Som redan nämnts verkar min gloria ha tagit semester och det har sedan jag flyttade Archie till nya stallet i onsdags regnat mer på dessa få dagar än det gjort de senaste 3 månaderna.
Eller så är det helt enkelt det sedvanliga höstrusket som nu tagit ett fast grepp om oss och mot det har inte ens min solfångande gloria en chans.
I morse var det dags för det första dressyrpasset (uppstigning 04.45) och det skedde med regnet smattrande mot ridhustaket.
Ridhuset är 20 x 60 meter med en fin ridhusbotten OCH flera speglar på den ena kortsidan så det känns inte som att jag har ”bytt ner mig” vad inomhusträningen anbelangar och det var ju en mycket viktig faktor som jag tog hänsyn till då jag bestämde mig för detta stall.
En annan, för mig, viktig förutsättning var att jag skulle få ha Soya med mig och efter att ha läst en lång diskussion på nätet i veckan om huruvida det är tillåtet med hundar eller ej i privatstall har jag insett att detta är låååångt ifrån en självklarhet.
Själv hade jag som sagt aldrig flyttat till ett sådant stall och vad jag förstod på diskussionen på nätet så har många stall förbud mot hundar eller i alla fall en massa begränsningar som inte hade passat mig alls.
För att återgå till dagens ridpass då jag bland annat övade på öppnor och slutor utmed långsidorna, galoppfattningar från skritt och avbrott från galopp direkt till skritt kunde jag konstatera att speglarna hjälpte mig en hel del men att jag (supernärsynt) nog i alla fall borde PROVA att rida med glasögon så att jag SER något i speglarna annat än de sista metrarna.
Jag har alltid glasögon när jag kör bil (står inskrivet i körkortet som ett krav) men har faktiskt aldrig någonsin ridit med brillor. Får nog som sagt prova och se hur det känns (observera ordvitsen!)- kanske öppnar sig en ny (skrämmande???) värld?
Efter ridpasset fick Archie äta frukost medan Soya la sig på hans täcke och tog en tupplur och jag putsade våra saker.
Klockan 08.00 kom stallägar-dottern och frågade hur jag ställer mig till utsläpp i regn och det var ju bra att hon frågade DET eftersom man kan ha mååånga olika åsikter i just den frågan har erfarenheten lärt mig.
Jag svarade att jag vill att Archie ska ut i ”alla” väder (nåja….) så han och några andra hästar fick traska ner till var sin grushage i regnet. Archies hage hade ett klent träd utanför som i alla fall ger lite skydd så jag tyckte inte synd om honom även om vissa hästar fick stå kvar i stallvärmen.
Imorgon är tanken att Soya ska träna i Sjöbo och att jag ska köra bort med Archie till ridskolan för en uteritt med Lena och Birk så jag hoppas verkligen att vädret förbättras då båda aktiviteterna annars lär bli inställda.
Passa på att rida i glasögon innan det blir för kallt ute, det är hopplöst när de immar igen så fort man tar en skrittpaus.
Sist jag red ramlade mina av (!) mitt under galopparbetet. Det löste sig med lite tjusig (eller inte) enhandsfattning, dock. 😉
Tack för tipset :=)!
Det finns ju ett skäl till att jag aldrig någonsin ridit med glasögon trots att jag fick mina första brillor när jag var 2 år gammal (måste varit den värsta födelsedagspresenten för ett så litet barn): jag misstänker att jag inte alls kommer att gilla det…men vi får se….
Det är väldigt skönt att kunna se, speciellt om man har speglar att titta i, men det är hopplöst med imman. Sitter de inte vettigt så glider de ner på näsan också – vilket i och för sig kan vara bra för då måste man lyfta på hakan för att se något, men samtidigt är himla irriterande.
Avskyr att ha glasögonen på nästippen. Funderade på om man inte kan ta någon liten resårtråd och sätta bakom huvudet, så de sitter på plats, men jag har inte hunnit testa den idén ännu.
Du får gärna rapportera resultaten efter glasögonridningstestet (långt ord…)! 🙂
Jag lovar att rapportera :=)!
Linser måste ju vara tusen gånger bättre men eftersom jag tycker att jag ser bättre på NÄRA håll utan glasögon så är det inget alternativ.