Fredag brukar ju vara ”Ebba-dag” sedan en tid tillbaka och så var det även idag.
Idag var vi lite tidiga till träningen så jag passade på att ta en promenad i de mycket vackra omgivningarna med hund och häst.
På vår väg var vi tvungna att gå över två träbroar och jag var glad över att diskussionen ”ska man gå över en träbro, hur stabil den än verkar” var avklarad sedan tidigare.
När Archie stod på ridskolan behövde vi ibland rida över just en träbro på våra uteritter och medan jag bestämt hävdade att vi skulle över så tyckte Archie lika bestämt att ”det ska vi inte alls om jag får bestämma”.
Men eftersom det i min värld är den som betalar som bestämmer så hade gossen inte mycket för sina protester och numera traskar han över träbroar utan att blinka.
Promenaden måste ha tröttat ut i alla fall Soya för när Ebba hade hoppat upp och skulle skritta så ville Archie inte gå.
Ouppmärksamma jag märkte inte att Soya hade lagt sig mer eller mindre på hans framhovar och så himla klok som Arch är så ville han inte trampa på sin vimsiga vän.
När Soya väl hade makat på sig kom ritten igång och med risk för att upprepa samma sak varje fredag så såg allt mycket bra ut.
Archie kan numera galoppera riktigt samlat utan att galoppen blir ”kantig”, tidigare fick Ebba lägga upp tempot för att få den rund och bärig.
Och nu SER man när/att hon rider sluta i vänster galopp, Archies akilleshäl big time.
I början fortsatte han bara att galoppera spikrak i hela kroppen oavsett vilka hjälper jag än gav- mycket frustrerande och jag orkade inte ge starkare hjälper än vad jag redan gjorde.
Det är verkligen roligt att se dessa resultat och jag har redan börjat spåna på någon form av ”mini-träningsläger” för Archie och med mig och Ebba i sadeln under min sommarsemester.
Som jag redan har nämnt är det i mångt en kostnadsfråga för mig tyvärr, Ebbas engagemang och möjligheter att ställa upp kan jag verkligen inte klaga på!
