hör sällan och aldrig talas om varken lektionsryttare eller de som tränar enskilt för tränare på egna hästar som ägnar någon eller till och med regelbundna ridpass åt ren sitsträning och man kan ju undra varför?
Är det för att de flesta ryttare sitter så avslappnat och korrekt att det inte behövs någon sitsträning?
Nej, det tror inte jag i alla fall utan snarare tror jag att det dels kan bero på att det kan anses som ”tråkigt” att koncentrera sig på sitsen framför att rida ”krumelurer” och dels kanske det kan uppfattas som ”känsligt” att som tränare föreslå sin elev sitsträning. Enligt MIN erfarenhet är det nämligen minst vanligt att de som har vad vi betraktar som ett ”bra” ryttarkropp med långa ben och en slank figur har problem med sitsen medan tex övervikt absolut ökar risken för svårigheten att sitta snyggt. Så klart finns det säkert en del även mycket kraftiga personer med bättre sits än de långbenta smalisarna men om vi ska generalisera så är det INTE så enligt min erfarenhet. Och att som tränare förslå en tjockis att sitsträna kanske kan uppfattas som känsligt, eller?
Själv har jag fokuserat ganska mycket på min sits den senaste tiden. Jag har tyvärr aldrig haft en naturligt ”bra” sits och innan jag började koncentrerar mig på den märkte jag tydligt hur min oförmåga att sitta avslappnat och djupt i sadeln påverkade hästen negativt. Ju mer jag spände mig desto mer spände hästen sig och ju mer jag klämde på honom desto mer bjudning tappade han. Bara sedan jag aktivt började tänka på detta har Archie blivit mycket mer självgående och därmed också lättare och mindre jobbig att rida. Jag har en bra bit kvar till ”perfektion” :=) men onekliegen så har det skett en förändring till det bättre vilket gör att jag inser hur ännu mycket bättre det kan bli– om jag bara jobbar vidare med detta!
Håller absolut med dig, det är alldeles för lite sitsträning!
Själv har jag problem med att dels sitta avslappnat (beroende lite på vilken häst jag har) i nersittning trav och dels att stigbyglarna gärna lägger sig i hålfoten. Förmodligen är anledningen till det att när jag lärde mig rida (long time ago:)) så skulle man rida med knäslut och det medför att knäna åker upp och stigbyglarna
”lossnar”. (Fast inte kommer jag ihåg att jag hade några problem med det då, hmm märkligt…)
Nu får jag lära om (efter uppehåll med ridningen i många år) och det går ganska bra men ibland kniper jag åt med knäna och stigbyglarna åker in mot hålfoten.
De få gånger vi får rida utan stigbyglar blir sitsen genast mycket bättre, jag sjunker ner i sadeln, benen blir långa och tunga och automatiskt så ”skumpar” jag inte i traven. Det gäller bara att anamma detta även MED stigbyglar, vilket ibland är lättare sagt än gjort…:)
Det där med att fötterna hamnar för långt in i stigbyglarna är ett mycket vanligt sits-fel, ja, framför allt hos mindre rutinerade ryttare.
Vad gäller ridning med eller utan stigbyglar har jag också alltid haft lättare för att rida utan. Minns att en del ryttare i min ridgrupp på ridskolan (på den tiden jag red på lektionshästar) brukade stöna högt när vi skulle släppa stigbyglarna medan jag blev nöjd och glad. Jag har också många gånger skojat om att jag hade haft långt större dressyrframgångar om man fick rida utan stigbyglar :=).