Blev väldigt glad då jag såg en massa hinder i ridhuset i morse- min plan var annars att ta fram minsta möjliga antal för att kunna hoppa lite men utan att behöva lägga alltför mycket tid på just byggnation.
Även om vi har flex på jobbet så försöker jag alltid att vara så snabb som möjligt under mina morgonbesök i stallet och att dra fram hur mycket bommar och stöd som helst känner jag att jag helt enkelt inte vill prioritera.
Började passet med att rida lite ”dressyr” (inget märkvärdigt- mest lite uppmjukande ”runt-runt-ridning om jag ska vara ärlig) och som jag redan konstaterat tidigare och som tycks mig lite konstigt, fast på ett bra sätt, är att flatbacksadeln är riktigt bra/ bekväm att sitta ner i kort trav i.
Så var det inte med min 40-åriga Stübben hopp kan jag lova även om nöden ibland inte hade någon lag och jag bland annat red i den tämligen regelbundet under en period då jag letade dressyrsadel åt Décima. Då var det bara att bita ihop även om det kändes väldligt obekvämt.
Idag blev det hoppning av linjen ni ser ovan, studs över de 3 cavallettina och därefter 1 galoppsprång fram till a-hindret och samma avstånd till b och c-hindret- samtliga räcken.
Archie hoppade denna serie jättebra och fick verkligen lyfta på benen i kvicka språng vilket är jättenyttigt för alla hästar men säkert ännu mer för de lite långsammare.
Jag hoppade även den gröna oxern som uppvärmning och den svart-vita oxern ganska många gånger före, mellan och efter ”serie-hoppningen” och även här fick jag mestadels till väldigt flotta språng- det är ytterst sällan som Archie river några hinder överhuvudtaget och idag gjorde han det inte alls.
Passet avslutades med lite samlad galopp och dito trav och som vanligt hade hoppningen verkligen lösgjort Archie så han gick hur bra som helst- en riktig dressyrhäst iförd ponnyhack och flatbacksadel :=)!
