Månadsarkiv: september 2009

Härlig Ullareds-shopping som vanligt!

Idag har jag och 3 andra arbetskamrater tillbringat en hel eftermiddag i Ullared där vi tömde våra plånböcker.

Som vanligt fanns det massor att fynda och jag handlade allt möjligt till hela familjen dvs till mig själv, till maken, Soya och Archie.

Soya fick några paket med 10-pack grisöron, hennes älsklingsgodis och det enda hon i princip sliter ur händerna på en. Ett 10-pack kostar i Ullared 30:–, så billigt har jag inte hittat denna delikatess (hmm….) någon annanstans.

Sedan fick Soya även ett mörkblått termotäcke, i princip IDENTISKT med det täcke jag köpte till henne i en hundaffär i Staffanstorp i våras. Det enda som skilde täckena åt förutom färgen var PRISET för ni får väl hålla med om att det är en viss skillnad på 269:– och 99:–!

Inspirerad av en god vän som jag i vintras såg använda PANNLAMPA när hon skulle ta in sina hästar på kvällen köpte jag en dito för 30:–. Kommer att prova den redan imorgon vid min utepromenad med Soya på morgonen då det är beckmörkt ute.

Archie, som redan har de täcken han behöver förärades trots detta ett jättefint fodrat regntäcke med halvhals för 450:– helt enkelt därför att det hade just halvhals vilket det ofodrade regntäcket han brukar ha på sig saknar. Någon gång kan man gott unna sig något fint bara för att det är billigt och detta blev ett sådant köp. Dessutom går ju täcken åt förr eller senare.

Annars blev det faktisk inget mer till just guldgossen medan jag däremot köpte både vita och bruna ridhandskar till mig själv för 49:–/ paret.

Jag köpte även en hel drös med ridstrumpor för mellan 13:– och 15:– paret, även detta är något som går åt tämligen snabbt.

Sedan blev det mest ”det gamla vanliga” dvs mängder med hygienartiklar, rengöringsprodukter, tights, underkläder och denna gången även 2 par ”dra-på-lakan” (mycket fiffig produkt) och ett påslakanset till vår dubbelsäng.

Maken hade önskat sig oinspelade dvd-skivor, rakblad och en fleecetröja och när allt var betalat hamnade notan på ca 3.300:–.

Det trevliga med Ullaredsinköpen är att jag alltid upplever att slutsuman blir lägre än förväntat och det tycker jag annars inte att man är bortskämd med då man handlar ”vanligt”.

Efter all denna shoppning var det rätt så segt att packa ihop Archie och en del av hans grejer och flytta till det nya stallet; mer om detta i nästkommande inlägg!

Tillbakablickar: Birgitta åker till Landskrona på vinst och förlust!

För någon helg sedan var jag ju i Landskrona och tävlade med hästen och när jag körde hem kom jag ihåg en lite lustig händelse som utspelade sig för över 20 år sedan då jag skulle köpa en ny häst efter att ha slaktat Menelli.

Detta var långt innan GPS:ens tid och även Internets faktiskt så ENIRO och HITTA.se var ditills helt okända begrepp.

Skulle man ta sig till något ställe man inte visste var det låg fick man helt enkelt ta fram en papperskarta och navigera utifrån den.

Vid ett tillfälle skulle jag alltså åka och titta på en saluhäst i Landskrona, och jag som aldrig varit i Landskrona i allmänhet och framför allt inte på Landskrona ridklubb i synnerhet (där hästen alltså stod) fick av någon oförklarlig anledning den mycket märkliga idén att köra dit utan vägbeskrivning och hoppas på att hitta en ridskola någonstans i stadens utkant?!?!?

Nu är ju Landskrona förvisso inte någon världsmetropol på något vis men hur jag ändå kunde tro att det bara skulle vara att köra dit och ”leta” det begriper jag inte än idag.

Hur som helst begav jag mig till Landskrona i min tämligen nyinköpta bil, en bajsbrun Opel Kadett som var ca 20 år gammal och som redan på den tiden hade inköpts till det otroligt låga priset 1.500:–. Inte ens för ca 20 år sedan fick man mycket mer än en CYKEL för dom pengarna så bilen var ju därefter, dvs gick inte att köra i över 90 kilometer i timmen utan att reservdelarna flög åt alla håll.

Väl i Landskrona hade det börjat skymma och jag körde så klart omkring helt i blindo.

Ingen ridskola så långt ögat kunde nå men så PLÖTSLIGT!!!!!

Vad ser jag?

Jo, en person som är ute och går med 2 greyhounds!!!!!!!

Hurra!!!

Jag hade nämligen själv en greyhound på den tiden och visste dessutom att det i Landskrona fanns en hundkapplöpningsbana GRANNE MED LANDSKRONA RIDKLUBB!!!!

Så jag stanande bilen, frågade vinthundsägaren var han tränade sina hundar och så var saken klar!

Jag hittade till ridskolan snabbt och lätt fast tyvärr var hästen i fråga helt ointressant.

En liten detalj i historien är att den som skulle visa saluhästen var/ är samma person som dömde mig i söndags. Så liten är hästvärlden än en gång!

Som sagt: BEDÖMNINGSSPORT!

Ytterligare ett bevis på hur olika domare dömer eller snarare hur de använder sig av betygssskalan på olika sätt:

Kollade resultaten från söndagens tävlingar där jag själv vann på 71 % och där vinnaren i LB:1 hade 70 %.

I LC:2 hade VINNAREN 60 %, ett resultat som inte ens hade räckt till placering i de andra klasserna där sista-placerade hade 65 respektive 66 %.

Sista-placerade i LC:2 hade 58%, ett resultat som jag inte kan minnas när det senast gav en placering i lätt klass.

Jag tror inte alls att de som red LC:2 red så dåligt som procenten indikerar utan det är som sagt i stället så att denna domare har ”legat lågt” i skalan. Detta är också anledningen till att jag själv inte fäster sååå stor vikt vid mina egna procent. Visst är det jättekul med höga poäng, ja, men samtidigt kan en likvärdig ritt ibland belönas med ”på pappret” usla siffror vilket man ska vara medveten om och inte deppa ihop allt för mycket.

Veckan som gått

Under den gångna veckan har jag gått med Soya i beckmörker på morgnarna, så ser det nämligen ut hos oss numera klockan 05.15. Kvällspromenaderna tidigareläggs nästan dag för dag och vi går numera ut redan vid 19.00 för att säkert vara tillbaka innan mörkret sänker sig strax innan 20.00.

Eftersom jag ju har Soya lös är min fasa att hon springer bort i mörkret och inte hittar mig igen och själv är hon ju både kolsvart och knäpptyst så jag har ytterst svårt att tro att närsynta JAG skulle hitta henne….

Även på morgonen kan hon ju förvisso försvinna i mörkret men dels så är det inte precis så att hon går några längre sträckor från mig och dels så blir det ju faktiskt ljusare och ljusare på morgonen så i värsta fall fick man väl invänta dagsljuset om hon irrade bort sig.

Får väl plocka fram både hennes reflexväst och blinkande lilla lampa som man kan ha i halsbandet så att jag ser henne….

Många hästars pälsar växer nu med rekordfart och både Archie och Birk blev friserade i veckan. Birk var verkligen långhårig och även Archie trivs säkert bättre med kortare snagg eftersom han rids så pass ofta i ridhus så det känns mycket skönt att ha det gjort.

Flytten till nya stallet närmar sig nu med stormsteg (vi flyttar på onsdagkväll efter att jag kommit hem från min Ullaredsresa som vi tidigarelade en vecka) och man kan väl säga att jag ser fram emot den med försiktig förväntan.

Det ska bli underbart att både kunna rida tidigare på morgnarna för att slippa komma för sent till jobbet var och varannan dag och att kunna ha Archie ute fler timmar i hagen. På minuskontot är att han blir av med sin vän Birk och får gå ensam (i alla fall till en början) och att uteridningsmöjligheterna är sämre kring det nya stallet men dels kan man inte få allt någonstans tror jag och dels kan jag köra till ridskolan om jag vill rida ut lite mer ”avancerat” (tar ca 15 minuter).

Jag hoppas att denna lösning ska bli till det bästa men känns det inte bra så flyttar jag tillbaka till ridskolan där jag fortfarande har kvar boxen och betalar kallhyra.

Någon kanske undrar vad som hänt med våra gårdsköparplaner och där kan jag väl rapportera att det inte hänt ett dugg, helt enkelt beroende på att det inte finns några intressanta objekt på marknaden.

Hade jag haft 5,5 miljoner vilket jag tyvärr inte har hade jag köpt en jättefin gård med eget ridhus vid Dagstorp (Löddeköpingetrakten- mycket nära Malmö) som är ett riktigt häst-Mecka med många ryttare och en superfin anläggning där jag tävlat många gånger. Men nu är det inte så som sagt och jag kan inte med bästa vilja flytta till de gårdar i Kristianstad-trakten som verkar vara de enda vettiga till salu just nu. Att köra bil till jobbet i ca 1 timme i ena riktningen är både för jobbigt och för dyrt anser jag även om säkert många Stockholmare och Norrläningar hade skrattat förvånat åt mitt resonemang :=).

Veckan avslutades med en trevlig whippetträff för Soyas del och en minst lika trevlig tävling för min och Archies del. Vi är inte bortskämda med segrar varken han eller jag även om det blivit några stycken (5) hans ringa ålder till trots så det var verkligen välkommet.

Worth waiting for :=)!

Igår fick jag en blå-gul rosett av min elev Sally och på baksidan stod det ”till världens bästa dressyrtränare” (förstår ni varför jag älskar detta barn :=)???).

Jag vet inte huruvida Archie tycker att jag är världens bästa hästägare men han hade i alla fall godheten att även han ge mig en blå-gul rosett, detta efter en fin LA:1-ritt hos Södra Sallerups Ryttarförening.

Rosetten var precis som Carlsberg-reklamen ”worth waiting for” för jag red inte förrän 19.11 och mörkret hann sänka sig rejält när jag red ut från banan som tack och lov var inomhus.

Framridningen var utomhus och jag red min vana trogen fram på den stenhårda lilla utebanan som klubben har en bit ifån den ”ordinarie” utebanan som är gräsligt djup och ojämn och där alla andra red fram. Varje gång jag tävlar hos SSRF hoppas jag att ingen annan ska ha hittat till min ”hemliga plats” och hittills har jag haft tur :=).

Segern på 71 % var så klart jätterolig och Archie fick sin första NIA (!!!) på ryggningen. Det var nog bra att jag på videon från förra helgens tävling fick se mig själv segdra i tyglarna för att få hästen att gå bakåt för nu red jag med kortare tyglar och finare hjälper och då blev betyget också därefter :=). Annars kan jag bara påminna mig om att ha fått betyget 9 vid två tidigare tillfällen, en gång på ”fri skritt” och en gång på en bakdelsvändning!

Archie vann ett nästan exakt likadant täcke som han vann någon annanstans förra året (har faktiskt glömt var).

Men det gör absolut ingenting, jag har GÄRNA 20 exakt likadana segertäcken :=)!

iPhone- kan de va´ nåt?

Om man som jag inte tycker om förändringar, är totalt ointresserad och framför allt okunnig vad gäller tekniska prylar samt dessutom sparsamt lagd så förstår ni att det kan gå mååånga år mellan bytena av mobiltelefon (läs: telefonen byts när den går sönder).

Läste i någon undersökning att telefoner dels inte är tänkta att hålla i mer än ett fåtal år och dels så VILL ”folk” (ungdomar tänker jag fördomsfullt) byta till bättre och häftigare modeller hela tiden.

Själv har jag en gummiklädd Nokia (har slängt instruktionsboken så jag vet inte vad det är för modell) som jag har haft i minst 5 år. Jag är OTROLIGT nöjd med denna telefon som således tåler att tappas på hårda stallgolv utan problem och som jag dessutom nästan aldrig behöver ladda känns det som. Det sistnämnda kan förvisso bero på att jag nästan aldrig PRATAR i telefonen utan mest använder den till sms men ändå :=).

Efter så många års dagligt användande och efter resor till många olika länder runt om i Europa där telefonen fått ligga bredvid diverse solstolar och steka sig har den av förklarliga skäl blivit ganska repig och jag kan numera knappt läsa vad det står i displayen i visst ljus.

För någon vecka sedan råkade jag dessutom tvätta telefonen i tvättmaskinen i några minuter innan jag insåg mitt misstag så nu väntar jag mer eller mindre på att telefonen snart ska tröttna på det hårda livet hos undertecknad och tacka för sig.

Jag har dessutom blivit mer och mer på sugen på att ha en kamera i telefonen och att även kunna surfa så nu kommer min fråga till den samlade läsekretsen:

Finns det någon här som har en iPhone och vad är ert omdöme om denna tingest i så fall?

I vanliga fall är det ju JAG som ger er tips och råd och dåd kring olika saker så nu tänkte jag kräva en liten gentjänst och få hjälp av er att välja en ny telefon.

Vad rekommenderas således?

Klipp, klipp

Sådär ja, då var även Arch klippt.

Hade dessförinnan klippt gräsmattan hemma och egentligen är det ingen större skillnad mellan att klippa gräs och en häst; det är lika tråkigt men ibland nödvändigt om man vill ha något fint att titta på :=).

Archie stod som vanligt som en staty och klippningen gick på en knapp timme vilket är skönt eftersom jag brukar tröttna redan efter typ 10 minuter och tänka ”är det inte klart snart”.

Gossens svarta färg börjar komma tillbaka och den är välkommen. Gillar inte precis den konstigt bruna sommarhårremmen och är tacksam över att Soya har sin korpsvarta päls året runt.

De flesta hade nog tyckt att jag gott hade kunnat vänta tills pälsen hade vuxit ut ännu mer för nu syntes det knappt någon skillnad mellan det klippta och det oklippta men det tycker jag bara är bra. Gillar inte för stora färgskillnader och dessutom vill jag inte behöva tänka ”kanske var han för varm….” när jag tävlar imorgon.

Dressyr i naturen

För någon vecka sedan fick jag hem både Ridsport och Hippson med bara någon dags mellanrum och det ”lustiga” var att båda tidningarna hade vars ett reportage om nyttan av att använda sig av naturen (dvs uteritter) i sitt dressyrarbete.

Eftersom jag själv är oerhört förtjust i ridhusridning så blir det oftast minst 3 dressyrpass där per vecka och då kan jag tycka att mina uteridningar kan användas till lite kravlösare ridning.

Missförstå mig rätt; jag rider alltid hästen på tygeln och under kontrollerade former men jag kanske inte sitter och tränar rena dressyrrörelser utomhus.

Men härom dagen tänkte jag låta mig inspireras av artiklarna jag läst och satte igång med att rida både skolor, skänkelvikningar och galoppombyten på Jägersros träningsbanor.

Nu var ju inte detta något världsunikt ens för mig, ridhusharvaren, men jag kan inte med bästa vilja påstå att jag brukar rida på detta vis just när jag rider ut.

Hur som helst fick jag till ett trevligt ridpass och Soya fick bra motion av att springa bredvid.

Ridpasset avslutades med att Soya hittade en ny kompis, någon form av schäferkorsning i jätteformat som hon lekte så ihärdigt med att de till och med passade på att hoppa några terränghinder (stockar) i sin jakt på varandra. Det såg verkligen roligt ut!

Archie passade på att ta en liten paus och då den andra hunden efter leken tyckte att han skulle skälla ut Archie lite tittade han bara på honom à la ”ehhh…talking to me???” och sedan red vi hemåt igen :=)!

Varför klär vi ut våra husdjur?

I takt med att de stallskåp som vi hästägare har till vårt förfogande på ridskolan bågnar samt att man som sagt på vissa håll redan börjat vira in hästarna i allehanda täcken trots utetemperaturer på uppemot 18 grader mitt på dagen hade vi en intressant diskussion i stallet igår och jämförde lite med hur det är nu och hur det var för säg 20 år sedan då jag själv var en relativt nybliven hästägare.

När jag köpte min första häst var det på vår ridskola (då (ö)känd för att vara lite ”snobbig”) framför allt välbärgare människor som hade egen häst. Det var folk med välbetalda arbeten, egna företagare eller folk som hade ärvt en hel del kosning.
Att som exempelvis student försörja en häst på sitt studiemedel förekom i princip inte.
Det fanns också hästägare som kanske inte hade sååå ”fina” arbeten men som i gengäld var ensamstående utan barn och kunde lägga alla sina inkomster (och sin tid) på sin fyrfotade älskling.
Kan som en parentes nämna att stallhyran då jag köpte min första häst för lite mer än 20 år sedan uppgick till 1500:–, idag kostar det dubbelt så mycket, dvs 3000:–.

De som har häst hos oss idag är en helt annan kategori av människor än då.

Idag finns det en hel del ungdomar/ studenter som har egen häst och även familjer där mer än en medlem är involverad i ”hästeriet” och då inte bara ekonomiskt. Hästen har således blivit mer av en familjeangelägenhet.

Och det är väl därför en del stallskåp bågnar nu för tiden :=)?

För 20 år sedan hade man den utrustning man BEHÖVDE mer eller mindre. Dels hade olika former av ”häst/ ryttar-mode” inte alls slagit igenom som idag och dels FANNS det inte ett så stort utbud av varken hästtäcken, schabarak eller ridbyxor som det finns idag och framför allt inte till dagens priser.

Mitt första vintertäcke kostade omkring 500:– och jag skulle med lätthet kunna köpa ett likvärdigt täcke idag TILL SAMMA KOSTNAD.

Det har således blivit både billigare att köpa hästsaker och framför allt är utbudet enormt varför det kanske inte är så konstigt att dagens hästägare ”unnar sig” både det ena och det andra trots att det kanske verkligen inte behövs.

Jag kan se samma utveckling på hundsidan.

Åk till vilken hund/ djuraffär som helst och titta! Trettisjutusen olika sorters koppel, selar, halsband mm finns och det är allsköns kulörer, strass, pärlor och jag vet inte allt som pryder dessa. Mycket kan tyckas fullständigt onödigt (strasstenar på ett halsband tex) men inte desto mindre har sådana här assesoarer blivit väldigt populära och jag tror faktiskt inte bara att det är Paris Hiltons ”fel” :=).

Många människor tycker helt enkelt att det är minst lika roligt att ”klä ut” sina husdjur (= sin familjemedlem) som sig själva och idag när man kanske både har ekonomi och ett utbud som tillåter det så unnar man sig sådana köp.

Själv var jag länge rabiat motståndare till allt vad utklädda hundar heter och jag tycker fortfarande att det är vidrigt att se stora hundar med enorm hårrem som går omkring med täcken (framför allt på 5 minuterspromenader runt kvarteret) men även jag har fått krypa till korset och inse att vissa (observera VISSA) hundar faktiskt mår bättre av att inte stå/ ligga/ gå och huttra vid mycket kall väderlek. Och eftersom jag anser mig vara en estet så tycker jag så klart att det är jättebra att det finns fina/ snygga täcken till den lilla svartisen, gärna sådana som matchar hästens *SKRATT*