Månadsarkiv: september 2009

Suck….nu börjar täckeshysterin igen!

Noterade för någon dag sedan att täckeshysterin har börjat för i år, har redan sett ett par hästar med täcken på sig inomhus!

Då ska det sägas att det i Malmö/ Staffanstorp är mellan 13 och 16 grader varmt klockan 5 på morgonen så jag har svårt att tro att nätterna kunnat stoltsera med minusgrader och vårt stall är dessutom av den varmare sorten eftersom vi bara har fönster öppna på glänt.

Till och med jag, som verkligen tillhör kategorin frusna människor går i bara t-shirt i stallet och då är det varmt :=)!

Själv är jag glad så länge jag slipper dessa trista tyg-sjok och är övertygad om att hästarna själva tycker detsamma.

Är det så att skåningar är extra pjoskiga när det gäller att svepa in hästarna i värmande täcken?

Jag inbillar mig nästan det eftersom det verkligen inte är en ovanlig syn på dessa breddgrader men hela Sverige lider kanske av någon form av köld-skydds-hysteri?

Risken med att stå i ett stort stall där det finns täckes-hysteriker är att nya, oerfarna hästägare som kanske precis har köpt sin första häst förleds att tro att denna överdrivna täckesmani är ”det rätta” och att de gör så som de ser att andra, mer erfarna hästägare gör.

Jag minns att jag själv blev påhoppad för några år sedan då en annan hästägare tyckte sååå synd om stackars Décima, denna fiiiina tävlingshäst som skulle tvingas stå utan täcke inomhus stackaren. Det var då 12 grader varmt utomhus och sol, för att inte tala om hur varmt det var i vårt stall!

Här ligger jag verkligen i lä (om Ullared)

Ni som har följt bloggen länge har nog inte kunnat undvika att förstå min faiblesse för Ullared/ Gekås.

Och både bland vänner och arbetskamrater är detta lika känt och ibland en källa till lustifikationer på min bekostnad men det bjuder jag gärna på.

Härom dagen fick jag detta youtube-klipp från en spelevink till arbetskamrat, han hade tydligen haft väldigt roligt åt kvinnan i klippet.

Och efter att ha kollat på filmsnutten är det bara att inse att jag med råge mött min överman/ kvinna!

Själv är jag i Ullared kanske 3 gånger om året och stannar då på sin höjd i 4-5 timmar om ens det. Kolla och förundras!

http://www.youtube.com/watch?v=5kRH3J2jcaY

Förresten är nästa resa inplanerad till den 7 oktober, lämpligt nog på min födelsedag/ namnsdag/ bröllopsdag :=)!
Då reser jag och 4 andra arbetskamrater iväg för att shoppa precis som vi gjorde förra året vid samma tid. Uppenbarligen lyckades jag ”smitta” kollegorna med köp-sjukan så alla var lika pigga på en repris i år!

Veckan som gått (lååångt om hund och häst)

Måndag:
Eftersom jag oftast passar på att rida lite längre pass på helgerna då jag har mer tid brukar Archie ha sin vilodag på måndagarna. Det passar också bäst med mina arbetstider eftersom vi har möte redan 08.15 och jag inte skulle hinna rida innan dess.

Tisdag:
På tisdagarna rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset, så även denna vecka.

Onsdag:
Idag var det dags för skoning och jag bad ”min” hovslagare (man kan väl nästan kalla honom för min efter ca 20 års samarbete :=)) att sko Archie med vanliga skor igen.

Archie fick ju en form av ”New Balance”-skor efter sitt fånganfall och har haft dessa sedan januari men eftersom fångränderna i princip är borta (kommer att försvinna nästa skoning) och jag i övrigt inte tycker att Archie har fått bättre steg osv (en del upplever detta med dessa skor) så tyckte jag att vi skulle prova att byta tillbaka. Och det har vi alltså gjort utan att jag märker någon skillnad.

På kvällen var det träning för Ebba som själv tränade för Peter Markne precis innan jag kom. Jag hann tyvärr bara se de 10 sista minuternas galoppträning, tycker annars att det är både lärorikt och ”allmänt kul” att se hur olika tränare lägger upp sina pass och vad de har för ”idéer” och övningar.

Min egen träning gick, som den ofta gör, bra och jag åkte hem väldigt nöjd. Vi övade bla på skänkelvikningar, öppnor, förvänd galopp och lite samlad galopp på volten. Ebba är oerhört noga med alla detaljer och går inte vidare till nästa övning förrän man verkligen gör det hon vill exakt så som hon vill :=).

Torsdag:
Idag reste maken iväg på en 4 dagar lång tjänsteresa vilket innebar att Soya fick följa med mig till stallet för hagutsläpp och allmänna stallbestyr innan det var dags för henne att tillbringa resten av dagen hos ”morfar” och hans sambo (mormor som är ordinarie 1:e hundvakt är bortrest).

Min far tillhör den gamla generationen jugoslaver som anser att en hund gör sig bäst i en hundkoja på landsbygden, fastsatt i en kätting ungefär men med stigande ålder så har även han fallit till föga och eftersom hans sambo är en sådan extrem djurälskare att hon säkert hade kunnat bekosta sjukhusvård för en myra med brutet ben så vet jag att Soya är i goda händer hos dom.

Efter jobbet tog Soya och jag en lång ridtur på Archie, eller rättare sagt så red jag och hon spang bredvid :=).

Efter avslutad ritt begav jag mig till det köpcentrum som ligger bara några hundra meter från stallet för att inhandla lite nya höstkläder men otroligt nog hittade jag ingenting alls som lockade mig så jag fick åka tomhänt hem.

Fredag:
På fredagarna brukar jag hoppträna med Archie och denna gången fick jag assistans av Soya som ju skulle förpassas till morfar och hans sambo därefter.

Tyvärr verkar orden ”AKTA DIG!!!!” inte betyda något alls för min lilla hund för hur mycket jag än skriker detta när hon står framför eller bakom hinderna när Archie ska hoppa så står hon bara kvar och ser ut som ett frågetecken.
Och nog för att Archie skulle kunna hoppa över henne om jag ville det men det känns ju ändå som att riskera hennes lilla liv helt i onödan :=).

Eftersom vi knappt har några hinder framme i ridhuset och jag verkligen inte har tid med någon mer avancerad banbyggnad får jag göra som Kajsa Warg: ta vad jag har!

Jag började med att travhoppa över ett kryss med en bom 2,2 meter framför och byggde därefter på med en oxer 5,5 meter efter travkrysset.

När detta hade hoppats galant några gånger och på olika höjder så tog jag bort travkrysset och hoppade oxern ensam. Därefter gjorde jag om oxern till ett räcke och när även detta hinder hade klarats av x antal gånger så avslutade jag dagens hopp-pass.

Efter jobbet och hämtling av Soya + en mängd portionsförpackningar med hemlagad hundmat (någon form av gryta med kokt kött som Soya gillar) som pappas sambo hade varit snäll och tillagat så begav vi oss åter till stallet för att skritta ut en sväng.

Denna gången fick vi sällskap av Searaching Shadows och Corre och trots att detta var första gången som Searching hade Soya springande runt benen så gick det hur bra som helst. Hon brydde sig inte det minsta och Corre och jag hade en trevlig pratstund medan hästarna och hunden fick lufta sig lite.

Hemma plockade jag både äpplen och päron som vi har en masse och som Archie äter några av varje dag och fick även skördat några av årets sista hallon som jag frös in för egen räkning.

Lördag:
De helger jag inte tävlar rider jag nästan alltid dressyr i ridhuset på morgonen.
Efter dagens pass skrittade jag ut en kort sväng med Soya och stallchefens boxer Oliver som sällskap och sedan gick jag lös på Archies utrustning, något jag också alltid gör på helgen eftersom vardagarna är fyllda av så mycket annat.

Idag kände jag mig också tvungen att tvätta släpet både in och utvändigt och även om detta bara tog en timme så är det ett arbete jag försöker att skjuta på för att det är så tråkigt.
Men i alla fall en gång om året känner jag måste det göras och nu var det alltså dags.

Efter alla dessa projekt var jag ganska trött så Soya och jag åkte hem till soffan där jag låg och läste och sov och Soya bara nöjde sig med det sistnämnda, dvs att sova konstant.

På eftermiddagen begav vi oss åter till stallet, denna gången för en ny utmaning: lektion med både Sally och hennes mamma Maj som hade fått låna Lenas Birk.

Utmaningen för min del bestod i att lyckas hålla en vettig och för alla givande lektion med 2 så olika hästar som Mulle och Birk.
Om jag ska hårddra det lite och raljera skulle nog Mulle helst vilja ställa upp i ett montélopp där han fick trava så fort som han någonsin kan (och då går det fort!!!) medan Birk helst skulle lägga sig och vila med en jättehög ensilage framför näsan så jag undrade verkligen hur jag skulle anspassa träningen.

Men jag hade inte behövt oroa mig, både Sally och Maj red jättebra och lyckades dämpa respektive ”gasa på” sina hästar och hela passet flöt på utan problem.

Efter denna trevliga lektion begav Soya och jag oss ut på en skrittrunda med Archie och trots att det hade regnat mer eller minre konstant hela dagen lyckades vi genomföra hela turen utan att få en droppe vatten på oss. Tack min gloria!

Söndag:
Idag red jag och Lena ut med våra små djur och detta var första gången som även Soya följde med. Hon är ju alltid med när jag rider ensam men då jag har ridit med Lena och Birk har hon fått stanna hemma tidigare.
Jag var lite fundersam kring hur Birk skulle acceptera Soya för det vore ju typiskt om han började ”oja sig” bara för att jag alltid hävdar att han är ”stensäker” men jag behövde inte oroa mig- hela ritten flöt på hur fint som helst.

Efter ridningen beslöt jag mig ånyo för att pröva lyckan på ett annat köpcentra och denna gången hade jag större tur och hittade 4 plagg inom loppet av en timme; 2 kjolar och 2 klänningar.

Åkte glad i hågen till den planerade whippetträffet där 6 andra whippets (samt 3 kungspudlar, en amstaff, en schäfer, en spets och några hundar till som jag inte minns) välkomnade Soya och det blev en hel del bus och lek.

När hundarna hade lekt färdigt hade klockan nästan hunnit bli 14.30 och jag promenerade bort till hästarnas hage (hundträffarna är passande nog förlagda till en hundrastplats väldigt nära stallet) för att ta in dom.

Efter intag och en snabb-borstning åkte jag hem för att vila ut och när jag hade fått sova ett tag fick jag nya krafter och hann både färga håret (det går ju inte att ha gråa hår om man inbillar sig att man fortfarande är 25) och laga en jättekastrull med köttfärssoppa. Pratade även med en vän som, till skillnad från undertecknad, suck, suck, har köpt sig en underbar hästgård. Så klart är jag jätteavundsjuk och har hotat med att flytta dit Archie om hon inte hjälper MIG att hitta MIN gård :=)!

Gammal är äldst!

Att gammal verkligen är äldst tycker jag nog att en fd ridskoleponny (russ) som sedermera köptes av Corre och hennes syster Louise, Djingis Khan, bevisade igår.

Hästrackaren, nu 22 år gammal (!!!) vann nämligen Danska mästerskapen i ponnytrav samma dag!

I Sverige hade Djingis inte fått tävla pga sin höga ålder men i Danmark har man andra regler och Djingis är därför utlånad till en flicka där, med stor framgång som synes!

Verkligen jätteroligt!

Jag har skojat med Corre och sagt att jag gärna tar Djingis som sällskapshäst åt Arch om vi hittar en gård att flytta till fast med tanke på hur bra det går för honom i Danmark (gårdagens seger var inte den första) lär nog flickan som lånar/kör honom inte vara särskilt intresserad av att lämna tillbaka honom i brådarasket :=).

Och eftersom det är en av mina favorithistorier från stallet så måste jag dra den igen även om jag vet att jag redan skrivit om det på bloggen vid ett tidigare tillfälle:

En gång kom ett ridskolebarn och frågade var hästarna Djingis och Khan stod….visst är barn härliga!

Annonser på Blocket!

Som jag nämnde härom dagen så är jag en flitig annons-läsare.

Jag har köpt massor av saker på annons, allt från vårt hus till hunden och hästen för att inte tala om alla bilar jag haft genom åren, häst och ryttarutrustning, möbler osv.

Jag är ofta inne och kollar på Blocket och fascineras just nu av den enorma mängd stallplatser som utannonseras.

Hade jag inte varit så bortskämd så hade jag drunknat i alla erbjudanden om diverse mycket förmånliga uppstallningsmöjligheter men för just min del faller 9 av 10 erbjudanden på att det saknas ridhus till själva stallplatsen.

Annars verkar det som sagt finnas hur många stall som helst där man kan hysa in hästen och jämfört med vad jag betalar nu (3000/ månad exklusive utsläpp/ intag och extra hö) så skulle jag i princip kunna halvera min stallhyra om jag ”bara” kunde avstå från ridhus.

Såg förresten detta fina varmblod på annons:

http://www.blocket.se/lund/Varmblodsvalack_23010712.htm?ca=23_11&w=1

Visst är den snygg?

Och när vi ändå tittar på hästar på annons så kan jag passa på att visa Archies boxgranne:

http://www.blocket.se/malmo/Halvfodervard_ar_letas_till_B_ponny_23253643.htm?ca=23_11&w=1

Och hade jag nu fått den där jäkla gården som jag hade spetsan in mig på så kunde jag kanske ringt på denna annons :=)?

http://www.blocket.se/eslov/Asna_23374731.htm?ca=23_11&w=1

Lite lustigt för vi pratade faktiskt i stallet om att det nog inte hade varit lätt att hitta just en åsna som sällskap.

Annars trodde jag att det skulle vimla av gamla ponnys och ”uttjänta” travare som man mer eller mindre kunde få gratis alternativt få låna som sällskap men det utbudet är i princip obefintligt.

Sedan förstår jag inte hur vissa annonsörer resonerar?

En person har annonserat ut sin gård till försäljning alternativt uthyrning.

Jag ringde själv och pratade med personen och det lät väldigt seriöst. Personen hade också fått många svar vad gällde just uthyrningen av gården.

Bara några dagar senare ser jag att samma person annonserar ut stallplatser i sitt stall (på sin gård)?!?!?

För mig är det inte det minsta logiskt att man vill ha nya inackorderingar samtidigt som man vill sälja/ hyra ut sin gård.

Vad är det som säger att de nya köparna är intresserade att behålla dessa inackorderingar? Och att behöva flytta sin häst från ett stall dit man precis har flyttat tror jag få är intesserade av. Märkligt….

Är jag en lögnare?

Innan jag startade min egen blogg för över 2 år sedan hade jag, som alltid är bland de ”sista med det senaste” faktiskt inte läst en enda blogg vad jag kan komma ihåg.

Och så klart trodde jag då inte att jag skapade något världsunikt :=) men har sedan dess ändå blivit förvånad över hur otroligt vanligt det är att folk bloggar- ”alla gör det” känns det ibland som.

Och eftersom det finns så många som bloggar så har man också valt lite olika ”approach” på sitt bloggande.

Väldigt många skriver extremt detaljerat om sin vardag och mer eller mindre allt som händer dom och är också tämligen okritiska i sitt sätt att beskriva både händelser och personer som kan vara otroligt lätta att känna igen.

Bara i vårt stall och på jobbet finns och har det funnits flera bloggare och jag ska villigt erkänna att jag ibland har känt en viss oro för om och i så fall hur vissa situationer/ samtal/ incidenter osv som utspelat sig i stallet/ på arbetsplatsen skulle återges på nätet.

I och för sig tycker jag att man i både tal och skrift ska kunna stå för sina åsikter men det kan också vara så att den som sedan ska återge detta både överdriver, missuppfattar eller kanske inte ens har hört hela historien.

Och det är väl det som jag kan känna är bloggandets baksida; att folk kan skriva ganska mycket ”vad som helst” om lätt identifierbara personer som kanske inte har den minsta lust att figurera på nätet.

Att man vill skriva om sig själv (bloggare borde kanske kallas blottare?) må ju vara hänt men när man skriver om andra personer bör man vara ganska försiktig anser jag.

Själv har jag valt att väldigt ofta ”om-konstruera” en del av det jag skriver om just för att ingen ska känna sig utpekad eller säkert veta att det är just dom jag skriver om.

Om jag tex skriver att något hände ”häromdagen” kan det lika gärna ha inträffat för 2 år sedan, någon som beskrivs som en ”hon” kan i själva verket vara en ”han” (men inte alltid) och jag döper ofta om människor eller ändrar något annat kring deras person.

Det som händer mig själv, maken, Soya och Arch återges faktiskt alltid 100% sanningsenligt och jag skulle aldrig drömma om att tex hitta på tränings eller tävlingsresultat (sådant är dessutom superlätt att kolla upp) men vad gäller andra personer eller djur så berättar jag bara sanningsenligt om dessa (dvs utan om-konstrueringar enligt ovan) om det jag skriver om är något positivt eller i vart fall helt neutralt.

Några få folk och fä har figurerat med sina rätta namn osv tämligen frekvent: hästskötar-Lina, Lena, Birks ägare, mitt ponnybarn Sally, Corre och deras respektive hästar Mulle och Searching tex men dessa personer vet jag regelbundet läser bloggen och kommenterar och jag brukar också fråga om jag får skriva vissa saker utan att göra några ändringar så att inget sker bakom deras ryggar.

Så…som svar på bloggrubriken så vill jag nog inte påstå att jag ljuger i bloggen men däremot ändrar jag ibland på detaljer som i sak inte påverkar ”budskapet” men som ändå gör att ingen behöver känna sig ”uthängd”. Och det är så jag tycker att det ska vara.

Sedan är ingen felfri och har jag råkat trampa någon på tårna så har det inte skett avsiktligt och jag ber i så fall om ursäkt för det!

En härlig whippetbild! (om fördomar mot vinthundar)

Måste bara visa denna underbara bild som motvikt till en del fördomar som jag hört vad gäller greyhounds och whippets:
– de darrar oavbrutet
– de är nervösa
– de är magra
– de tvingas att springa och jaga en ”låtsashare” mot sin vilja

Själv har jag haft 2 greyhoundhanar och har nu en whippettik och ingen av dom darrade/ darrar någonsin mer än att Soya kan göra det om det är väldigt kallt. Och det är kanske inte så konstigt om man tittar på hur mycket, dvs otroligt lite, päls hon (rasen) har :=).

Några nervösa tendenser har jag heller aldrig märkt, tvärtom får man leta efter lugnare hundar inomhus där de bara vill mysa och sova. Ute är de livligare och pigga på det mesta!

Jag vet inte hur många människor jag stött på, en del till och med ganska hundrädda, som öst superlativ över mina lugna och snälla hundar. Det hade de nog knappast gjort om hundarna varit nervösa?

Fast det går säkert att hitta en nervös whippet liksom det kanske finns enstaka pittbulls som inte gör en fluga förnär (obs SKÄMT) men om man påstår att raserna whippet och greyhound är nervösa är man verkligen ute och reser!

Att greyhounds/ whippets skulle vara magra kan jag inte heller instämma i och kan på rak arm inte påminna mig att jag sett en enda hund som jag tyckt har varit för smal. Däremot har jag sett en hel del som varit lite väl ”trivselviktiga” :=).

Många lekmän förstår inte att whippets ska se ut just som de gör och att detta inte beror på att de får för lite mat eller att de bantas. Det är som att säga att alla kallblod är feta och övergödda och borde se ut som fullblod!

Och påståendet att man tvingar en vinthund att springa är nog ett av de tokigaste av alla. Kanske tänker de som fäller detta yttrande på galopphästar som ju kan piskas/ jagas av sin jockey och därmed kanske inte kan anses springa helt frivilligt men hur i hela fridens namn skulle man tvinga en vinthund att springa?

90 % av alla vinthundar jag sett vill inget hellre än att ge sig av efter ”haren” och till och med min lugna, timida Soya som annars inte gör mycket väsen av sig blir som en vildsint furie när hon är på träningarna. Att hon älskar det är en underdrift och något tvång är det verkligen inte tal om.

Titta på bilden ovan och njut! Har ni sett vilka muskler!?!?! Otroligt!!!! Inga magra rackare där inte som tvingas kuta runt :=)!

Dressyr ÄR verkligen en bedömningssport

För några veckor sedan skrev jag i ett blogginlägg att jag tyckte att det skulle vara roligt att bli bedömd av 3 domare för att se om/ hur deras bedömningar skilde sig åt. För jag VET att det kan skilja oerhört mycket från domare till domare ocb ibland har man som ryttare verkligen svårt att förstå sina poäng och /eller kommentarerna som ibland åtföljer dom.

Och det är inte bara när vi ”amatörer” rider som domarna kan ha helt olika uppfattning om kvalitén på ritterna.

Såg idag resultaten från Ystad Ridklubbs regionala/ nationella tävlingar i helgen och där fanns en del resultat som verkligen visade på (för) stora skillnader mellan de olika domarna.

För att ta några exempel från Prix S:t Georges-klassen så ansåg en domare att ryttare A borde vinna klassen medan en av de andra domarna ansåg att ryttarens prestation borde utgöra en 16:e plats av 30 startande!

Samma domare som var så snål med poängen mot ryttare A ansåg i stället att ryttare B borde vinna medan de andra domarna placerade denna ryttare på 12:e respektive 13:e plats!

Sedan har vi ryttare C som enligt en av domarna borde blivit 3:a i klassen medan de två övriga placerade henne på 20:e plats.

Faktiskt var det bara kring de 3 sämsta ryttarna som domarna var mer eller mindre rörande överens.

I Intermédiaire II-klassen tyckte en domare att ryttare D borde vinna medan en annan ansåg att ekipaget borde hamna bland de sista i klassen, som 10:a av 12 startande!

Så nog är dressyr en bedömningssport alltid! Men det är ju inget nytt under solen….