I morse, medan solen höll på att gå upp till en underbart solig dag, var jag ute med Soya och Archie på en tömkörningsrunda.

Eftersom det var väldigt fruset kunde vi bara skritta men efter 45 minuter ute så avslutade vi med 10 minuters trampträning inne i ridhuset.

Mig veterligt är tramp på hack inte någon direkt vedertagen metod men ni vet ju att jag kör enligt devisen ”whatever works….”.

Just eftersom det är så isigt och knöligt på många ställen valde jag idag en lite annorlunda runda där vi passerade ett flertal hus.

Jag kände mig som värsta fridstöraren där jag gick med Archies hovar ”klonkande” i asfalten klockan 06.30.

Lilla Mimmi gick i alla fall tyst som en mus :-)!

Ja, det är inte lätt att se vad jag vill visa med denna bilden så vida man inte har argus-ögon minst men bättre kort än så här fick jag inte på de 6 rådjuren (!) vi mötte under vår promenad.

Om man tittar rakt fram på åkern framför huset som syns längst bak så kanske man kan ana några prickar och detta är alltså rådjuren som troligen pga den långa vintern vågat sig fram så här nära. I vanliga fall syns de nästan aldrig till och då de någon gång skymtas är det på mycket långt avstånd.

Här har Soya fått syn på rådjuren men notera att hon SITTER! Trots att de bara befann sig ca 150 meter från oss räckte det med ett ”NEJ” från min sida för att Soya skulle sluta att fundera på om hon skulle ha rådjurssadel till middag.

Jag är mycket tacksam över att hon lyssnar så bra för jag har läst att whippets, sin ringa storlek till trots, faktiskt kan fälla rådjur genom att hoppa mot deras halsar!

Som synes inget optimalt underlag att jobba hästar på! Archie hade faktiskt inga probem med att skritta och det måste bero på hans broddar för själv hade jag, broddlös som jag är, långt svårare att förflytta mig graciöst över dessa isiga marker.

Jag är verkligen inte religiös eller något åt det hållet men idag uppfylldes jag totalt av en enorm lyckokänsla där jag gick med mina fina och så snälla djur i det underbara vädret. Man ska verkligen försöka njuta av livet och vara tacksam för varje dag. En av mina klienter dog för några veckor sedan i leukemi 3 månader efter att han insjuknat och han var lika gammal som jag så det får en onekligen att tänka till lite extra….

I vanliga fall brukar Soya ”flumma omkring” lite i ridhuset medan jag rider men idag var det så kallt att hon bollade ihop sig på min jacka och förblev liggande hela passet.

I morse bestämde jag mig för en tidig morgonritt innan ridhuset skulle få sig en rejäl genomharvning och 06.20 satt jag stelfrusen i sadeln medan Soya kurade ihop sig på en av mina gamla jackor.

Jag hade redan dagen innan gått igenom lite för mig själv vad jag skulle träna på idag, dvs delar ur LA:4 programmet, så att det inte blir som det alltför ofta blir; att jag typ dagen innan jag ska rida en viss klass vaknar till och tänker ”javisst ja….”.

Nog för att jag rider rörelserna ur alla LA-progam mer eller mindre varje gång jag rider dressyr men jag vill ändå göra dom exakt så som det ska göras i programmet där man tex tex i LA:4 vänder rätt upp i trav, gör halt, ryggar och sedan fattar vänster galopp. Just så tränar jag exemplevis inte ryggningar i vanliga fall.

Sagt och gjort; jag var mycket disciplinerad under hela passet och red verkligen igenom allt som jag hade tänkt mig det och det kändes bra.

Efter att ha övat på travökningar en liten stund blev det en helt annan gas i hästen och det ska jag försöka komma ihåg för framtida bruk, dvs känns det segt ska jag öva på ökningar :=).

Efter ridningen släppte jag ut Archie i hagen och åkte hem för en snabb frukost innan det var dags för nästa anhalt, Lundegård (http://www.lundegård.nu/), dit Sally flyttat sin häst för någon vecka sedan.

Som med mycket annat är världen liten så jag har själv ridit på Lundegård i många år på den tiden då jag ägde Décima. Vi tränade dressyr på Lundegård, en mycket fin anläggning, hur många gånger som helst så jag kände mycket väl till stället när Sally sa att hon skulle flytta dit.

Efter Sallys träning kunde jag köra hem och leka husmor i några timmar och nu är frysen full av mat som jag har i mina lunchlådor på jobbet.

Nu återstår i hästväg att promenixa bort till stallet vid 15.00-tiden så att Soya får lite motion och så att Archie kan få komma ut i hagen i ytterligare någon timme (han och de andra tas in vid 14.00 för att äta lunch).

Solen skiner även om det är mycket kallt och jag hoppas att den kan hjälpa till att töa upp i alla fall lite av snö och is-resterna som ligger och stör överallt.

I vårt ridhus brukar det hållas hoppträningar på torsdagarna och har man tur (och det har ”man” ofta) så står hinderna kvar på fredag morgon.

Eftersom jag inte ska åka till Ebba idag passade jag i stället på att hoppträna på morgonen- något jag gärna skulle göra oftare men prioriterar bort till förmån för dressyren.

Sedan ÄR det väldigt lösgörande och bra på alla vis att hoppa även med en dressyrhäst, det tycker i alla fall jag som upplever att Archie får bra träning av att lyfta på benen över hinderna.

Få hästar är väl fullständigt obildbara och man behöver ju inte hoppa så högt om man inte vill men en bra omväxling till dressyrarbetet är det absolut.

Idag blev det mest hoppning av en 3-kombination med kryss in och oxer- oxer ut och 2 galoppsprång mellan hinderna och en serie med 5 galoppsprång mellan både hinder 1 och 2 och 2 och 3.

Archie hoppar utmärkt tycker jag men är inte mindre fräck än att han mycket väl kan springa förbi hinder i serier om man inte har honom ordentligt inramad så detta tränade vi på- dvs att fortsätta rakt fram efter alla hinder och komma rakt på det nästkommande.

Även idag hoppade jag, liksom förra veckan, på hacket och kommer att fortsätta med denna betsling just när vi hopptränar.

Efter jobbet åkte jag och hämtade Soya för att därefter promenera bort till stallet för hagintag.

Under vår vandring kunde jag konstatera att den väg som vi red på för 3 dagar sedan och som då var blaskig av halvsmält snö nu hade frusit igen och var täckt av is och mängder av otäcka kratrar efter gamla hovspår. Inte en chans att jag vågar rida där igen innan isen är borta!

När jag tog in Archie såg jag att han hade rullat sig för första gången på månader! Archie är i det avseendet mycket klok och lättskött, han rullar sig inte i vilken dynga som helst som vissa andra lortgrisar. Nej, är marken för hård eller för geggig förblir han stående och gående och det är jag mycket tacksam över. Att borsta lera, vare sig den är våt eller intorkad avstår jag mer än gärna från.

Fick mig ett gott skratt när det var dags att gå hem igen och detta orsakades av min lilla Soya. Den hunden, tycker i alla fall hennes partiska ägare, är ganska smart när det gäller VISSA saker men någon bil-konnesör är hon INTE.

Hon tror att alla bilar som parkeras där jag brukar ställa min tillhör oss och idag satt hon så fint bredvid en stallkamrats bil i väntan på att bli insläppt. Jag fick ropa på henne flera gånger innan hon förstod att vi faktiskt skulle GÅ hem :-)!

Gick från jobbet redan 15.00 och satt i sadeln en timme senare efter lite mockning, ”foder-pilleri” och hagintag.

Idag stod äntligen lite dressyr i ridhuset på schemat och det blev ett bra pass utan störande telefonförsäljare :-).

Jag försökte att tänka på min sits (ner med hälarna, ner med hälarna, ner med hälarna…..) och red lite ”allt möjligt” men försökte tänka på vad som ingår i LA:4 programmet som jag har tänkte rida nästa lördag.

Archie kändes mjuk och fin och vi avslutade passet efter en knapp timme och skyndade hem till stallet i blåsten.