Månadsarkiv: oktober 2009

Har jag myntat ett bevingat ord?

Det är numera över 10 år sedan jag första gången kom i kontakt med internet i allmänhet och hästsidor på nätet i synnerhet och jag blev mycket snabbt en flitig läsare (och skribent) av de sistnämnda.

Jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang jag första gången skrev det men någon gång svarade jag i ett hästinlägg att ”den som betalar bestämmer” menande då att eftersom det är vi som hästägare (och inte hästen!!!) som finansierar vår ofta mycket dyra hobby så är det också vi som ska bestämma över hästen och inte den över oss *!

Detta uttryck ”den som betalar bestämmer” blev tydligen så uppskattat och folk kände tydligen igen sig så mycket (eller snarare höll med) att det blev ganska vanligt att det började användas i olika sammanhang, framför allt när vi diskuterade trilskande hästar :=).

Och härom dagen, på facebook av alla ställen, läste jag att uttrycket numera används inte bara på de hästsidor jag frekventerar utan ute i ”den vida världen” :=).

En facebook-läsare benämnde uttrycket som ”Birgittas princip”- extremt smickrande får jag säga :=)!

Kanske blir det det mest minnesvärda jag efterlämnar till eftervärlden *SKRATT*?(Sagt med tanke på en dokumentär jag såg för ett tag sedan där en kvinna ville bli ihågkommen för att ha haft världens största bröst och därför genomgick massor av operationer i detta syfte- fullständigt obegripligt och helt vansinnigt sjukt i min värld…..)!

*= kan även appliceras på hundar eller karlar (förutsatt att det inte är karlen som är den som de facto sponsrar vårt hästeri :=)).

Tiggeri! (varken hund eller hästinlägg)

Minns ni att jag för länge sedan i ett blogginlägg berättade om hur jag som barn och delvis även som tonåring skrev superpinsamma insändare till bland annat Kvällsposten och Sydsvenskan där jag hade (oftast negativa) synpunkter på allt möjligt (bla olika tv-program om jag minns rätt :=)).

Jag har för övrigt sparat ALLA insändarna men man kan verkligen undra VARFÖR eftersom jag aldrig skulle få för mig att läsa dom igen; så pinsamma minns jag till och med nu, 30 år senare att de var :=).

Jag har sedan ungdomens dagar inte ägnat mig åt denna form av författarskap även om jag någon sällsynt gång och i ”stridens hetta” har hunnit tänka ”detta skulle man banne mig skriva en insändare om”.

Men så kommer man hem, besinnar sig och har framför allt tusen vettigare saker att göra än att skriva klagovisor och så faller allt i glömska….

Fast igår kunde jag faktiskt inte hålla mig och skrev snabbt ihop en sur/ arg insändare på lunchrasten då jag faktiskt skulle vilja väcka en debatt i just denna fråga.

Det handlar om rent och skärt TIGGERI, dvs människor som står/ sitter på gator/utanför affärer med mössor/ burkar och frågar förbipasserande efter pengar.

Ett storstadsfenomen får jag hoppas men inte desto mindre störande!

Jag vill kunna gå och handla i favoritaffären utan att antastas av tiggare men som det är idag har jag nästan börjat undvika att gå in just där eftersom det alltid står en tiggare och blockerar vägen.

Som själv varande socialarbetare sedan mer än 20 år tillbaka vet jag att det inte finns någon som helst anledning till att tigga varken pengar eller annat av sina medmänniskor; det finns en socialtjänstlag som garanterar att man i alla fall får ”mat för dagen” och jag upplever det som sagt som ytterst irriterande att vissa har valt denna form av ”extraknäck”.

För givetvis skulle ingen stå och tigga utanför samma affär månad ut och månad in om det inte ”lönade” sig!

Det är således egentligen inte mest tiggarna jag är arg på utan de människor som ger dessa pengar för det är ju därför de fortsätter att stå där!

Finns det förresten ingen lag som förbjuder tiggeri (har för mig det?)?

Men visst…polisen har säkert bättre saker för sig än att jaga tiggare….det får man väl hoppas i alla fall…

Om du vill rida öppna, sluta eller vad som helst egentligen i 700 meter!


På ridskolan i Malmö har vi alltid haft ypperliga uteridningsmöjligheter året runt och även om det på hösten finns en del stubbåkrar har i alla fall jag aldrig sett något behov eller haft någon önskan att rida på dessa eftersom det som sagt finns så oändligt mycket annat (gräsbevuxna fält, Jägersros träningsbanor, grusvägar osv) att rida på.

Kring nya stallet är uteridningsalternativen inte lika omfattande, framför allt nu innan jag har bekantat mig med alla omgivningar (jag rider mest på de vägar där jag annars vanligtvis brukade promenera med Soya innan jag bytte stall).

Något som det för närvarande finns otroligt gott om förutom grusvägarna, som är helt ok att rida på i alla gångarter, är just stubbåkrar och igår premiärred jag på flera av dessa enorma ytor.

Kunde snabbt konstatera att underlaget för tillfället var utmärkt med lagom svikt och upptäckte dessutom något som var minst lika bra; om man rider i ”fållorna” på stubbåkrarna har man alla möjligheter i världen att verkligen kunna hålla sig på ett spikrakt spår med automatik.

Vill man rida öppna, sluta, skänkelvikning eller vad som helst för den delen kan man bara låtsas att man rider utmed en långsida i ridhuset, fast stubbåkern då råkar motsvara världens största ridhus :=)!

Ett utmärkt sätt att verkligen kontrollera att hästen ”håller linjen” även då man tex byter galopp eller vad man nu vill hitta på.

Soya för sin del höll inga linjer, inte som jag kunde utröna i alla fall, utan sprang mest omkring och såg glad ut och även Archie tog för ovanlighetens skull några skutt då hon kom farande i hans riktning. Vanligtvis verkar han inte ens notera att hon är närvarande vid våra uteritter men bitande kyla, gnistrande sol och dessa jätteytor att springa omkring på gjorde även min vanligtvis timide gosse lite laddad :=).

Pojkvän (Soya-inlägg)

Även om (eller just för att?) Soya är lite av en ”blyg viol” så har hon flera pojkvänner varav bordercolliekorsningen Enzo som ni ser ovan är hennes favorit.

Denne gosse bor i en villafastighet på väg till stallet och vi brukar stanna till så att de kan leka i hans ägares fotbollsplans-liknande trädgård som verkligen inbjuder till mycket snabba race.

Det är så härligt att se hur hundarna springer för allt vad tygen håller för att sedan ta en liten paus innan det är dags för nästa heat. Det brukar blir 3 heat innan vi cyklar vidare och då är Enzo väl motionerad medan Soya är mer uppvärmd än utsjasad men hur som helst väldigt glad!

Enzo är den hund som bäst lyckas hålla Soyas tempo och just därför leker hon helst med honom. Hundar av andra raser är oftast väldigt ”slöa” i jämförelse med henne och därför tycker hon inte att det är lönt att leka med dom då de antingen är för hårdhänta och/ eller tröttnar efter att ha sprungit en kortare sträcka.

Det är verkligen roligt att se hur Soya numera vågar inte bara bli jagad utan även själv jagar Enzo på ett sätt som inte riktigt är likt hennes tidigare mesiga beteende :=).

Tjäna pengar (om du inte är lat eller bekväm som jag)

Ser idag att det finns flera annonser på rejäla klippmaskiner på Blocket för under 2000:–.

Om man är i behov av extra fickpengar kan jag absolut rekommendera inköp av en klippmaskin som man sedan kan klippa både den egna och andras hästar med.

Man behöver ju inte klippa vilka knäppskallar som helst utan bara normala, snälla djur och har då möjlighet att tämligen snabbt tjäna in vad saxen kostat och få lite fickpengar därutöver.

Många tror att det är svårt att klippa en häst men så länge man inte ger sig på några komplicerade mönster utan helklipper så är det faktiskt hur lätt som helst. Det är bara att klippa mot hårens riktning och köra med saxen tills allt hår är borta :=).

En nackdel är väl att de stora klippmaskinerna med vilka man kan helklippa en stor häst på 1 timme om man är van är ganska tunga att stå och hålla en längre stund och att i alla fall jag kan få lite ont i ryggen om jag står böjd länge under framför allt mindre hästar (ponnys) men det är ändå ett tämligen enkelt sätt att tjäna lite extra pengar på om man har lite tålamod.

Själv har jag nog ”för-klippt” mig efter många års klippande av allt från statyer till riktiga monster så numera orkar jag knappt ens klippa min egen extremt snälla häst men som sagt; behöver man pengar så kan det väl vara värt att offra lite tid.

Dessutom slipper man SJÄLV anlita någon som klipper ens egen häst (om man köper en sax) och sparar både pengar och kan klippa hästen när och hur ofta man känner för.

Olika sätt att roa sig på (Soya-bilder)

Ovan: suddig bild på en parningssugen Soya :=)!

Nedan: denna aktivitet tycker jag är trevligare om hon ägnar sig åt med lika stor frenesi :=)!

 
Fick dessa bilder från en annan deltagare på hundkappen i Landskrona i söndags och eftersom jag har utlovat massor av för er ointressanta bilder på djuren så…..

Lösa hundar och hästar- svårlöst?

Eftersom jag ofta rider på för många minst sagt udda tider (väldigt tidiga morgnar) kan det ibland ta veckor innan jag träffar vissa hästägare i stallet.

I nya stallet hade jag dock turen att träffa en av hästägarna redan efter någon dag och vi började diskutera det här med hagutsläpp eftersom det var ganska dåligt väder ute och jag misstänkte att jag kanske var den enda som ville ha ut hästen trots det.

Men det visade sig glädjande nog att denna hästägare hade exakt samma åsikt i frågan som jag, dvs ”ut i alla väder så länge det inte inte riskerar att bli farligt”.

Och det var ju skönt och glädjande för jag minns hur det var de första åren som privathästägare på ridskolan.

Nästan ingen ville släppa ut sin häst om det kom 1 regndroppe, en halv vindpust, 3 snöflingor eller solen råkade skina i mer än 5 minuter och jag hade ett fasligt bry med att övertyga folk om att ”trotsa vädrets makter” så att MIN häst kunde få sällskap (Heron lyckades jag aldrig lära att gå helt ensam i hagen, han sprang som en idiot och hoppade också över staketet om han inte hade i vart fall någon häst i hagen bredvid som han kunde se).

Idag finns inte alls de problemen på ridskolan och hästägarna förstår att hästarna inte är gjorda av sockervadd och därför kommer att smälta bort vid minsta nederbörd.

Tyvärr vet jag att det fortfarande både här och där finns folk med en väldigt konstig inställning till hagutsläpp och deras resonemang blir dessutom nästan alltid en självppfyllande profetia.

Först vägrar de att släppa ut hästen på en evighet, skyllande på att hästen inte klarar av att gå i hagen för att den springer, hoppar över staketet, skadar sig osv och sedan efter att ha hållit hästen inspärrad i boxen i en evighet (veckor eller till och med månader) så ger de med sig en en dag och släpper ut hästen som då givetvis både skenar runt som en galning, hoppar över staketet och skadar sig.

Inget konstigt alls i min värld och exakt samma fenomen har jag sett massor av gånger hos hundägare som alltid går med hunden i koppel.

Den dagen de vågar släppa lös hunden kan man ge sig f..n på att den sticker och inte vill låta sig fångas och ägaren blir då så klart livrädd och tänker ”ALDRIG MER”, precis som den som släppt ut hästen och fått den skadad då den seglade över staketet.

Jag är fullt medveten om att det finns både hundar och hästar som man verkligen inte bör släppa lösa hur som helst men är lika övertygad om att det GÅR att lära de flesta hundar att springa lösa och hästar att gå lugnt i hagen.

Men man måste så klart ge det tid, arbeta metodiskt och genomtänkt och inte bara följa någon plötsig ingivelse.

Som jag redan har berättat om i tidigare blogginlägg var min första hund, schäfern Ketty en riktig ”apa” när jag fick henne och vägrade att komma vid inkallning. Om en hund kunde ge en ”fingret” så såg det precis ut som att det var det hon gjorde, hon visste PRECIS vad jag ville och vad hon inte kände för.

Otroligt nog kunde ANDRA människor fånga in henne åt mig vilket var tur eftersom jag på den tiden gick sista året på gymnasiet och verkligen inte kunde stå ute i parken och vänta på när drottning Ketty behagade att komma.

Jag misstänker att Ketty antingen aldrig hade fått vara lös innan vi fick henne (hon var då över 1 år gammal) eller så hade något gått snett vid inkallningsträningen för det var precis som att hon var rädd för att inte få gå lös igen om hon väl blev infångad sådet var precis det jag fick öva: släppa lös, kalla in, släppa lös, kalla in osv.

Och även om jag ibland ville MÖRDA henne när hon gav mig den försmädligaste blick ni kan tänka er och bara stack iväg så gav jag mig inte och mycket snabbt så kunde Ketty plötstigt gå lös överallt!

En bekant som hade samma problem med sin hund gick för ett tag sedan någon form av kurs just för att hunden inte gick att ha lös och jag vet inte vad som lärdes ut på denna kurs men ägaren var supernöjd efteråt och kan numera släppa lös hunden och den kommer som ett skott när hon ropar. Så det går att lösa!

Samma sak med hästar som springer i hagen. Man får kanske börja med att släppa ut hästen när den är ordentligt motionerad och trött, lägga ut mat, stå utanför och lugna, använda en snäll häst som sällskap- ja ”helt enkelt” (även om det inte alltid tycks just enkelt) det som fungerar bäst.

Heron var svår att lära att gå ensam ens med hästar i hagarna bredvid och jag minns den första gången jag provade. Han sprang som en idiot och när jag försökte mata honom med morötter för att lugna ner honom SPOTTADE han bara argt ut dom, och då hör det till saken att han älskade mat.

Är man själv osäker på hur man kan träna hästen finns det säkert någon kunnig hästmänniska som kan hjälpa till hellre än att man ger upp.

Jag är övertygad om att 99 % av alla hästar och hundar mår bäst av att i alla fall ibland få lite frihet från oss ägare; det är ju trots allt vi som styr och ställer med i princip ALLT annat i deras liv.

Veckan som gått

Tänk att åsynen av en så ”enkel” sak som en gräshage kan fylla en med sådan glädje…Så känner jag just nu eftersom jag ju så länge önskat detta åt Archie…

Under den gångna veckan har det inte inträffat några större sensationer.

Själv har jag blivit ett år äldre och firade kombinerad bröllops-, födelse- och namnsdag i onsdags. Arbetskamraterna bjöd på en god lunch medan maken stod för en I-phone och god middag några dagar senare. Jag har varit mycket nöjd med alltihop och framför allt med telefonen som jag redan har använt flitigt till att både fotografera med och kolla på nätet, skriva mail osv.

På hästfronten går allt sin gilla gång och jag håller på att komma in i nya rutiner i och med stallflytten. Hittills trivs jag ypperligt och tror att jag kan säga detsamma om Archie.

Det är otroligt skönt att numera komma i vettig tid till jobbet (oftast vid 7.30 och senast 8.00) och att dessutom kunna kombinera mina rastningar av Soya med stallbesöken.

De morgnar jag inte rider (4) cyklar vi till stallet (tar 15 minuter och Soya kan springa lös 90 % av sträckan) för att fixa med foder, mocka och byta täcke och de morgnar jag rider (3) kör vi bil till stallet (tar 3 minuter) och så får Soya rasta sig själv i ridhuset medan jag rider (fast i ärlighetens namn ligger hon mest och tittar på oss som de facto motionerar :=)).

Soya själv skulle nog säga att veckans höjdpunkt var besöket på hundkappbanan i Landskrona i söndags och hon har nu fått prova på alla ”fart-grenar” som en whippet kan tävla i:

1. Whippetrace: hunden jagar en låtsashare (oftast någon form av plastband som inte har den minsta likhet med en hare/kanin) på en knappt 150 meter lång raksträcka och snabbast hund vinner.

2. Rundbana: samma som ovan med skillnaden att hunden springer en längre sträcka (max 550 meter) och att banan är ovalformad (så som galopphästar springer ungefär).

3. Lure Coursing: hunden jagar även här samma typ av trasa/ plastband fast på en snitslad gräsbana som kan se olika ut från gång till gång. Här är det inte bara hundens snabbhet som bedöms utan även sättet på vilket den jagar ”haren” och om hunden genar för mycket tex så spelar det ingen roll om den är snabbast i mål; den kan ändå få dåliga poäng.

Personligen gillar jag rundbanan bäst eftersom Soya inte hinner få upp tillräcklig fart vid whippetrace och har börjat fuska (gena) på LC:n. Den hittills enda träningen på rundbana gav verkligen mersmak då allting var så välorganiserat och som sagt, i mina ögon mest rättvist.

Djurens dag


Som de flesta helgdagar har jag ägnat den mesta tiden åt mina djur och deras olika aktiviteter.

Tillsammans med ”whippetgänget” som vi brukar träffa var och varannan söndag åkte vi idag till hundkappbanan i Landskrona för att prova på just hundkapp.

Landskronas rundbana var otroligt fin och välskött och den såg snarare ut som något som hästar kunde ha sprungit på i stället för våra små lättviktare som knappt gjorde tassavtryck på banan.

Låt er inte luras av Soyas till synes koncentrerade nuna! Så fort hon förstod varför vi var där förvandlades hon, precis som på LC:n till en hoppande och skällande ”ordnings-störare”.

Eftersom jag inte kunde ta foto när Soya sprang så får ni nöja er med denna suddiga bild på en greyhound som springer.Varje gång jag ser en greyhound nu för tiden förundras jag över att jag själv ägt 2 stycken utan att reflektera över att de är så stora!

Jämfört med Soya är vissa som små kalvar och jag är faktiskt glad att vi valde deras mindre kopia, en whippet, för annars hade nog jag och maken fått köpa en ännu större säng eller lägga oss på golvet :=)!

Hela arrangemanget kring träningen flöt på otroligt proffsigt, snabbt och smidigt och vi fick fantastiskt fin hjälp från de rutinerade funktionärerna som, förstod vi, gärna ville ha fler medlemmar till sin klubb.

Och gärna för mig!
Jag gillade hela upplägget väldigt mycket, dels hur allting var arrangerat men också just ”rättviseaspekten”, dvs att det bara är en enda sak som gäller och det är ”snabbast i mål”. Finns liksom inte så mycket att diskutera då och hunden kan dessutom inte gena över banan :=).
Efter att våra hundar fått springa var sitt lopp (Soya sprang ensam och den längsta sträckan, 550 meter och om jag minns rätt kunde man annars välja att låta hunden springa 320 eller 440 meter) avslutade vi träffen med lite lek inne i en inhängnad och jag fick då se en sida av Soya som jag inte sett förut men som gladde mig.Att hon bland annat försökte para sig med flera av de andra hundarna kanske inte kan tyckas som något att yvas över men denna dominanshandling visade för mig att Soya börjar få lite skinn på näsan och inte bara står och betraktar de andra hundarnas ibland vilda framfart som hon tidigare ofta gjort.

Ingen har någonsin varit dum mot henne på minsta vis men hon har helt enkelt varit otroligt försiktig och inte alls vågat ta för sig men nu var det alltså andra tongångar, inte bara parningsförsöken utan även hur hon var väldigt aktiv i lekarna.

Efter Soyas träning åkte jag till stallet för att ta in Archie från denna underbara gräshage och för att köra till ridskolan för att rida ut med Lena.

Eftersom det hade regnat av och till nästan hela dagen ringde jag dessförinnan till Lena för att försäkra henne att jag denna gången skulle komma ”no matter what” eftersom vi ställde in förra helgens ridtur pga kraftig blåst.
Ridturen då vi mest klättrade i några backar blev lika trevlig som vanligt och vi hann avhandla allt som hänt under de gångna veckorna precis som vi brukar :=).

Sover ni och fotoöversvämning?

Smakprov på vad som komma skall….
Eftersom det inte har kommit in en enda kommentar på flera dagar börjar jag undra om kommentar-funktionen krånglar eller om ni helt enkelt inte har något att komma med :=)?
Vi får väl se vad som händer….
Kan under tiden informera er om att det blev en Iphone för min del och att jag just nu är fullt sysselsatt med att lära mig alla funktionerna.
Provade kameran på en sovande Mishi nyss och kortet blev så bra (sade hon partiskt) att jag misstänker att jag kommer att överösa er med fullständigt, för ER men inte för MIG, meningslösa kort på djuren i alla möjliga poser.
Påminner mig om den sommar då jag hade sommarjobb på Kungsfoto och framkallade folks fotorullar. Där fick man se grejer må ni tro….Många trodde nog inte att korten vidrördes av en mänsklig hand men ack vad de bedrog sig!!!!
Eftersom vi hade en ordentlig rabatt på de kort vi själva ville framkalla erbjöd jag en stallkamrat att framkalla en rulle åt henne.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta då hela rullen visade sig innehålla bilder på hennes mycket intetsägande häst i hagen.
Jag menar…36 bilder på en fet häst som står i olika trista poser i en grushage…hur spännande kan det bli :=)? I alla fall för en utomstående :=)!
Men nu kommer jag kanske själv att bli likadan och fylla bloggen med åttiosju bilder på Soya som sover, äter, släpper en fis osv :=).