Tillbakablickar: när Archie visade att han kan hoppa!

Jag har säkert nämnt det i något inlägg för länge sedan och i så fall får ni räkna detta som en ”favorit i repris” men idag tänkte jag berätta om hur det gick till när jag löshoppade Archie första gången för det var lite speciellt kan man säga :=).

Eftersom Archie bodde i en håla i närheten av Borås innan jag köpte honom (lång resväg) samt då hans hoppförmåga var heeeelt ointressant för mig såg jag honom aldrig hoppa innan jag köpte honom.

Säljaren sa dock att han var löshoppad några gånger och på fråga hur det hade gått svarade hon på ett sådant sätt att jag fick intrycket att Archie typ ”hoppade hellre än bra”. Jag tror att hon uttryckte det som att ”ibland har det gått bra och ibland mindre bra….” eller något i den stilen :=).

När jag hade haft Archie hemma i kanske en vecka eller så tänkte jag att jag kunde prova att löshoppa honom som lite variation till ”dressyrarbetet” (han var ju bara 3 år så så värst mycket dressyr blev det i ärlighetens namn inte) .

Eftersom säljaren som sagt uttryckt viss skepsis tänkte jag att det var säkrast att bygga väldigt lågt så att det inte skulle hända någon olycka med det nyinköpta djuret.

Jag byggde upp hinderna i vårt lilla ridhus (knappt 20 x 40 meter) och satte igång.

Archie överraskade mig verkligen för han hoppade (precis som han ALLTID gjort sedan dess faktiskt) som en riktig ”maskin”, fullständigt okomplicerat och lekande lätt.

Jag hade tagit med en havrespann för att locka honom att stanna efter hinderna och DET förstod han lika bra som hoppningen och sprang genast till maten så fort han hade landat :=).

Så höll vi på några varv tills jag tänkte att jag kunde höja hinderna en sista gång.

Medan jag står och höjer den ena hindret ser jag ur ögonvrån hur Archie ”FRÅN INGENSTANS” lyfter på huvudet från havrespannen, tar MAX 4-5 LUGNA galoppsprång och seglar ut över ridhussargen (ca 1.50!!!! hög ska tilläggas).

Fråga mig inte varför han fick denna vansinnesidé- det var inget som skrämde honom vad jag kunde se/ höra och jag har heller ingen annan förklaring till detta beteende.

Jag var så imponerad över själva språnget (typiskt mig….) att jag aldrig hann bli rädd och när jag rusade ut ur ridhuset såg jag hur Archie stod utanför stallet kanske 50 meter längre bort.

Han var väl fortfarande lite osäker på miljön och vågade kanske inte springa in och det var bara för mig att gå fram, ta honom i grimman och med orden ”du…vi var inte färdiga riktigt än” leda tillbaka honom till ridhuset.

Denna gången (och alla andra gånger vi löshoppat sedan dess, ha ha….) stängde jag PORTARNA och inte bara dörren i sargen till ridhuset och så fick Archie avsluta sin träning med hoppning av RIKTIGA hinder.

Efteråt sa jag till folk i stallet att jag ju alltid kunde sälja Archie som fälttävlanshäst om han inte skulle motsvara förväntningarna inom dressyren för han hade ju redan visat att han kunde hoppa ganska höga FASTA hinder, ha ha…

Jag ska kanske tillägga att gossen inte fick så mycket som ett krökt hårstrå av den, ur mitt perspektiv, ofrivilliga hoppträningen men jag lärde mig som sagt att stänga portarna efter detta.

Att en häst som knappt var hoppad och inte speciellt duktig på det skulle få för sig att hoppa över en ridhussarg föresvävade mig faktiskt inte en sekund (naivt kanske….för jag vet andra hästar som HAR hoppat över dörrar och sargar) och jag kan bara säga att säljaren klart underskattade Archies hoppförmåga :=).

Gossen blev sedermera (1 år senare) lovande HOPPHÄST på kvalitets :=) och ni kan här se hur det gick till:

http://www.ohv.se/dev/upload/reskvalloshopp.rtf

http://www.youtube.com/watch?v=AUHmMi_TYNk

4 kommentarer Skriv kommentar

  1. Lina

    Är nöjd med att jag lyckades filma och sen springa direkt och stoppa honom hihi 😉

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Ja, jag skriver ju inget om det i inlägget men det ska nog en häst som Archie till för att genomföra löshoppningsmomentet som han (och vi) gjorde.

    Minns du att vi fick stressa in och att du sedan både lyckades filma OCH agera medhjälpare är ganska bra gjort, he he…

    Jag älskar stillbilderna förresten…kan titta på dom hur många gånger som helst liksom bilden i ultrarapid!

    Svara
  3. Birgittas hästsida

    Vilket minne du har!!!

    Ja FOTEN ja! Att jag över huvud taget kunde GÅ på foten och till och med springa omkring i ridhuset måste räknas som en BRAGD så jäkla ont som jag hade. Det var ren jäkla viljestyrka och inget annat :=).

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>