Som de flesta helgdagar har jag ägnat den mesta tiden åt mina djur och deras olika aktiviteter.
Tillsammans med ”whippetgänget” som vi brukar träffa var och varannan söndag åkte vi idag till hundkappbanan i Landskrona för att prova på just hundkapp.
Landskronas rundbana var otroligt fin och välskött och den såg snarare ut som något som hästar kunde ha sprungit på i stället för våra små lättviktare som knappt gjorde tassavtryck på banan.
Låt er inte luras av Soyas till synes koncentrerade nuna! Så fort hon förstod varför vi var där förvandlades hon, precis som på LC:n till en hoppande och skällande ”ordnings-störare”.
Eftersom jag inte kunde ta foto när Soya sprang så får ni nöja er med denna suddiga bild på en greyhound som springer.Varje gång jag ser en greyhound nu för tiden förundras jag över att jag själv ägt 2 stycken utan att då reflektera över att de är så stora!
Jämfört med Soya är vissa som små kalvar och jag är faktiskt glad att vi valde deras mindre kopia, en whippet, för annars hade nog jag och maken fått köpa en ännu större säng eller lägga oss på golvet :=)!
Hela arrangemanget kring träningen flöt på otroligt proffsigt, snabbt och smidigt och vi fick fantastiskt fin hjälp från de rutinerade funktionärerna som, förstod vi, gärna ville ha fler medlemmar till sin klubb.
Och gärna för mig!
Jag gillade hela upplägget väldigt mycket, dels hur allting var arrangerat men också just ”rättviseaspekten”, dvs att det bara är en enda sak som gäller och det är ”snabbast i mål”. Finns liksom inte så mycket att diskutera då och hunden kan dessutom inte gena över banan :=).
Efter att våra hundar fått springa var sitt lopp (Soya sprang ensam och den längsta sträckan, 550 meter och om jag minns rätt kunde man annars välja att låta hunden springa 320 eller 440 meter) avslutade vi träffen med lite lek inne i en inhängnad och jag fick då se en sida av Soya som jag inte sett förut men som gladde mig.Att hon bland annat försökte para sig med flera av de andra hundarna kanske inte kan tyckas som något att yvas över men denna dominanshandling visade för mig att Soya börjar få lite skinn på näsan och inte bara står och betraktar de andra hundarnas ibland vilda framfart som hon tidigare ofta gjort.
Ingen har någonsin varit dum mot henne på minsta vis men hon har helt enkelt varit otroligt försiktig och inte alls vågat ta för sig men nu var det alltså andra tongångar, inte bara parningsförsöken utan även hur hon var väldigt aktiv i lekarna.
Efter Soyas träning åkte jag till stallet för att ta in Archie från denna underbara gräshage och för att köra till ridskolan för att rida ut med Lena.
Eftersom det hade regnat av och till nästan hela dagen ringde jag dessförinnan till Lena för att försäkra henne att jag denna gången skulle komma ”no matter what” eftersom vi ställde in förra helgens ridtur pga kraftig blåst.
Ridturen då vi mest klättrade i några backar blev lika trevlig som vanligt och vi hann avhandla allt som hänt under de gångna veckorna precis som vi brukar :=).
