Den gångna veckan har varit en kort arbets-dito eftersom det varit midsommar och då brukar det alltid hända lite extra.
Jag har aldrig varit någon midsommarfirare för egen del; om inte annat skulle jag inte få för mig att äta rå fisk (det ni svenskar kallar SILL) som den serb jag trots allt är.
”Men sill är inte RÅ, den är inlagd” brukar inbitna svenskar försöka övertyga mig om medan jag lika envetet hävdar att mat som inte är kokt eller stekt är rå!
Om man inte är någon firare av olika traditionella helger kan man, som jag ofta gjort och gör, passa på att arbeta extra och tjäna många pengar eftersom ingen annan brukar vilja ställa upp.
I år hade jag för tror jag 4:e året i rad jourberedskap på jobbet och om tidigare år varit lugna som i graven fick jag denna fredagen arbeta i princip non-stop i näsan 10 timmar. Men för 3500 kronor brutto gör jag det gärna och ser fram emot några extra träningar eller kanske nya läderridstövlar för besväret.
Fast det är otroligt vad ”Sverige stannar” på midsommar. Jag som alltså var ute och jobbade och körde flera rundor mellan hemmet och Malmö mötte knappt en bil på vägarna.
Maken som inte heller är någon firare tack och lov ville bjuda på middag mellan mina uppdrag men se det var lättare sagt än gjort.
Vår favoritrestaurang i Staffanstorp hade stängt och det hade till och med ”plan B”- pizzerian vi ringde till!
”Du ska se att det slutar med Mc Donalds” sa maken skämtsamt men tyvärr blev det inget skämt utan verklighet. Behöver jag säga att jag var enda kunden när jag åkte för att hämta vår mat. Pinsamt!
Annars har veckan bjudit på en fin träning för Ebba (film kommer faktiskt i veckan- håll utkik!) medan träningen för Birgitta för en gångs skull blev inställd. Det är annars ett mycket bra betyg till Birgitta; hon ställer i princip aldrig in träningar och kommer alltid i tid. En självklarhet kan man tycka men så är det inte alltid.
En tränare jag tränade för tidigare ändrade hela tiden uppgjorda träningar och en annan kunde komma 30 minuter för sent utan att ens kommentera det. Mycket oproffsigt och idag, med mer skinn på näsan skulle jag inte tolerera sådant nonchalant beteende. Jag är en (dyrt!!!) betalande kund! Dessutom vill jag kunna planera min framridning innan lektionen utan att kanske tvingas skritta omkring 20 minuter längre än jag tänkt.
En dag red jag ut med Soya som sällskap och denna gången fick hon springa lös och inte kopplad som sist då vi var ute på en längre tur. Hela ritten gick mycket bra, ute bjäbbar hon aldrig med Archie och hon orkar också lätt springa med i vårt tempo. Och min andra svarta sötnos verkar aldrig ens reflektera över att hon är med så för hans del är det inga bekymmer.
På tävlingsfrontet har det varit stiltje ett tag; helt enkelt därför att jag inte hittat lämpliga tävlingar i krokarna. Jag har aldrig tyckt om att köra bil och att då köra kanske 10 mil för att rida en klass har inte lockat. Tyvärr brukar det också vara tunnsått med tävlingar under sommarmånaderna men jag har i alla fall hittat några ställen som vi förhoppningsvis kommer att besöka, närmast på lördag är det tänkt.
Gårdsletandet fortsätter och jag har (tyvärr) redan flyttat in i en ny bostad som vi förhoppningsvis ska titta på annat än via mitt smygande i buskarna kring stället som värsta stalkern, dvs via mäklare.
Jag skriver tyvärr eftersom i alla fall jag brukar bli väldigt besviken och också förvånad 9 gånger av 10 när jag väl har fått se ett objekt annat än via nätets uppenbarligen mycket förskönande bilder.
Ibland har jag undrat om det ens är samma hus IRL som på nätet!
Denna gård såg i alla fall helt OK på håll (så långt jag vågade mig fram för att smygtitta) men vi får som sagt se….
Sedan har vi bara de små detaljerna som att vi ska få vårt eget hus sålt, att det inte blir budgivning på gården vi vill ha (för den är redan lite för dyr), att maken också vill bo där (en inte helt oväsentlig detalj i sammanhanget, eller hur) osv osv…
Det är hur som helst roligt att drömma under tiden…….
