…sa han som hade eld i håret” :=).
Nä skämt å sido; här är det ingen som har eld i håret (min gloria har inte orsakat några brännmärken än) men däremot tar det sig med tävlingsresultaten.
Dagens LA:4 kändes absolut inte som någon ”fullträff” men vi fick ändå ihop 64 % (betyg 5 och 6 på skänkelvikningarna, en 8:a på mellagaloppen) och hamnade som andra ekipage utanför placering. Även om det var retligt hade det varit ännu retligare att vara första utanför med 1 poäng som ryttaren innan mig blev. Själv fattades jag 5 poäng.
Men visst; jag hade hellre tagit en repris från förra årets tävlingar i Tågarp då regnet förvisso föll under absolut hela tävlingen men då jag var placerad i bägge klasserna (LB) än dagens strålande solsken men ingen rosett.
Fast jag behöver säkert inte gräma mig över det uteblivna PRISET! Ni minns väl vad jag fick förra året: en rött HOPP-spö (?!?!?!?) av den sort som i Ullared kostar under 20 kronor *SKRATT*!
Tråkigt var att framridningen var usel! Djup, ojämn grus/ sand med massor av sten i!
Men det var som jag sa till en åskådare som kommenterade detta; vi ryttare får här lite skylla oss själva. Jag har tävlat i Tågarp i snart 20 år och har under denna tid inte upplevt att man försökt att åtgärda/ förbättra underlaget.
Hade vi som tävlar bojkottat en sådan tävling hade det kanske hänt något till det bättre men eftersom vi ”glatt” kommer tillbaka år efter år så ser ”man” väl ingen anledning till förändringar.
Efter tävlingen hade vi ”examensprov” med elaka hästen i stallet som nu skulle lastas för 5 gången på en vecka.
Föga förvånande gick den före detta bråkstaken in utan problem trots att vi nu hade valt en helt annan lastningsplats (på en stor parkering, dvs utan byggnader som ”infångare”) och jag dristar mig till att påstå att lastningsproblemet nu är helt löst.
Det känns mycket tillfredsställande att ha gett ägaren de rätta instrumenten för en lyckad lastning och att allt har gått lugnt och odramatiskt till, snabbt och utan våld, precis som jag vill ha det!
