Min lilla Soya är en lustig flicka.
Till skillnad från både sin matgam till ägare och alla andra djur denna matälskare ägt så är Soya lite väl speciell med sin föda.
Dels finns det inte den mat hon skulle äta om hon är mätt hur god den än skulle vara (varför har inte jag som alltid kan äta ”bara för att det är gott” begåvats med den egenskapen???) och dels är hennes uppfattning om vad som är en delikatess och vad som lika gärna kan ratas verkligen svår att förstå ibland.
Exempelvis grisfötterna jag lade ner stor möda på att tillaga i somras slank bara ner efter stor tvekan och märgbenen jag köpte i vintras lät hon helt sonika förbli liggande.
Halvruttna kadaver är däremot otroligt smakliga enligt min hund liksom givetvis både färsk häst- och torkat hund-BAJS (tro f..n att hon inte får slicka mig i ansiktet…..)!!!!
I helgen när jag var och veckohandlade bestämde jag mig för att strunta i mitt löfte att inte fortsätta tömma köttdisken på sådant som Soya ändå kommer att betrakta skeptiskt, grisknorrar för nio (!!!) kronor kilot gick helt enkelt inte att motstå.
Och ta mig tusan om inte dessa hitills har slunkit ner i snabbspringarens gap!
Hon verkar tycka att de är riktigt goda och knorrar inte det minsta!
