I väntan på veterinären….
….fanns det saker att undersöka i boxen….
Dagens veterinärbesök avlöpte så bra som jag bara kunde önska, förvisso var Archie inte ohalt (vilket hade varit ett mirakel- dvs hur jag hade kunnat se något som inte fanns) men veterinären bedömde inte heller hans skada som särskilt allvarlig.
För att ta det från början så inleddes besöket på sedvanligt manér: Archie fick, som alltid, beröm för sitt utseende :=).
Därefter följde longering på en parkeringsplats med hårt underlag och där tyckte veterinären att Archie markerade lite i framför allt det ena varvet.
Böjprovet som följde visade samma sak; en liten böjprovsreaktion på vänster fram, dvs där såret sitter men ingenting på övriga ben (pust….).
För att utesluta en spricka i hoven eller dylikt röntgades denna efter att veterinären klämt igenom hela hoven med visitertång utan reaktion.
Inte heller röntgen visade något som inte skulle vara där och vi konstaterade att det inte heller finns några spår efter Archies fång för 1½ år sedan (men det visste jag redan eftersom båda hovarna röntgades då).
Ordinationen utifrån teorin om att Archie måste ha fått ett hårt slag på benet (troligen av sig själv eftersom han går ensam i hagen) är Metacam i 4 dagar, en inflammationshämmande salva på såret 2 gånger om dagen och hagvistelse och skritt för hand i 10 dagar.
Därefter trodde veterinären att Archie skulle vara helt återställd och något återbesök tyckte han inte behövdes.
Jag skrattade gott åt veterinärens kommentar ”salvan bör strykas på 2 gånger om dagen men du kanske inte är i stallet så ofta” och informerade honom om att jag utan problem skulle åka ut till stallet 15 gånger om dagen om det behövdes.
Därefter var vi redo för avfärd med orden från assistenten om att jag var en mycket rolig kund (Jag…rolig??? Vafalls???) och Archie en av deras snällaste patienter.
Själv tackade jag för snabb besökstid men konstaterade också att jag hoppades slippa se dom allihop på väääääldigt länge och helst inte förrän det är dags för vaccinering eller ett besök av hästtandläkaren.
UNDERBAART, Birgitta!!
Så skönt att det inte var värre! Då är ni ju snart ute på banorna igen!
Ja, jag kan bara hoppas att veterinärens prognos och diagnos stämmer och att Archie kvicknar till snabbt som tusan.
Förvisso är det ”retligt” med en sådan ”onödig” skada (om han nu har sparkat sig själv i hagen) men hellre det än att det skulle vara något som jag har ”ridit dit”.
Happy end, som vanligt är det guld värt med omedelbar bekräftelse och bra dialog med en kunnig veterinär även om man helst inte vill träffa dem överhuvudtaget.
Nåja…någon ”happy end” har vi inte sett än (pessimist jag???) men jag hoppas så klart att veterinärens diagnos och prognos stämmer- det har den alltid gjort hittills.
Och man resonerar ju olika kring det här med skador/hältor- vissa vill först ”vänta och se” i någon vecka medan jag rusar iväg så fort det bara går.
Dels innebär hälta i min (Archies) värld = ONT och jag vill inte att han ska ha ont längre tid än nödvändigt och dels vill jag ju sätta igång/ påskynda läkeprocessen.
Visst läker tiden VISSA sår men min övertygelse är att när så pass ”hårda” hästar som Archie visar smärta då är det något som kräver lite andra insatser än enbart VILA.
Just denna skada är förvisso ett undantag men jag är som tidigare nämnts hellre ”safe than sorry”.
Har precis fått avliva min 3-åring pga förträngningar i halskotpelaren. Från att vara säker på gångartsdiplom på treårstestet till avlivad på två veckor. Livet suckar!
Fruktansvärt! Beklagar verkligen!
En vän åkte för många år sedan till klinik för att ”just in case” kolla upp sin häst som hade snubblat till ganka rejält några gånger ( hon ramlade av den ena gången).
Hon kom hem från veterinärbesöket UTAN häst, den hade också någon så allvarlig skada på halskotpelaren att den blev utdömd på plats!!!! Tror du hon var chockad?!?!?
Detta var i klass med det du beskriver. En rutinkontroll av en något okoordinerad unghäst.