Veckan som gått

Jaha, så var då mina 4 semesterveckor slut och det är bara att konstatera att en månad går hur snabbt som helst (särskilt när man inte vill det. När Archie hade fång kröööööp dagarna fram).

Jag kan inte minnas när jag senast hade just 4 sammanhängande veckors ledighet, jag brukar vanligtivs dela upp veckorna annorlunda, men det har varit jätteskönt på alla vis och jag tycker att jag har hunnit med massor av roligheter för både makens och min del liksom vad gäller djuren.

Under den gångna veckan var Archie och jag som vanligt hos Ebba och träningen gick mycket bra. Våra skänkelvikningar artar sig även om jag aldrig trodde att detta skulle bli ett sådant jätteprojekt när vi började våra sidvärtsförflyttningar för långt mer än 1 år sedan.

Även med bytena går det bättre och bättre och nu byter Archie så gott som på hjälpen åt båda hållen och oavsett var jag gör bytet. Hans tråkiga bakutsparkar när man byter från vänster till höger har tack och lov HELT försvunnit och det känns skönt.
Vi är nu inne i fasen ”jag kan byta när jag vill och försök inte att hindra mig” om jag gör för många försök under en träning, då blir Archie uppeldad och ska mer eller mindre byta heeeela tiden. Det kan vara lite svårt att parera men jag tror att även detta är en övergående fas som inte oroar mig så mycket (må jag inte få äta upp dessa ord :=)).

I lördags återkom Archies bästis Birk från en månads retreat på annan ort och att de är (var????) just bästisar kunde inte anas vid första hagutsläppet.

Gossarna (kanske någon sådan där ”kärv manlighetsattityd”????) skänkte knappt varandra en blick utan gick bara ut i hagen åt var sitt håll. Hmm???

Själv kunde jag, då jag gick ner med gossarna till hagen konstatera att jag ibland verkligen bara är uppfylld av MINA djur. Det var nämligen först då jag insåg att Birk och Seraching har exakt samma färg (brunskimmlar); inte undra på att Archie fattade sådant tycke för Corres travar-dam.

Så här ser hon ut: Seraching Shadows!

Jag är annars väldigt glad att Archie fann sig så väl i hagen ensam utan Birk i somras för även om jag inte vill att han ska gå utan hagsällskap permanent så är det väldigt mycket värt att han KAN göra det. Heron var jättesvår att lära att gå ensam och efter den segdragna träningen med en häst som sprang som en vettvilling i början är jag glad att Archie inte kräver hagvänner.

Eller så har det varit dessa rackare som har varit hagsällskap under sommaren?

Som synes vimlar det av kaniner kring våra hagar och till och med Soya har blivit blasé och orkar ibland inte jaga dom….. ….vilket framgår av denna bild där hon ligger och väntar på att jag ska fixa färdigt utsläppet så att vi kan gå hem :=)!
För Soyas del har det varit en motionsrik vecka med bland annat 2 uteritter tillsammans med Archie samt en LC-träning i Tolånga utanför Sjöbo i söndags. På träningen sprang Soya 2 mycket fina lopp och hon verkar fortsatt mycket (för att använda ett MILT utryck) intresserad av att springa efter trasan.

Veckan avslutades med med en hundträff på Jägersros hundrastplats och denna gången dök hela 10 (!!!!) hundar upp vilket var jättekul.

För Soyas del är det nyttigt med dessa sammankomster eftersom hon till vardags inte umgås med så många hundar. Hon är ju dessutom väldigt försiktig av sig i kynnet och vågar inte riktigt ”ta för sig” eller säga ifrån på skarpen om någon besvärar henne men redan igår tyckte jag att hon hade morskat upp sig sedan föregående träff.

Kenzo, Soyas självutnämnde pojkvän fick sig ett par åthutningar när han blev för närgången medan hon vid föregående träff mest såg allmänt lidande ut när han höll på med sina sexlekar :=)!