Månadsarkiv: april 2010

Veckan som gått

Under den gångna veckan har det mestadels varit vackert och soligt väder- men kallt!

I går morse tex var det + 1 grad på morgonen och hela bilen var täckt av frost medan det på eftermiddagen var uppåt 16 grader och väldigt soligt, vindstilla och behagligt.

Jag börjar känna mig snuvad på våren- det är ju snart sommar herregud! Och våren är egentligen min favoritårstid bara för att man då fortfarande har den härliga sommaren att se fram emot- dock har man sol och relativ värme medan man väntar; fast inte i år då som sagt:=(.

Archie ser, som jag redan nämnt, riktigt fin ut nu efter att i flera månader ha haft en för honom ovanligt trist päls.

Jag försöker rannsaka mig själv och fundera på om jag på något sätt är skuld till detta men jag kan inte komma på något som jag gjort annorlunda i vintras mot tidigare år.

Archie äter ju b-vitamin året runt sedan flera år tillbaka, han har fått proteintillskott i vinter och hans utrustning har inte ändrats men ändå har han haft fula nästan hårlösa fläckar på bog, bringa och under sadeln och det är jag inte van vid.

Träningsmässigt går det mesta sin gilla gång, vi var hos Ebba 2 gånger och jag vill gärna fortsätta med denna intensitet så länge det går (läs: så jag tycker att det är värt det ekonomiskt).

Jag berättade häromveckan att min man hade köpt en ny cykel åt mig; han tyckte väl synd om mig som har trampat runt på svärfars över 20 år gamla cykel i ur och skur och som inte riktigt passar mig.

Så här ser min fina cykel ut och jag har varit ute på flera rundor med Soya i veckan:

I helgen tog jag några tag i trädgården- ett nödvändigt ”ont” snarare än en hobby för både maken och mig- men vill man ha det snyggt omkring sig så måste man sköta vissa saker.

Soyas sätt att sköta trädgården- gräva i rabatter och göra hål i gräsmattan uppskattas inte så jag var glad att hon valde att fördriva tiden med att sola tillsammans med sitt lager av leksaker (läs: diverse hästskydd hon drar med sig hem från våra promenader).

Söndagen blev intensiv och började med att Soya och jag åkte till hundkappbanan i Landskrona.

På grund av den svartas enorma och konstanta upphetsning gick det inte att ta ett enda vettigt kort på henne, det var knappt att hon kunde stå stilla en sekund.

Efter hundrastning var det dags för dito med hästen och vi var ute på en 2 timmars ritt med Archies ”gamla” (läs: 18 år unga) hästskötare Lina.

Archie skötte sig perfekt även om det fanns hur mycket som helst attt titta på i de för honom nya omgivningarna men i dom lägena är han alltid en klippa. Jag behöver aldrig fundera på ”hur det ska gå” utan det är bara att rida :=).

Eftersom Archie dessutom lever enligt ”som man känner sig själv känner man andra” och eftersom han är otroligt snäll så förutsätter han att alla andra hästar också är lika snälla.

Lustigt att Décima levde enligt helt motsatt devis: ”hästar är farliga om inte motsatsen bevisas och det gör den sällan”.

Bokskogen är otroligt vacker, framför allt på våren men tyvärr lyckades jag inte riktigt fånga detta på bild.

Söndag- hund och häst för hela slanten

Idag har jag bara ägnat mig åt mina djur- först hunden och sedan hästen.

Soya fick åka till hundkappbanan i Landskrona vilket hon uppskattade lika mycket som vanligt. Hon började gnälla redan när vi svängde in på den sista vägen mot banan och sedan rastade hon stämbanden rejält.

”Är hon så hemma också” frågade en (säkert trumhinneskadad) åskådare efter att Soya hade gapat en bra stund och det kunde jag tack och lov förneka. Hade hon varit skällig och gnällig annat än på dylika event hade jag blivit galen!

Idag sprang Soya med 3 gamla bekanta, Kenzo (som vann loppet överlägset), Loke och Lisa som Soya, den dumma hunden var på i slutet av loppet.

Tyvärr är båda två ”sniglar” (Lisas ägares benämning på våra icke-snabbspringare) för hade i alla fall Lisa varit snabbare hade Soya inte KUNNAT ge sig på henne vare sig hon ville eller inte.

Detta mycket oönskade beteende uppvisade Soya även för ganska exakt 1 år sedan vid ETT enda tillfälle och då någon dag innan löp.

Jag får bara hoppas att också dagens beteende visar sig bero på ett löp i antågande för annars är det nog bye-bye med en hundkapp-karriär. Vem vill ens träna med en hund som stör loppet och någon licens kommer hon ju inte att få.

Nu är inte just hundkapptävlande någon prio i mitt liv så ”worse case scenario” får väl i så fall bli att hon tränar ensam och inte tävlar alls. För ROLIGT tycker hon onekligen att det är.

Efter träningen var vi några stycken som åkte och släppte hundarna i några stora inhägnade fårhagar utmed havet vid Barsebäck och det fick räcka som motion för Soya som jag redan innan dess hade bestämt INTE skulle få följa med på dagens uteritt.

Jag hade bestämt med Lina att vi skulle träffas i det stall där hon är medryttare på en häst och att vi därefter skulle rida ut på en gemensam långtur i Bokskogen.

Eftersom jag inte kan garantera 100% koll på Soya från hästryggen i främmande miljöer vågade jag inte ta med henne och det var verkligen tur att hon fick stanna hemma.

Vid 2 tillfällen dök rådjur upp ”från ingenstans” och det är tveksamt om jag hade kunnat stoppa Soya från att springa efter.

Vad gäller Archie var han lika stencool och pålitlig som alltid och jag tänkte flera gånger hur perfekt det är att ha en sådan häst.

Bara att stoppa häst, hack och sadel i släpet, åka var som helst och rida utan minsta tvekan eller bekymmer.

Efter 2 timmars ritt lastade jag igen och körde den korta biten hem (tog 10 minuter att köra), väldigt smidigt.

Även om jag inte är någon uteridningsälskare ska jag försöka skärpa mig och komma iväg lite oftare- omväxling förnöjer och våra egna uteridningsmöjligheter är, mot vad jag är van vid, tämligen begränsade.

Lördag- flitig igen

Precis som förra lördagen har jag varit flitig.

Började med ett dressyrpass med Archie och hade han alltid gått som han gjorde den sista kvarten hade min lycka varit gjord!
Jag måste försöka få till den känslan och schwungen i honom längre och längre stunder och helst innan passet närmar sig sitt slut.

Upptäckte idag att jag är aldeles för försiktig med att verkligen böja igenom honom ordentligt och jag har ju också fått kritiken ” för rak” i olika sammanhang när jag har tävlat.

”Ta i hästen- den går inte sönder” kan jag säga när jag undervisar men jag lever tydligen inte som jag lär?

Efter dressyren och en kortare skrittrunda ute släppte jag ut Archie och Bröta (som jag ”passar” i några dagar) och sedan följde sedvanligt stallpyssel, mockning, iordningställande av foder, puts av utrustning, utjämning av gödselstacken och nerkast av halm från loftet.

Körde därefter och veckohandlade, Soya fick grishjärta och ugnsbakad leverpastej och maken och jag bl.a. tacos.

Hemma blev det frukost, lite sängläge och därefter ett nödvändigt ont- trädgårdsarbete. Soya låg mest och mös i solen medan jag krattade, rensade och hade mig.

Hittade ytterligare ett benskydd, ett neopreneboots i storlek full om någon behöver?

Efter trädgårdsrensningen tog vi en långsam cykeltur i det soliga vädret och jag hade inte ens jacka på mig! Stort!

När klockan hade hunnit bli tre åkte jag ut till stallet för att släppa ut hästarna igen och därefter körde jag till Lundegård för att träna Sally.

Hemma stod maten på bordet och efter den återstod bara att åka ut till stallet för att ta in hästarna samt fodra båda stallen som jag hade lovat att göra.

Nu får det bli soffan resten av kvällen, någon måtta på aktiviteterna får det vara :-)!

Fredag- hos Ebba

Idag har vi varit hos Ebba och jag har som vanligt stått och njutit av att titta på min fina häst :=).

Archie ser väldigt snygg ut i kroppen nu, slimmad och smärt och den tidigare så vintertrista hårremmen börjar ersättas av hans sedvanliga blanka päls.

Slutorna i galopp utmed långsidorna ser numera hur bra ut som helst liksom skänkelvikningarna på diagonalen.

Piruett-embryona ser också bra ut även om det är långt till att man kan kalla det ens ”jätte-piruetter” :=).

Innan Ebba började rida tog jag som så många gånger förut en promenad med djuren i de otroligt vackra omgivningarna- det är bra uppvärmning för Archie att ledas i 20-25minuter och så får ju även Soya lite motion.

Idag dök det plötsligt upp ett rådjur bara knappa 100 meter ifrån oss (kan man inte slippa dessa vit-rumpor någonstans???) och jag var MYCKET glad att jag redan tidigare fått testa Soyas lydnad vad gäller dessa djur. Några rytanden från mig fick henne att stanna vid min sida- tack för det säger jag bara….

Ridhuset

På promenad……

…i det vackra vädret….

och de vackra omgivningarna!

Dagens tips: cykla med din hund!

Kanske inte riktigt den form av cykelmotion jag tänkt mig för hunden :=)!

Jag ser ibland ”folk” som krypgår på små promenader med sina kopplade hundar och tycker så synd om de 4-benta som förvägras att röra på benen i lite snabbare takt- det är ju faktiskt det som de är gjorda för- enligt min uppfattning i alla fall.

Koppel eller ej- den diskussionen kan vi lämna därhän då jag tror att jag redan har markerat min ståndpunkt ganska klart- för mig är kopplet ett ibland nödvändigt ont som jag använder så sällan det bara går men jag har full förståelse för att alla inte resonerar som jag och att det kan finnas goda skäl till att använda detta hjälpmedel långt mer frekvent än vad jag själv gör.

Men: om man nu är så lat/ fet/sjuk/ whatever att man inte kan/ vill/ ids gå i lite raskare takt och lite längre sträckor än runt kvarteret med sin hund så skulle jag vilja förorda att man hoppar upp på en cykel och lär sig att cykla med sin hund i stället!

På detta vis får i alla fall hunden lite mer motion och själv kan man ju bara trampa så mycket att cykeln hålls i rörelse och man inte ramlar av, ha ha!

Själv cyklar jag nästan alltid med Soya lös eftersom vi bor i ett område med långa, helt trafikfria grusvägar där man dessutom knappt ens stöter på folk som rider eller går.

Har man en kärvare trafiksituation att ta hänsyn till rekommenderar jag att man köper en sele till hunden, här nedan ser ni en utmärkt modell som hunden inte kan smita ut ur och som dessutom gör att intrasslingsrisken är långt mindre än med halsband+ koppel (kopplet riskerar inte att hamna runt hundens framben som det ofta kan göra med ett halsband).

Vi har själva denna typ av sele till Soya, inköpt via http://www.torshammarens.se/textiltryck/shop/index.php för 150:–.

Jag vill inte ge några konkreta råd kring hur länge och fort man ska cykla- det märker man höll jag på att säga.

Givetvis varierar detta oerhört beroende på hundens ras, storlek, ålder, kondition osv.

Det viktiga är att hunden hela tiden springer lätt bredvid cykeln, den får inte släpas efter eller flåsa som en blåsbälg.

Jag gjorde så med Soya i början att hon fick springa lös och så cyklade jag i hennes takt bakom.

Sprang hon sakta cyklade jag sakta och sprang hon fort så cyklade jag fort :=)!

På detta viset behövde jag aldrig fundera över om hon tyckte det var jobbigt eller inte- hon fick ju själv bestämma takten.

Nu, 1 år senare vet jag att hennes ork tycks oändlig och hon kan lätt springa fjäderlätt bredvid om jag cyklar i 30 minuter och inte allt för fort.

Men som sagt; om man inte är helt ”yr i bollen” (och då ska man nog varken cykla med hund eller ens ha hund, ha ha) så lär man märka hur man bäst cyklar med sin vän.

Lycka till!

Det som göms i snö…..

Undra sa flundra om matte upptäcker min lilla skattgömma?

Om jag blundar ser jag kanske mer oskyldig ut?

Attans också! Jag är avslöjad!

Vissa hundar kan läras till att bli tryffel-hundar, dvs de lär sig att leta upp tryffel.
Min egen långnos har visat sig vara självlärd vad gäller att finna långt mindre exklusiva ting, nämligen olika benskydd som de som rider i våra krokar tappar.
Själv använder jag inte ens skydd och skulle jag göra det skulle jag välja vita och höga, inte korta och bruna- i ponnystorlek dessutom!
Men ni som nyttjar dylika och vet med er att de på bilden ovan skulle passa är välkomna till trädgården tillhörande Linders v 4 i Staffanstorp, där finns även en luftlös fotboll som Soya har hittat på sina promenader om ni skulle känna för en match!

En trevlig blogg!

Jag är nog rätt så kräsen för bortsett från min egen blogg är det faktiskt inte många andra som faller mig i smaken eller som jag ids läsa.

För dåligt språk, ointressanta ämnen som avhandlas, kommentarer som bara är en massa smörigt fjäsk osv.

Men här kommer ett tips på en kul blogg tycker jag men det kan ju bero delvis på att jag träffat Anna vid flera tillfällen och dessutom anser att hon verkligen är en tjej/ kvinna som bjuder på sig själv.

Även då hon tävlade de svåraste klasserna i fälttävlan ansåg hon sig inte för fin för att heja glatt eller fälla någon trevlig kommentar om vi sågs på tävlingar, detta trots att vi på inget sätt ”känner” varandra annat än som konkurrenter på dressyrbanan.

Ingen ”nästan i vädret”- attityd där inte, något som dressyrfolk annars lätt anklagas för.

http://www.tidningenridsport.se/BlogArticle.aspx?m=46847&m1=46848&a=405468

Torsdag- vi studsar och galopperar- medan vissa slöar!

Idag både började och slutade jag ridpasset med att träna på att variera tempot i galoppen, något jag ofta glömmer bort.

Men på tävling tycker jag att man ofta ser just denna brist- inte så mycket hos mig kanske (om jag får säga det själv) men hos många andra. Man ser ibland ingen som helst skillnad mellan arbets och mellangalopp och detta ska ju visas i så gott som alla program, även i de lättaste klasserna.

En övning som vi gjorde hos Ebba sist och som jag också tränade på idag var att göra 3 stycken 10-metersvolter på långsidan och verkligen se till att ha hästen rak däremellan och även att rida noga genom hörnpasseringarna och inte bara fortsätta med lite halvt-om-halvt inåtställd och böjd häst efter den sista volten.

Kunde som så ofta konstatera att när Archie går som sämst på hacket ser han säkert inte klok ut- rak som en planka även när han ska vara böjd och ”med” medan han, när han går som bäst känns minst lika bra som på tränset- i jättebra form, med bjudning och hur följsam som helst.

Jag är glad att jag kan använda mig av denna betsling i alla situationer- dels sparar det hästens mun och tänder (tandläkare Torbjörn Lundström är ju en stor förespråkare av att man ska byta både betsling och nosgrimma ofta- gärna flera gånger i veckan) och dels kan det ju faktiskt hända något med hästen som gör att man inte kan ha bett i munnen på den ett kortare eller längre tag. Tänk då vad trist att behöva ställa av hästen ”bara” pga detta eller att börja joxa med andra nödlösningar.

Hoppningen gick bättre än förra veckan- jag som dels bara tränar en gång i veckan nu och dels inte är lika tuff som i unga dagar (måste ju dessutom tänka på att jag är ensam i ridhuset = ingen som hittar mig på flera timmar om det skulle hända något) har insett att det bästa är att hoppa ”tillrättalagda” serier som exempelvis den nedan:

3 studs-hinder, därefter 1 galoppsprång till en oxer och sedan ytterligare 3 galoppsprång till nästa oxer.

Hoppade även linjen nedan: oxern och därefter ”flagghindret” ganska många galoppsprång (räknade aldrig) längre fram.

När vi hade ridit färdigt och även skrittat ut med lilla Soya (som numera helst ligger på min jacka i en stol och tittar på när jag rider- som en regissör ungefär) så gick vi in i stallet där Archie stannade till och tittade in i Rockys box.

Jag undrade varför och kikade också in och fick då se gangstern ligga så här avslappnat.

Då var han inte lika kaxig som när han stegrar så flott över staketen mot sin lika ”störiga” kompis Arch.

Onsdag

Red ett bra dressyrpass i ottan och efter en kortare skrittrunda utomhus som avslutning så körde jag hem för att duscha och tvätta håret innan jag åkte till jobbet.

Innan nästa stallbesök på eftermiddagen gjorde jag en raid på Kapp-Ahl och köpte på mig 4 blusar och en kofta- förhoppningsvis blir det snart väder nog att använda dom också.

Köpte även en del blommor till trädgården och dom kan jag i alla fall ”använda” omgående, de står redan i olika krukor utomhus.

Efter all denna shopping bar det av till stallet för det sedvanliga fixet medan en stallkamrat tar hand om hagintaget om en stund.

Även kloklippning har avverkats idag, jag försöker sköta Soyas pedikyr en gång i veckan faktiskt.

Just whippetars klor sägs växa ovanligt fort, jag vet inte om det stämmer eller om det bara är de tunna benen och hårlösa fötterna som gör att eventuella långa klor ser ÄNNU längre ut än på andra mer hårbeklädda hundar.

Hur som helst tycker jag att det ser väldigt ovårdat och fult ut med långa klor så jag är framme med saxen ofta. Vill dessutom hellre klippa lite men ofta eftersom Soyas klor är svarta och risken för ”felklipp” därför är större.

Jag har sett vilket blodbad en pulpa kan orsaka och vill helst slippa detta misstag fler gånger.