Kort lastningsrapport först:
Idag kasade longeringslinan ner runt Archies kotor/karleder men jag tänkte ” äh…. va f..n, jag provar ändå” och så drog jag lite i den LIGGANDE linan och Archie traskade in. Lätt som en plätt :-)!
Medan Ebba sedan red insåg jag två saker:
1. Jag är en riktig neggo-ryttare i jämförelse
med Ebba och måste bli mycket bättre på att även BERÖMMA hästen när han gör något bra och inte bara vara snabb med att straffa det icke önskvärda.
Ebba är ett föredöme här tycket jag, hon klappar ofta om Archie och berömmer honom också verbalt medan jag, sur-Birgitta bara tycks notera det som INTE görs så bra.
En stor känga åt mig således!
2. Jag ska börja göra mer skänkelvikningar och skolor i skritt FÖRST, innan jag gör det i trav.
Jag har tidigare felaktigt tänkt att ovanstående fungerat så lätt och bra i skritt att jag genast gått över till trav där det inte alls går lika friktionsfritt.
Men jag ska nog ändå förbereda mycket mer redan i skritten där Archie dels får ”mjukstarta” och dels känna sig duktig för att det går så lätt för så gör Ebba och det fungerar väldigt bra – det SER jag ju som åskådare!
Läste precis en intressant artikel om att hästarnas framben faktiskt inte sitter ihop med resten av skelettet utan hänger i en ”muskelvagga” och att därför är sidvärts rörelser svårare för hästarna.
Förresten..här är länken angående hästens anatomi….
http://www.hippson.se/cldoc/76430.htm
Jag värmer alltid upp i skritt när det gäller sidvärts av just den anledningen – så får JAG känna mig duktig. Såklart även viktigt för hästen. Men för mig känns det då också som att jag får en känsla i kroppen – ja just det så här ska det kännas. Och den känslan tar jag sedan med mig in i traven.
Ha en bra dag! 🙂
Tack!