I vårt ridhus brukar det hållas hoppträningar på torsdagarna och har man tur (och det har ”man” ofta) så står hinderna kvar på fredag morgon.
Eftersom jag inte ska åka till Ebba idag passade jag i stället på att hoppträna på morgonen- något jag gärna skulle göra oftare men prioriterar bort till förmån för dressyren.
Sedan ÄR det väldigt lösgörande och bra på alla vis att hoppa även med en dressyrhäst, det tycker i alla fall jag som upplever att Archie får bra träning av att lyfta på benen över hinderna.
Få hästar är väl fullständigt obildbara och man behöver ju inte hoppa så högt om man inte vill men en bra omväxling till dressyrarbetet är det absolut.
Idag blev det mest hoppning av en 3-kombination med kryss in och oxer- oxer ut och 2 galoppsprång mellan hinderna och en serie med 5 galoppsprång mellan både hinder 1 och 2 och 2 och 3.
Archie hoppar utmärkt tycker jag men är inte mindre fräck än att han mycket väl kan springa förbi hinder i serier om man inte har honom ordentligt inramad så detta tränade vi på- dvs att fortsätta rakt fram efter alla hinder och komma rakt på det nästkommande.
Även idag hoppade jag, liksom förra veckan, på hacket och kommer att fortsätta med denna betsling just när vi hopptränar.
Efter jobbet åkte jag och hämtade Soya för att därefter promenera bort till stallet för hagintag.
Under vår vandring kunde jag konstatera att den väg som vi red på för 3 dagar sedan och som då var blaskig av halvsmält snö nu hade frusit igen och var täckt av is och mängder av otäcka kratrar efter gamla hovspår. Inte en chans att jag vågar rida där igen innan isen är borta!
När jag tog in Archie såg jag att han hade rullat sig för första gången på månader! Archie är i det avseendet mycket klok och lättskött, han rullar sig inte i vilken dynga som helst som vissa andra lortgrisar. Nej, är marken för hård eller för geggig förblir han stående och gående och det är jag mycket tacksam över. Att borsta lera, vare sig den är våt eller intorkad avstår jag mer än gärna från.
Fick mig ett gott skratt när det var dags att gå hem igen och detta orsakades av min lilla Soya. Den hunden, tycker i alla fall hennes partiska ägare, är ganska smart när det gäller VISSA saker men någon bil-konnesör är hon INTE.
Hon tror att alla bilar som parkeras där jag brukar ställa min tillhör oss och idag satt hon så fint bredvid en stallkamrats bil i väntan på att bli insläppt. Jag fick ropa på henne flera gånger innan hon förstod att vi faktiskt skulle GÅ hem :-)!
