Är det inbillning från min sida (föga sannolikt) eller är det så att vissa hundraser har blivit helt utkonkurrerade av andra?

När jag var liten var det tex väldigt vanligt med taxar, det var många, framförallt pensionärer, som hade dessa hundar.

Och om ni tänker efter; när såg ni senast just en tax? Nä…just det.

Om man ska döma av Blocket så verkar hundvärlden idag domineras av chihuahuor och amstaff-hundar och jag kan inte låta bli att fundera över varför?

Är det verkligen en enda människas verk (jag tänker så klart på Paris Hilton) att vi numera är översvämmade av dessa handväsk-hundar?

Vad gäller amstaffarna inbillar jag mig att de är de nya ”modehundarna” bland de som vill ha en hund med lite ”klös” i?

När jag var yngre skulle man ha en schäfer för att vara ”cool”, sedan övertog dobermannen den platsen för att därefter ersättas av rottweilern. Och nu är det alltså amstaffens tur, eller?

Det jag personligen kan tycka är tråkigt när det går mode i hundar är att det ofta kan vara de som är minst lämpade att ha hund som blir hundägare.

Precis som många gamla damer inte fattade att taxen egentligen är en JAKT-hund verkar många som köper raser som kräver mycket stimulans och motion ha missat just detta. Och en hund som inte får den motion den behöver kan snabbt bli odräglig på många mer eller mindre otrevliga sätt.

En av mina klienter köpte tex en rottweiler som han hade i sin lilla etta. Att hunden knappt fick plats pga alla möbler hade väl inte varit så farligt om det inte dessutom hade varit så att den knappt kom utanför dörren och blev ordentligt rastad.

Varje gång jag kom på besök blev jag nästan omkullvält av en ouppfostrad, överenergisk och givetvis understimulerad hund- inte kul!

Och att uppmuntra vissa hundars lite ”skarpare” sidor har tyvärr också gett mycket tråkiga konsekvenser vilket i sin tur gör att vissa raser nu får dras med en ”bad-boy”-stämpel de sluppit om bara inte så många olämpliga hundägare valt just denna ras.

Vad gäller whippet som jag ju själv har tror jag risken att de köps av ”fel” folk är liten. Rasens speciella utseende gör tex att det inte är en sådan hund folk skulle spontanköpa och sedan ångra sig, det är vad jag tror i alla fall.

Men har man inget emot dessa magra rackare 🙂 lär man snabbt upptäcka att de är väldigt trevliga sällskapshundar som är både friska, lättskötta och allmänt underbara att ha att göra med.

Märkliga sammanträffanden drabbar mig i en aldrig sinande ström och idag var det dags igen.

Då jag kom till ridhuset för att hålla lektion för Sally mötte jag en kvinna jag aldrig sett förut i dörröppningen. Detta var i sig inget konstigt, vårt ridhus disponeras av ganska många som inte står på själva anläggningen, nej, det konstiga var vad hon SA!

Kvinnan började med att fråga om hon fick ”titta på min hund”, ”för det är väl en whippet” undrade hon.

Jag bekräftade att så var fallet, tog av Soya täcket och visade upp henne.

Det framkom då att kvinnan hade ”beställt” en whippet som ännu inte var avlad men som skulle vara leveransfärdig ungefär till sommaren.

Bara att denna hästägare skulle köpa just en whippet tyckte jag var lite anmärkningsvärt, de är inte så vanliga i hästkretsar i Skåne, men ÄNNU märkligare var det faktum att valpen skulle köpas från just Soyas uppfödare (som bor i Småland).

Inte för att det finns ”tusentals” whippetuppfödare precis men ändå så pass många att detta för mig var ett otroligt sammanträffande av den trevliga sorten.

Jag kunde inte annat än bekräfta att rasen är helt underbar i mina ögon och att just dessa uppfödare är mycket seriösa och bra att köpa hund av.

Synd bara att valpen inte kommer förrän till sommaren; jag hoppas redan på ännu en vän till Soya :-)!