En del av tjusningen med internet och olika diskussionsforum är, tycker jag, att man förutom att man kan lära sig väldigt mycket som man inte hade en aning om också kan få en inblick i människors tankar och liv som skiljer sig totalt från ens eget sätt att tänka och leva.

Ibland blir man helt förundrad över hur ”folk” resonerar, vad de finner sig i, hur de prioriterar osv.

Ett litet axplock från dagens skummande av olika trådar på nätet:

I en diskussion om hur ofta man (bör) går ut med sin hund framkommer det att många av deltagarna inte verkar fylla sina dagar med annat än just hundpromenader. En skribent dristade sig till att hävda att man borde gå ut med hunden var tredje timme?!?!?
Ehhh….jag undrar i vilken verklighet dessa hundägare lever i? De arbetslösas, förtidspensionerades och pensionerades verklighet kanske?
För i min verklighet med heltidsarbete skulle jag varken kunna eller ens vilja ränna omkring med hunden var tredje timme.
Och jag är långt ifrån den enda hundägaren som arbetar heltid och inte har hunden på hunddagis.
Nu har ju just jag och maken löst hundrastningsintervallerna genom att vi har möjlighet att lämna Soya till min mamma de dagar vi båda måste vara hemifrån i många timmar men vi är också så lyckligt lottade att maken arbetar hemifrån vissa dagar och kan åka hem på luncherna andra dagar. Och som grädde på moset har vi en extremt stillsam hund som inget hellre vill än att sova bort sina dagar (även när vi är hemma) och som aldrig står vid dörren och piper om att hon vill ut.
Fast sedan undrar jag om alla som skriver i sådana här trådar är helt ärliga när de påstår sig rasta hunden ”hundra” gånger om dagen? Eller så är det så att bara de som är de mest fanatiska promenerarna vågar svara?

I en annan diskussion beklagar sig en gift kvinna över att hennes man tycker att det är onödigt att hon köper ett träns till sin häst för 500:– medan han kan betala tusentals kronor för en dator?!?!? ”Vad ska jag göra” frågar skribenten olyckligt.
Tja, ”byt man” hade nog varit mitt spontana eleka svar men så klart kan det ju finnas mycket i dessa personers liv som vi inte känner till.
Själva har jag och maken delad ekonomi vilket passar oss ypperligt. På så vis har vi aldrig synpunkter på eller oftast ens inblick i vad den andre gör av sina pengar.

Sedan läser jag en tråd som handlar om vad man skulle spara in på om man var tvungen att strama åt sin ekonomi.
En person påstår att hon inte hade kunnat spara in mer på tvätt-kontot då hon redan nu bara tvättar en gång i månaden?!?!?!? Huuu säger jag….och förfasas över att ha svettiga och stall-luktande kläder i tvättkorgen en hel månad! Mögelvarning :=)?

I samma tråd svarar en annan skribent att hon skulle spara in på träningar och tävlingar då detta kostar….håll i er…600 till 800 kronor i månaden! Jag höll på att börja fnissa för det är vad jag betalar för en veckas träning. Men visst förstår jag att den ekonomiska verkligheten ser väldigt olika ut för olika personer även om jag blev lite bedrövad över att i en annan tråd läsa om en person som inte hade råd att köpa nya strykkappor till sin häst när medryttaren hade slarvat bort de ordinarie. Tänk vad hemskt att inte kunna lägga 200 kronor extra på sin häst! Då lever man verkligen på marginalerna.

Ja, även om man inte är en hund bör man kunna sitta fint, inte bara för sin egen bekvämlighets skull utan för hästens!

Det ser inte bara mer estetiskt tilltalande ut med en ryttare som sitter korrekt, ens möjligheter att inverka korrekt och att inte störa hästen och dess rörelser ökar betydligt.

Man kan i många fall säkert vänja den egna hästen vid hur konstig, obalanserad, skumpig, you name it-sits som helst men att spontant sitta upp och rida andras hästar bra blir mycket svårare om man inte kan sitta ”ordentligt”.

Gårdagens sitsträning i lina fick mig att fundera över om inte just denna övning är något som vi ryttare borde ägna oss åt då och då som en kontroll av hur vi sitter? Man kanske tror att man sitter hyfsat men utan stigbyglar och tyglar att hålla sig fast i så kanske ett och annat avslöjas?

Jag ser ibland ryttare, både IRL och på filmer som snarare tycks sitta på underlivet än baken! Dels ser det ju som sagt direkt fult ut och dels inverkar man inte korrekt på hästen, för att inte tala om risken för SKAV inbillar jag mig?

En del ryttare tycks också snarare sitta OVANPÅ än I hästen/ sadeln, dvs de kommer inte ner tillräckligt i sadeln utan svajar runt på ett mycket okontrollerat och obalanserat sätt, som om de satt på en BOLL ungefär :=).

Att knipa med benen och framför allt låren är ett annat sätt att inte kunna sitta avslappnat liksom att som i en del skräckexempel hålla balansen i tyglarna.

Jag hör sällan och aldrig talas om varken lektionsryttare eller de som tränar enskilt för tränare på egna hästar som ägnar någon eller till och med regelbundna ridpass åt ren sitsträning och man kan ju undra varför?

Är det för att de flesta ryttare sitter så avslappnat och korrekt att det inte behövs någon sitsträning?

Nej, det tror inte jag i alla fall utan snarare tror jag att det dels kan bero på att det kan anses som ”tråkigt” att koncentrera sig på sitsen framför att rida ”krumelurer” och dels kanske det kan uppfattas som ”känsligt” att som tränare föreslå sin elev sitsträning. Enligt MIN erfarenhet är det nämligen minst vanligt att de som har vad vi betraktar som ett ”bra” ryttarkropp med långa ben och en slank figur har problem med sitsen medan tex övervikt absolut ökar risken för svårigheten att sitta snyggt. Så klart finns det säkert en del även mycket kraftiga personer med bättre sits än de långbenta smalisarna men om vi ska generalisera så är det INTE så enligt min erfarenhet. Och att som tränare förslå en tjockis att sitsträna kanske kan uppfattas som känsligt, eller?

Själv har jag fokuserat ganska mycket på min sits den senaste tiden. Jag har tyvärr aldrig haft en naturligt ”bra” sits och innan jag började koncentrerar mig på den märkte jag tydligt hur min oförmåga att sitta avslappnat och djupt i sadeln påverkade hästen negativt. Ju mer jag spände mig desto mer spände hästen sig och ju mer jag klämde på honom desto mer bjudning tappade han. Bara sedan jag aktivt började tänka på detta har Archie blivit mycket mer självgående och därmed också lättare och mindre jobbig att rida. Jag har en bra bit kvar till ”perfektion” :=) men onekliegen så har det skett en förändring till det bättre vilket gör att jag inser hur ännu mycket bättre det kan bli– om jag bara jobbar vidare med detta!

Härom dagen beskrev jag 2 inte helt typiska vardagar i mitt liv och som motpol tänkte jag idag beskriva motsaten, dvs hur mina helger vanligtvis ser ut (har intresseklubben tagit fram anteckningsböckerna?).

Lördag morgon var det som vanligt uppstigning 5.20. Oavsett om jag ska rida på morgonen eller inte är jag alltid i stallet så fort det öppnar (lördagar 06.00 och söndagarna 06.30).

Pga begränsad hagtillgång vill jag få ut hästarna så tidigt som möjligt och dessutom hade jag inte haft ro att sova vetandes att hästarna står och väntar på mig. Jag släpar mig hellre upp för att eventuellt gå och lägga mig efter att stallbestyren är avklarade. DÅ är det inga problem med sömnen kan jag lova.

Nåväl, efter att ha anlänt till stallet 06.00 i sällskap av Soya och gett Archie mat gick vi och öppnade ridhuset och jag tog därefter fram utrustningen, både den egna och Archies.

Archie brukar få en halvtimme på sig att äta, sedan gick vi alla tre i samlad tropp upp i ridhuset för ett dressyrpass.

Innan Soya blev tyst och ”icke-jagade” fick hon ligga i bilen medan jag red men numera får hon följa med till ridhuset och ligga i manegen medan vi tränar.

Igår genomförde Archie ett mycket bra pass och jag kunde konstatera att vårt positiva ”flow” verkar hålla i sig. Kunde jag få honom att gå lika spänstigt ett helt dressyrprogram igenom är jag övertygad om att vi hade varit placerade varje gång; så bra går han nu faktiskt vilket är jättetrevligt. Nu gäller det alltså ”bara” att ALLTID få till denna form av ridning vilket alla ryttare vet är lättare sagt än gjort.

Soya fick ett återfall i ”gud vad roligt det är att jaga hästen” och sprang och bjäbbade runt Archies ben en lång stund. Jag, liksom Archie, valde att ignorera henne fullständigt och medan hundrackaren sprang som en tok runt oss så red vi skänkelvikning, förvänd galapp, gjorde små volter i galopp och provade på lite byten med varierande resultat tills Soya tröttnade och gav upp.

Efter ca 40 minuter var jag mer än nöjd med ridpasset och både jag, Archie, Soya och hennes ”kille”- en boxer vid namn Oliver (tillhörande stallchefen) skrittade ut på en kort runda runt våra hagar. Turen tar ca 15 minuter och oftast skrittar alla 3 på ett led efter varandra utom då Soya får syn på någon kanin och sticker iväg om hon ids (vilket hon inte alltid gör faktiskt- är väl lite blasé pga den myckna tillgången på dessa djur som hon dessutom aldrig är i närheten av att fånga).

Väl i stallet igen tog jag bara av Archie hans utrustning, hämtade Birk och så gick vi ner till hagarna igen, hästarna, hundarna och jag.

Efter utsläppet var det dags för mockning samt puts av 2 par stövlar, sadel och träns. Just persedelvård brukar jag lågprioritera på vardagarna men eftersom jag gör en noggrann puts på helgen så brukar grejerna ändå hålla sig fina tills nästa polering.

När allt var rengjort åkte Soya och jag hem och då hade klockan hunnit bli 09.00.

Hemma unnade jag mig en riktigt god ”frukost”- marängswiss :=)!

Därefter var det dags för veckans trädgårdsskötsel som i mitt fall bestod i att rensa ogräs från vår enda rabatt där mitt mål är att denna någon gång i framtiden ska vara helt täckt av de lavendelplantor jag planterat i omgångar.

Maken fick klippa gräset och häcken och medan han avslutade detta projekt dammsög jag inomhus samt städade undan, vattnade blommor osv.

Både maken och jag gillar när det är välstädat och försöker alltid att hålla en viss ordning hemma. Dammtussar och disk på diskbänken hittar man ALDRIG hos oss och jag skulle inte ha ro att sitta och slappa om hemmet inte var städat.

Efter städningen hade klockan hunnit bli 11.00 och Soya och jag la oss i soffan för att läsa lite.

Klockan 12.30 var det åter dags för oss att bege oss till stallet, denna gång för att ha lektion med Sally och ta in hästarna från hagen.

Ridlektionen med Sally blev den bästa hittills och vi var alla (Sallys mamma brukar agera publik) mycket nöjda efteråt.

Jag hann därefter inte mer än att ta in hästarna från hagen klockan 14.00 innan regnet började ösa ner men då var det redan dags för oss att åka hem igen.

På hemvägen hämtade jag en kyckling- och en fläskfiléplanka på en av Staffanstorps få restaranger (Två Kockar) där vi är stamgäster och väl hemma blev det middag och därefter en härlig tupplur i soffan.

Resten av dagen och kvällen ägnades åt läsning (Carin Gerhardsens nya bok ”Mamma, pappa, barn som jag faktiskt hann läsa ut hela) och lite ”internettande” och slötittande på tv innan jag stängde ögonen vid 23.00.

Idag, söndag var det uppstigning 5.40 och 06.30 var Soya och jag i stallet för att fodra och släppa ut hästarna. Detta samt mockningen var avslutat så att vi var hemma redan vid 08.00 och jag unnade mig åter en härlig frukost, denna gången gårdagens överblivna hallonpaj med vaniljsås!

Efter detta skrovmål blev det någon timmes sovande följt av allmänt slöande innan jag åkte för att klippa mig 13.30.

Jag har i flera år haft en ”icke-frisyr”, lugg och allt övrigt hår jämnlångt ner till axlarna ungefär, men kände häromdagen att det var dags att förnya sig med något som i alla fall liknar en frisyr.
Idag fick jag håret uppklippt ganska mycket men behöll ungefär den längd jag hade och jag blev mycket nöjd med den lilla förvandlingen.

Därefter var det dags att titta vad ”familjens dag” på ridskolan hade att erbjuda och i mitt fall blev det ett 10-pack hembakade ”Kärleksmums”, kakor som vägde ungefär en halvt ton styck indränkta i fett, socker och choklad = ca 5000 kalorier per kaka tippar jag och med smak därefter= MUMS!!!

Klockan 15.00 var det dags för min och Lenas söndagsritt och denna gången red vi bort till några backar och klättrade allt medan våra ouppfostrade djur försökte snappa åt sig det mycket höga gräset som omgav oss.

Väl hemma bjöd maken på en av de få rätter han kan tillaga- tacos- och nu är det fortsatt slappande resten av dagen som gäller.

Vi hade planer på att åka och titta på en hästgård som är till salu här i krokarna men besinnade oss då vi insåg det fullständigt onödiga i att åka och titta ”bara för att det ligger så nära”.

När jag tittade på bilderna på nätet påminde situationen mig om den då jag var ihop med en av mina första pojvänner i ungdomen. Killen i fråga bodde i ett eget hus och jag minns att jag tänkte:

”Om jag hade fått ta med mig EN enda sak från hans hus- vad skulle jag ta” (denna tanke kom sig av att ALLT i hans hus var gräsligt fult) och jag kom efter långt tänkande fram till att jag nog hade tagit en trasmatta, om jag verkligen hade varit TVUNGEN :=).

Samma sak med nämnda hästgård, det fanns inte en sak varken inom eller utomhus som tilltalade mig.

Så det blir inget tittande idag utan som sagt bara mys i soffan. Och lika bra är det!

Härom dagen skrev jag ju ett inlägg om hur snälla människor ibland kan bli utnyttjade just för att de är snälla och inte vågar säga ifrån/ säga nej och jag hann inte mer än publicera inlägget så stötte jag på en kvinna i stallet som jag tycker är ett utmärkt exempel på ovanstående.

Detta var samma dag som jag klippte en ponny i stallet och då jag beklagade min onda rygg efteråt berättade kvinnan att hon, för att slippa klippa andras hästar hade valt att sälja sin klippmaskin! ”Jag kunde inte säga nej” menade kvinnan och då var det lättare att inte ha någon klippmaskin än att behöva förklara sig.

Själv hyrde jag ju ut mina första transporter regelbundet men då jag köpte det näst senaste släpet som var tämligen nytt och i väldigt gott skick kände jag att jag inte längre ville riskera alla möjliga skador åsamkade av andras hästar (mina egna har aldrig så mycket som gjort en repa).

För att slippa fortsatt uthyrning höjde jag priset rejält och slapp på så vis nästan alla kunder :=). Och de jag inte slapp genom priset slapp jag genom att detta var en 1500 kg släp som inte så många ”vanliga” bilar får dra. När jag hade ett 1250 kg släp kunde mer eller mindre ”alla” bilar dra det så då var det extra populärt att låna eftersom inte alla mackar har så lätta släp och många bilar inte får dra mycket mer.