Speciella annonser, del 27 (hundinlägg om kloklippning)

http://www.haromi.se/dbbutik/butik/info/bilbur/quickfinder.htm

Visst låter det fantastiskt lätt och bra med denna kloklippare som skulle göra livet behagligare för både många rädda hundar och deras osäkra ägare?

Tyvärr har jag nästan bara läst dåliga omdömen om produkten, många som provat säger att lampfunktionen och sensorn ”lever sina egna liv” och absolut inte är tillförlitliga och det är väl det som är hela ”vitsen” med denna tingest, dvs att de ska gå att lita på?

Himla synd för annars hade det nog som sagt skonat många som idag antingen klipper sin hunds klor lite på vinst och förlust eller lämnar bort hunden för att få klorna klippta, ibland med alltför långa intervall så att hunden går omkring med otäckt långa naglar.

Själv tillhör jag den förstnämnda kategorin och det beror framför allt på att alla Soyas klor är svarta som natten- försök att se någon pulpa där om ni kan!

Tack och lov är hon väldigt snäll och vi brukar ägna oss åt denna sysselsättning (som, eftersom Birgitta 12 år ofta pratar bebis-språk med sin hund , heter ”klippa naglisarna”) en gång i veckan.

Jag har på flera hundsidor läst att whippetägare säger att just denna ras klor växer osedvanligt snabbt och det är tydligen väldigt vanligt att man klipper klorna just en gång i veckan som jag gör.

Nu gör jag det så ofta mest för att slippa ta så mycket varje gång och därmed riskera ett felklipp in i pulpan (då kan det ”pissa” blod kan jag lova….).

Kloklippning är, har jag förstått, tämligen ”traumatiskt” för många hundar och deras ägare och det beror säkert på allt möjligt men framför allt, tror jag, på att ägaren dels blir nervös och överför detta på hunden och dels att man faktiskt råkar klippa fel någon gång vilket gör mer eller mindre ont på hunden beroende på hur pjoskig den är.

Minns ni att jag berättade hur jag i somras klippte fel i en av Soyas klor och hela huset dränktes i blod!

Nåja…riktigt så illa var det inte men nästan :=).

Jag fick våttorka och tvätta allt möjligt som Soya hann bloda ner inom loppet av sekunder, där hon for omkring!

Det misstaget hoppas jag verkligen inte göra om!

Min första hund, schäfern Ketty måste ha råkat ut för något traumatiskt i samband med kloklippningen innan jag fick henne för bara man satte kloklipparen bredvid tassen (!!!!) så började hon ”skrika”.

På den tiden bodde jag och min dåvarande sambo i lägenhet och jag minns att han sa till mig att gå ner i tvättstugan när jag skulle klippa Kettys klor så att inte grannarna skulle tro att jag misshandlade henne. Så lät det!

I Kettys fall blev jag faktiskt av en annan hundägare rekommenderad att fila ner klorna med en människo-fotfil och då skrek hunden tack och lov inte!

En kommentar

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>