Om bara några dagar är det åter, för hundrade året i rad känns det som, dags för Falsterbo Horse Show.
Vår ryttarförening har alltid haft ett jättefinger med i spelet, både genom vår fd mångårige ridskolechef Jana Wannius och genom den enorma mängd av funktionärer som rekryterats på ridskolan.
När jag köpte min första häst var jag fortfarande en studiemedelstagande högskolestudent med en ekonomi därefter. Jag tog varje chans till att arbeta extra och dryga ut lånen för att ha råd med häst, tävlingar och träningar.
När jag därför tillfrågades om även jag ville förena mig med skaran av gratisarbetande funktionärer varav vissa till och med tog semester för att kunna hjälpa till på FHS avböjde jag bestämt.
Jag arbetade redan så mycket mot betalning och hade varken tid eller lust att lägga på gratisengagemang som dessutom intresserade mig föga.
Redan där grundlades väl min negativa inställning till Falsterbo-evenemanget och mitt intresse har inte ökat sedan dess.
Samtidigt har jag alltså haft vänner och bekanta som gladeligen tillbringat hela Falsterboveckan sovandes i tält med mikroskopisk tid för sömn men desto mer engagemang i tävlingarna och festande på kvällarna. De har fått minnen för livet, träffat en massa nytt folk och har drömmande kunnat prata om Falsterbo månader efter att evenemanget avslutats. I sanning har många av dessa ”fanatiker” varit grundskole- och gymnasiestuderande ungdomar men jag vet också vuxna människor som traditionsenligt tar ledigt från jobbet för att vara funtionärer.
Om man tittar på publiksiffror, antalet försäljningsstånd osv tycks Falsterbo hålla hästmänniskorna i ett mycket stadigt grepp men själv åker jag dit kanske en gång vart 5:e år och är fullständigt nöjd med det.
För min egen bortskämda del tycker jag faktiskt att det är för mycket ”meck” med att bara ta mig till Falsterbo trots att det bara ligger några mil från stallet.
Vill det sig illa är det megaköer både till och från tävlingarna och jag som inte ens i vanliga fall tycker om att åka bil avskyr dessa snigande bilkolonner.
Väl på plats ska det betalas för allting, från parkering till inträde till läktarplats. Med något att äta och dricka kommer man snabbt upp i stora summor, säkerligen motsvarande det man tror att man har ”tjänat” på att köpa något från alla stånd som månglar ut likartade varor varav mycket finns att köpa i tex Ullared till långt billigare penning :=).
Tjusningen med att kanske råka på någon kändisryttare i kön till toaletterna eller uppe på läktarna går mig spårlöst förbi eftersom jag genom åren både tävlat mot och på andra vis kommit i kontakt med stora delar av Sveriges hopp och dressyrelit. Jag är inte så lättimponerad att jag blir aldeles till mig av att se Malin Baryard eller få chansen till en autograf av Jan Brink.
Tävlingarna som sådana kan man ju se på tv också om man är intresserad så det enda jag egentligen tycker kan vara lite kul med Falsterbo är att man ibland råkar på ryttarbekanta som man inte sett på ett tag, ungefär som när jag själv tävlar faktiskt.
Nej, Falsterbo får nog vara för min del i år, jag var där förra året (Lena hade både rabatterade biljetter och erbjöd sig att köra) och får väl därmed anses ha uppfyllt min ”vart femte år kvot”.
Senaste kommentarer