Maken har sedan ett bra tag tillbaka köpt en ny scanner som jag inte har orkat sätta mig in i hur den fungerar.
Men igår, innan han skulle resa bort i några dagar, hann jag rafsa ihop några kort ur ett av flera fotoalbum på mina djur. Troligen inte det bästa urvalet men det får duga…
Så här såg min första hund, schäfertiken Ketty (egentligen ”Hundskolans Oranja”) ut. Jag fick henne när hon var ca 1 år gammal och hade henne tills hon avlivades ca 5½ gammal pga höftledsfel.
Jag kan än idag, kanske 1 gång om året drömma om Ketty och att jag studerar henne när hon springer. I drömmen inser jag att hon inte längre haltar av sitt höftledsfel och jag uppfylls av en enorm lättnad och lycka.
En mycket vacker långhårig schäfer och som jag brukar säga: ”Håller ni inte med har ni ingen smak” *SKRATT*.Hade det inte varit för örat och att hon var något för stor för att vara tik hade det varit kul att prova att ställa ut henne.
En liten gåta till alla MCR-läsare: ser ni var kortet är taget? Det såg exakt likadant ut då för över 20 år sedan som idag.
Ketty och undertecknad i sina glans dagar (juni 1987). Notera de vita tubsockarna (då på var mans fot) som jag stoppat in joggingbyxorna i så fint och den på den tiden mycket moderiktiga frillan (permanenten- även den i var mans hår) .
Denna bilden tycker jag så tydligt illustrerar hur det var att äga Ketty. Hon var med mig ÖVERALLT och jag har massor av kort där hon syns trots att det egentligen inte alls är ”meningen”.Jag (hjälmlös som alltid) står och håller min egna Menelli (till höger) och Amirant, min vän Cecilia Hermanssons häst.
För er som känner till MCR med omgivningar kan jag som kuriosa berätta att kortet är taget i själva ”Gröna Dalen”, backen där man kan klättra är direkt till vänster om oss. På den tiden, innan alla vägbyggen osv red man dit på ett helt annat sätt än idag.
Även här ser man Ketty, den allestädes närvarande. Enligt baksidan av kortet är vi hos Sydslättens ryttarförening i Anderslöv den 22 oktober 1988. Direkt bakom Ketty ser vi åter Cecilia i rollen som hästskötare och bakom henne Menelli. Notera yllefilten över Menelli! Inköpt på Myrorna vill jag minnas.
Här ska jag tävla i hoppning hos Trolleholms ryttarförening på en tävlingsplats de inte använt på många år.Notera de tidigare omtalade chapsen!
Avslutningsvis ett kort på min andra hund, greyhounden ”Sladden” (hette egentligen Zulu Last men fick smeknamnet av att han var nummer 11 som kom ut ur sin mamma!). Även denna hund fick jag ”gratis” (för 50 öre) i vuxen ålder (1½ år gammal) då han ”sprang för långsamt” för sina kapplöpningsintresserade ägare.
Avslutningsvis ett kort på min andra hund, greyhounden ”Sladden” (hette egentligen Zulu Last men fick smeknamnet av att han var nummer 11 som kom ut ur sin mamma!). Även denna hund fick jag ”gratis” (för 50 öre) i vuxen ålder (1½ år gammal) då han ”sprang för långsamt” för sina kapplöpningsintresserade ägare.
Kortet är taget i juli 1989 på en strand i Falsterbo och illustrerar (även om det syns dåligt) dels hur liten och klen Heron var (5 år gammal) innan han blev ca 173 cm hög och dels hur jag alltid hade med mig hundarna överallt, alltså även när jag red. Ser förresten att jag inte hade någon hjälm- det var innan vi införde hjälmtvång på ridskolan.
Jaha…detta var en liten nostalgitripp….blev lite rörd faktiskt men hoppas att ni gillade det ni såg :=).
Jag älskar schäfrar och hon är nästan lika fin som vår Mimmi;)Mimmi är dock mycket mer högställd bak och drabbas därmed inte på samma sätt av höftåkommor. Personligen vill jag ju ha de högställda vovvarna.
Ketty var, vilket man förstår av namnet,en hund från Statens hundskola. Båda föräldrarna var friröntgade och ändå fick hon höftledsfel. Med facit i hand kanske vi motionerade henne för ”hårt”? Hon ville alltid följa med när vi körde med travarna och det kunde bli flera långa/ snabba rundor per dag. Vi försökte hålla fast henne i stallet när någon av oss andra skulle ut och köra men hon ville verkligen springa med. Eller så var det bara en olycklig slump med höfterna?
Jag lät det inte gå speciellt långt med hennes stelhet utan valde att ta bort henne utan att köra med smärtstillande först. Detta skulle ändå inte ge effekt till slut enligt veterinären och jag ville inte se hunden sakta rasa ihop.
Vad härligt att se bilderna på både dig, dina hundar och hästar =)
Haha jag har alltid föreställt mig Menelli som BRUN! Ingen aning om varför!
Nix pix, och på den tiden tyckte jag att fuxar var såååå fina (min älsklings-sköthäst Carinus var också fux…kanske därför???).
Idag, och alltsedan Heron så föredrar jag en heeelt annat färg så man behöver kanske inte förvånas över att jag mentalt köpte Archie efter att ha kastat EN blick på honom *SKRATT*.
hahah jag tror jag kan gåtan : Där vid terrängen är det ju en fotbollsplan, och där tror jag att kortet var taget !!!
Så söt Ketty var =)
/ Sally
Vad är det man brukar säga: ”av barn och fulla får man höra sanningen :=)”.
Du har helt rätt Sally och vinner första pris i min gissningstävling.
Din gåva blir att du får galoppera 10 varv i förvänd galopp vid nästa träningstillfälle. Bra va?
Och ja, Ketty var urgullig och minst lika snäll som Soyis!