Året som gått

Året som gått har i stort varit ett gott (observera ordvitsen!) sådant och inleddes med att Archie blev friskförklarad från fången han fick i november förra året.

Detta var givetvis en enorm lättnad och med facit i hand kom han oerhört lindrigt undan eftersom jag kunde börja rida mindre än 2 månader efter att han insjuknade.
Minns att olyckskorpar kraxade och varnade för en för tidig igångsättning men jag valde att lyssna på i första hand min veterinär och i andra hand folk vars hästar haft liknande fångförlopp som Archie.

Sedan är det ju en ”djungel” av råd och rön när det gäller just fång och jag minns med både förskräckelse och förundran hur en (förvisso pensionerad) veterinär tyckte att jag ju kunde gå med Archie ”lite” eftersom jag var så ledsen över hans boxvila. Detta sades alltså till mig samma dag som fången diagnosticerats av annan veterinär och är det något de flesta är rörande överens om så är det att det är TOTAL stillhet som gäller i det akuta skedet. Tur att jag hade vett nog att inte lyssna till den veterinärs ”råd”.
Ordinarie veterinär lät inte ens Archie stå på stallgången de första veckorna.

Hur som helst gick det bra till slut och jag hoppas att Archie aldrig mer blir sjuk i denna hemska sjukdom.

Åter igen med facit i hand borde jag ha sett varningstecknena (rubbad balans i magen som visade sig som massor av lös avföring) men det är lätt att vara efterklok.

Jag TROR också att det var kombinationen fet häst + stor havregiva (3-4 kg/dag) samt varierande ensilagekvalitet (ibland mycket blött) som sammantaget utlöste fången men säkert vet varken jag eller någon annan.

Nu är Archie smalare och äter bara 1,5 kg havre och ensilaget kommer från ett och samma ställe (stallägaren odlar det) och är torrt (71% torrsubstans).

Kort efter att Archie blivit frisk gav jag oss en försenad julklapp, ett helt nytt Boj-släp med både sadel och klädkammare.
Även om jag inte vet hur mycket just Archie uppskattade denna dyra gåva så är jag själv oerhört nöjd.

Tävlingsmässigt blev väl året inte så bra som förväntat även om jag givetvis förstod att den enorma rosettskörden från förra året (nästan 30 placeringar) inte skulle upprepa sig i och med att jag bara valde att tävla LA-klasser.
Det blev dock 2 segrar i LA:1 och en 3:e placering i LA:4 som bäst och just de resultaten kan jag så klart inte klaga på.

Målet för nästa år är att fortsätta tävla LA samt att debutera medelsvår. När detta ska ske har jag dock inga mer exakta planer för.

Under det gångna året bytte jag också tränare eller rättare sagt så tränade jag innan stallflytten(mer om den senare) både för den nya tränaren Ebba och för den gamla, Birgitta.
Att träna för båda blev efter stallflytten för opraktiskt (och i ärlighetens namn för dyrt- skulle ha kostat mig ca 4.000/ månad) så nu rider jag bara för Ebba och är väldigt nöjd med det.

Våren och sommaren var gårdsletandets tid för mig och maken men inget av de ca 10 objekt vi tittade på föll oss i smaken.

Man brukar ju säga att det finns en mening med allt och det känns onekligen så med just gårdsprojektet eftersom något mycket lämpligare dök upp, ett ypperligt uppstallningsalternativ för Archies del.

De i särsklass största händelserna under året var köpet av vår whippettik Soya och som redan nämnts i förbifarten flytten från ridskolan.

Om vi börjar med Soya kan den flitige bloggläsaren inte ha ingått att läsa spaltmeter om hur älskad den lilla snabbspringaren är och tycker man inte om att läsa om hundar kan man nog surt undra varför bloggen inte är omdöpt till Birgittas HUND och hästsida eftersom sidan ibland tenderat att handla lite väl mycket om detta djurslag sedan Soya kom in i bilden.

Men ni vet ju vad jag hävdar: ”den som betalar bestämmer” och eftersom det är min blogg skriver jag vad jag vill här 🙂 sedan får andra tycka vad de vill om det. Jag försöker dock att redan i rubriken antyda vad inlägget ska handla om så att ingen behöver slösa dyrbar tid i onödan :-).

Stallflytten ja! De som vet hur förändringsobenägen jag är har säkert svårt att förstå att jag ”lämnade” ridskolan efter över 20 år och ibland fattar jag det knappt själv.

Men som alltid då jag väl genomför en förändring tänker jag ”varför gjorde jag inte detta tidigare” och i detta fallet får jag väl skylla på att det tidigare var fullbelagt i nya stallet.

Jag har alltid retat mig på de som efter en stallflytt börjar ”snacka skit” om det gamla stallet och finna ”tusen fel”.

Själv vidhåller jag att mitt gamla stall var BRA men att det nya är mycket BÄTTRE, i alla fall för mig och hästen och utifrån hur jag bor och jobbar.

Fördelarna med flytten är hur många som helst faktiskt, längre hagvistelse, viss tillgång till gräshagar (saknas helt på ridskolan), bättre sadelkammare, möjlighet att nyttja ridhuset när jag vill utan att behöva vänta på att stallpersonal ska låsa upp eller behöva ta hänsyn till ridskoleverksamhet) och som grädde på moset en besparing på ca 2000 kronor i månaden vad gäller stallhyra och minskad bensinkostnad för att ta mig till stallet. För nästan 25.000 kronor om året kan man hitta på mycket roligt!

Det enda som är sämre i nya stallet är uteridningsmöjligheterna men de är å andra sidan ovanligt bra på ridskolan och fullt tillräckliga för mina ändamål här.

Något, eller rättare sagt NÅGON jag kan sakna är annars Birk, Archies hagkompis från ridskolan som han hade så roligt med. I nya stallet går nästan alla hästar en och en och eftersom jag dessutom vet hur irriterade andra hästar kan bli på Archies mycket dumma ovana att nosa dom i baken för jämnan (=stor risk för avsparkade ben hos Archie) så vågar jag i dagsläget inte försöka ragga hagsällskap åt honom.
Det fungerar dessutom utmärkt att ha honom gående (eller snarare oftast STÅENDE) i hagen ensam så detta är inget egentligt bekymmer.

Om man får önska något inför det nya året så är det att vi alla får vara friska och att både Soya och Archie lyckas på respektive tävlingsbana.

Jag hoppas också på fortsatt trivsel i nya stallet och om man verkligen ska ta i på önskelistan att maken och jag hittar ett fint hus i Grevie (där stallet ligger och där vi länge velat bo).

Men man ska inte gapa över mycket och jag är fullt nöjd med så som livet är just nu!

Om att ha strikt boxvila i det akuta stadiet av fången tyckte Archie INTE. Han ägnade mycket möda åt att karva i boxen och efter ett tag såg den helt sönderäten ut. Jag kan inte säga att jag blev direkt förvånad över hur hans rastlöshet tog sig i uttryck men roligt var det så klart inte. Så fort boxvilan var över slutade gossen dock att massakrera sin box och jag målade rask över eländet så jag slapp påminnas om en mycket hemsk tid i mitt liv.


Vårt nya släp!


Soya hade inte varit hos oss i många veckor förrän hon blev introducerad i dressyrtävlandets värld. Här på årets första tävling i början av februari på Malmö Ridklubb, ett av mina favoritställen (där vi också avslutade säsongen med en seger).


Att kunna nappa åt sig några grässtrån är onekligen en bonus med nya stallet där det alltså finns flera gräshagar.

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>