Kanske för att jag inte själv har barn (och aldrig har velat ha heller) så har jag aldrig ansett att graviditet per automatik är att jämställa med någon form av sjukskrivningsberättigad sjukdom.
OK…jag fattar så klart att även detta som det mesta i livet kan vara oerhört individuellt och att det säkert finns de som mår uruselt under stora delar av graviditeten och som både har diverse smärtor, spyr som grisar osv men en ”normalgraviditet” anser jag inte är något som direkt ”handikappar” en.
Har stött på en del tjejer som genast de blivit befruktade i princip tycker att ”oj, oj, oj…nu måste jag ta det lugnt och nu kan jag inte göra det och det och nu måste alla visa mig all hänsyn i världen” osv. Lite väl överdrivet anser jag och ibland helt enkelt en ursäkt för att man i grunden är lat!
Fast jag måste ändå beundra Malin Baryard som en månad efter nedkomst tävlar igen (läst på hennes makes blogg http://www.bloggfamiljen.se/2009/11/01/jag-var-inte-redo-for-malins-comeback/)! Strongt gjort tjejen!
Och Malin är inte på något sätt världsunik som hästtjej som rider så snabbt efter förlossning.
Jag har sett många barnvagnar rullas omkring i manegerna genom åren och vissa tjejer har man knappt märkt har varit gravida förrän de har kommit med en småtting på armen.
Medan många icke-ridande kvinnor vittnar om att livet förändras totalt efter att man fått barn, att prioriteringar ändras, intressen som tidigare varit viktiga helt glöms bort eller inte hinns med osv så verkar många hästtjejer fortsätta sina hästliv mer eller mindre som vanligt och mer eller mindre direkt efter förlossningen.
Nu tror jag ju att Malin har en lite annan uppbackning än kanske ”gemene hästtjej” som har ett vanligt jobb som hon är föräldraledig ifrån men ändå.
Är det hästtjejens ofta fysiska styrka, planerings och organisationsförmåga och framför allt brinnande intresse för något som gör att hon klarar av barnafödandet ”med vänsterhanden” medan hästeriet bara får en liten, knappt märkbar paus i livet?
Ett känsligt ämne. Jag tycker att det viktigaste är att man som gravid bestämmer sig att man gör som man vill och inte som alla andra tycker. Jag red tills den sista månaden fast jag mest guppade runt i skogen på slutet. Min omgivning fasade över den risk jag utsatte mitt foster för. Som tur var var jag liten så det syndes inte att jag var så gravid. Det bästa var att jag blev en bättre och följsammare ryttarepå kuppen. Ju längre in i graviditeten desto följasammare blev jag i bäckenet. Jag som alltid suttit som en stelpinne blev ett med hästen tackvare att mitt bäcken blev mjukare. En känsla som jag försökt behålla som ogravid, inte träna upp de dåliga musklerna igen. Dessutom startade jag mitt företag, en seminstation för hästar i samma veva. Det gick men som du skriver Birgitta, det är hästtjejernas otroliga förmåga att vara effektiva och organiserade som grejade det hela.
Det är så himla individuellt. Men överlag tror jag att idrottskvinnor är i bättre fysisk form och har lättare för att komma tillbaka. Tyvärr är dom inte alltid så smarta och snälla mot sin kropp, att börja rida för tidigt efter förlossning kanske inte ger problem idag men kan ge stora problem i framtiden.
Att få ett barn förändrar hela livet och alla ens prioriteringar så är det. Men har du hästarna som jobb så fortsätter man ju med sitt jobb efter man fått barn men man kanske inte alltid har tid att fortsätta ha ett intresse.
Utan att mena något elakt eller illa så måste jag ändå säga att det är så himla vanligt att kvinnor utan barn har en helt annan åsikt om barn och barnafödande än vad en mamma har. Har man inte egna barn så kan man aldrig sätta sig in i och förstå, anser jag.
Det är vanligt hos icke-mammor med en käck attityd om att det inte är hela världen att få barn. Men det är HELA världen att få barn, det är så himla stort och omvälvande.
Tjejer som Malin (och även min egen tränare) som är i sadeln 2 veckor efter förlossning säger jag inte Go for it! till utan istället-Ni kanske skulle väntat med att skaffa barn om ni inte har tid?
Men det är min åsikt om saken=)
Fast det kanske inte ÄR hela världen för ALLA mammor att få barn?
Kanske lite provocerande fråga, framför allt från en barnlös men kan detta kanske också vara individuellt?
Och du Minstral….tidigare tyckte jag EXAKT som du vad gäller att komma rullande med barnvagnen i ridhuset 2 dagar efter förlossning.
Jag fann det rent ut av ”provocerande” och tänkte ”men herregud….stanna hemma för f..n…så himla viktigt kan det väl ändå inte vara med dina lektioner/ hästar…borde du inte ha liiite annat (läs: ditt barn) att tänka på”.
Men jag har fått inse att vi alla är olika och att det inte behöver betyda att man är en sämre förälder eller att man älskar sitt barn mindre bara för att man tex vill rida 14 dagar efter förlossning även om JAG (precis som du tydligen) kan störas av detta.
Tror att just att bli mamma har gjort mig till en bättre ryttare. Det är inte hela världen om ett ridpass inte går super. Å andra sidan gör det faktum att jag kan åka till stallet och bara koncentrera mig på det till en bättre mamma. Genom att jag fåt komma bort och tvingas tänka på annat än barnet. Även jag stördes som icke-förälder av folk som kom dragande med sina barnvagnar. Men har insett att vissa saker bara händer och att det gäller att anpassa sig till situationen om det skulle bli ett barn överhuvudtaget och det är inget jag ångrar även om jag den första tiden grät mycket över att jag inte orkade allt jag hade ambition att göra.
Jag är mamma till två underbara tjejer på 3,5 år resp 15 månader + ägare till en 6-åring som jag tävlar och tränar i dressyr. För mig har det aldrig varit aktuellt att välja antingen eller när det gäller häst eller barn. Barnen går alltid i första hand men jag pusslar ändå ihop tiden tillsammans med min man så att jag rider 6 dagar i veckan. Jag rider oftast tidigt på morgonen innan jobbet. Då har jag hela kvällen tillsammans med min familj.
När jag var gravid med mitt första barn så var min häst bara 2,5 år så då red jag av naturliga skäl inte utan ägnade mig åt tömkörning och arbete från marken. 1 månad efter förlossningen började jag rida in min häst. Min dotter låg och sov gott i sin vagn utanför ridbanan de gånger hon inte var hemma med sin pappa. Under min andra graviditet red jag in i 8:e månaden. Jag tävlade in i 6:e månaden. 9 dagar efter förlossningen satt jag på hästryggen igen. Ytterligare 1,5 vecka senare red jag för min tränare igen. Det ska gudarna veta att många personer hade åsikter om detta. Både positiva och negativa. Jag är medveten om att jag utsatte min kropp för stora risker iom att jag red så snabbt efter förlossningen och att detta kan visa sig senare i livet. Mina båda förlossningar var väldigt lätta och snabba och jag var på benen en halvtimme efter båda gångerna. Jag är övertygad om att min goda fysik bidrog till detta.
Jag brukar inte prata om mitt barnafödande och ridningen därefter om ingen direkt frågar mig (förutom nu då ;-)) för det här är något som sticker oerhört i ögonen på folk, speciellt på andra mammor.. Men jag har full respekt och förståelse för de kvinnor som väljer att helt lägga ridningen åt sidan under denna period i livet, det har dock inte varit ett alternativ för mig.
Huvudet på spiken Linda! Respekt och förståelse från alla för alla. Håller också tyst om mina gravidbravader tills det kmmer en fråga.
Håller helt med Linda. Red själv in i det sista och så snabbt det gick igen efteråt. Men det är ju bara att vara glad åt att man inte haft alla de graviditetsbesvär som vissa drabbas av. Träffade en tjej som var inlagd pga illamående från vecka 10 till vecka 30 någonting… Inget man avundas direkt.
Det sticker inte i ögonen på mig på något vis att folk rider tidigt efter att de har fått barn, jag är bara så förvånad över att de inte är mer medvetna om att det kan bli problem senare i livet.
Jag har alltid kombinerat mitt hästeri med barn, men jag försöker vara rädd om min kropp.
Fast frågan är om det är så farligt att rida kort efter förlossningen om man, som i mitt fall, ridit i stort sett under hela graviditeten? Mina muskler och ligament är så pass starka så de borde återhämta sig snabbt efter barnafödandet. Sen tror jag det är mycket olämpligt att sätta sig i sadeln för snabbt efter förlossningen om man inte ridit under graviditeten.
Det var ungefär i de banorna min diskussion med barnmorskan gick.
Nu menade jag inte riktigt att det är själva ridandet som sticker i ögonen på andra mammor. Det är mer det att jag så snabbt återhämtat mig och kommit igång med ”vardagen” som jag märker kan ses som provocerande mot andra nyblivna mammor som kanske behöver längre tid på sig för att komma igen.
Det handlar mycket om fogarna inte om muskler och ligament.