Som många andra helgdagar stod flera åtaganden på dagens lista.
Började med att ”känna av” Archie inför morgondagens tävling och blev både besviken och förvånad.
Varför skrev jag igår att jag inte hade några problem med att rida på träns kontra kandar?
NU förstår jag plötsligt varför så många föredrar det sistnämnda!
Archie kändes som om han hade hundra kilo sten i munnen och det var ingen behaglig känsla.
Nej, att rida på kandar flera pass på rad var nog inte så smart tror jag.
Efter ridningen var det dags att tömköra Rocky vars ägare skulle konfirmeras idag varför jag hade lovat att vara hästvakt.
Rocky var lika fin på töm som vanligt, eller till och med finare!
Han kan ibland bli oförklarligt spänd och sprätta iväg men idag var han så lugn och fin hela passet.
Nästa ponny på tur var Mulle, även han en mästare i att bli just ”oförklarligt spänd”.
När han sätter den sidan till skulle han kunna dela med sig av sin ”energi” så att det räcker att få fart på 10 gamla lektionshästar minst och det är verkligen tålamodsprövande för både tränare och ryttare.
Men även idag fick Sally och jag med gemensamma krafter honom att coola ner sig- det lyckas alltid men tar olika lång tid :-).
Inte heller Soya blev bortglömd idag för på hennes schema stod en LC-träning utanför Hörby på schemat.
Detta var första gången en träning hölls där och hade jag inte mött några vinthundsägare när jag var nästan framme hade jag nog irrat runt i området än!
Eniros vägbeskrivningar brukar vara ett säkert kort men som sagt- inte denna gången!
Väl på plats kunde jag till min stora förvåning konstatera att det bara var en whippet till på plats, annars är vi i klar majoritet på alla träningar och det brukar ”drälla” av dom.
Nu fick Soya av naturliga skäl springa med Ville men det har hon gjort utan problem även tidigare så det passade bra.
Annars var mer eller mindre alla de vanligaste vinthundsraserna representerade; greyhound, borzoi, afghan, saluki, varghund, galgo och en podenco (tror jag den minsta hunden var :-), det var ingen italienare i alla fall :-)).
Soya och Ville sprang enligt min amatörmässiga uppfattning ett ”sådär” första lopp där Soya var både snabbast iväg och först i mål men med lite genande på vägen (där är hon minsann ingen ”snigel” som på hundkappen).
Andra loppet, då banan vändes, tyckte både jag och Villes ägare såg super ut vilket domarna instämde i då vi frågade :-).
Som avslutning på djurdagen kunde jag väldigt bekymrat konstatera att Archie har fått ett sår snett ovanför karleden på ett framben.
Såret som sådant oroar mig inte, Archie brukar inte bekommas av sådant, men däremot undrar jag hur han har fått det?
Har han fastnat i något i hagen och kanske vridit till benet olyckligt när han kommit loss? Eller har han sparkat sig på något?
Det som är extra konstigt är att en stallkamrats häst, Aramis, helt nyligen fick ett mycket likartat sår på nästan exakt samma ställe på benet och i hans fall svullnade benet upp och det blev bye-bye planerad tävling då.
Så jag får nog ställa in mig på att det kanske inte blir någon tävling för oss i morgon :-(.
En koll med Argus-ögon och longering på morgonen imorgon (tävlingen är på eftermiddagen) får avgöra hur det blir helt enkelt:-(.
