Månadsarkiv: maj 2010

En av livets gåtor: varför blir djur alltid sjuka….

….i första hand någon gång under helgen, i andra hand fredag kväll och i tredje hand vilken annan kväll/ natt som helst?

Något ”i fjärde hand” finns inte för har ni någonsin hört talas om en häst som visar hälta måndag förmiddag, får kolik onsdag morgon eller en hovböld på torsdagen kring lunchtid?

Nääää….tänkte väl det!

Av alla kolikfall jag varit med om- och det är (allför) många– det ska gudarna veta med dels en egen extremt kolikbenägen häst (Décima) och dels som uppstallad på en ridskola med ca 70 hästar i över 20 år- så dristar jag mig till att påstå att 9 av 10 fall skett på kvälls/ helg-tid.

VARFÖR????

Är det för att många kliniker/ veterinärer inte jobbar då eller är det för att helgtaxan hos de som jobbar är förödande?

Ja, inte vet jag men ni kanske har någon teori?

En förklaring kring i alla fall kolik skulle kunna vara att folk väljer att göra annat på helgen än att rida och att hästen då, pga minskad motion men lika mycket mat får ont i sin mage?’

Själv är jag oftast mer aktiv med mina djur på helgen när jag har mer tid men inte vet jag?

För just ”mer aktiv” skulle annars kunna motsäga ovanstående och i stället förklara varför djuren skadas oftare på helgen; vi är helt enkelt mer aktiva med dom då och ”utsätter” dom därmed för större risker när vi tränar eller tävlar?

Kom gärna med teorier eller förklaringar! Men påstå inte att jag har fel för det har jag INTE :=). Det kan både jag och alla helgöppna djursjukhus vittna om!

Vilken GRÄS-lig historia- det VILL jag lova! (hundinlägg)

Ni som följer bloggen kan inte ha undgått att jag är glad för vitsiga rubriker och ordlekar och idag har jag verkligen fått till det :=).

Jag berättade ju igår om en av Soyas pojkvänner (hon har 3 stycken, bordercolliekorsningen Enzo, och wippetarna Kenzo och Ville) som fick lämna walk-over på träningen i Landskrona i söndags efter att ha drabbats av nysattacker utan dess like.

Ville ville alltså inte sluta nysa och redan då var min teori att han hade fått in något i näsan/ luftvägarna medan andra spekulerade i exempelvis getingstick eller dylikt.

Jag får väl klappa mig själv på axeln för igår kväll kom ett mail från Ville (även han, liksom Soya kan tydligen skriva….) och det löd som följer:

”Villes nos kurerad!

Ett långt grässtrå som irriterade Ville är nu äntligen avlägsnat.
Det krävdes två sederingsdoser men Ville blev trots detta endast lite dåsig och lyckades stå ronden ut. Men han blev till slut efter 45 minuter tillräckligt groggy för att efter komplettering med lokalbedövning tillåta rensning av nosen.

//Ville”

Ja, där ser man! Detta är ju sådant man knappt tror kan hända…eller kan och kan…det är inget som brukar hända ska jag väl säga.

Både jag och Soya hoppas se Ville imorgon på LC:n; Soya vill så gärna springa och helst vinna mot honom om det går :=).

Kärleksparet under LC-tävling i oktober förra året. Notera de koncentrerade ägarna- man skulle kunna tro att hundarna springer om världsmästerskapet minst!

Måndag- lite mer dressyr

Idag höjde jag dressyrkraven lite 🙂 och red inte bara runt på fyrkantsspåret utan gjorde lite annat också; lite skolor, några volter osv.

Högergaloppen kändes riktigt, riktigt fin medan vänstergaloppen, den som gärna blir lite ”rullig” blev just detta. Denna galopp måste ”hållas efter”, framför allt som förvänd- det går inte bara att åka omkring för då kan den ibland kännas som en blandning mellan trav och galopp- ingen bra mix och inte speciellt bekvämt. ”Ryggknäckare” benämner Ebba den om om jag inte missminner mig :-).

Tempoväxlingar och öppna och sluta i galopp brukar förbättra kvalitén och det får jag nog ägna några kommande pass åt.

Annars kändes Archie riktigt fin och efter avslutat dressyrande skrittade vi ut så att Soya fick röra lite på sig.

Efter jobbet var jag bara i stallet som hastigast och då för att släppa ut Archie för andra gången- Brötas ägare fixade intaget och jag kunde åka hem och mysa med Soya.

Helgen i bilder

I fredags fick hästarna inte gå i hagarna som storstädades så Archie fick nöja sig med att putsa delar av stallägarnas gårdsplan (boningshuset i bakgrunden). Det gjorde han både gärna och effektivt.

På lördagen var det fritt fram för hagutsläpp igen och Archie lät sig väl smaka!

När Soya och jag cyklade till stallet i lördags eftermiddag var jag bara tvungen att föreviga denna vackra vy.

Tänk- när i alla fall jag var barn och tonåring reflekterade jag aldrig över sådant som ”naturens skönhet”. Är det ett ålderstecken att man hänförs mer och mer över sådant?

Hänförd blir jag också över vilka bra kort min simpla lilla I-phone tar!

Nu blommar äntligen vårt gamla (och enda) äppelträd!

Hallonplantorna frodas också och en hel del skott har gett sig av utanför det territorium som jag hade avsatt till dom :=).

Lavendel- en av mina favoritväxter och som jag försöker få att sprida sig över en hel rabatt som vi har. Det går långsamt- jag köpte de första plantorna när jag sålde Décima, dvs nästan på dagen för 4 år sedan (hjälp…..kan det verkligen stämma?!?!!?).

Även våra små päronträd blommar. Förhoppningsvis blir det lite frukt även i år- för varje år har det kommit något päron mer och det blir Archies uppgift att äta dessa.

Syrenerna är också ”på gång” men har inte riktigt slagit ut än.

Utsikt från vår lilla väg. Tänk att jag och Soya vadade i meterdjur snö över detta rapsfält för inte så många månader sedan! Har man argusögon kan man se vårt gula ridhus rakt över vägen.

Det senaste nytillskottet i stallet! Denna sötnos föddes i lördags kväll vid 20.30, lite för tidigt men utan problem. Mamma Sammy verkar vara en lugn och trygg förstföderska som tar uppståndelsen med upphöjt lugn.

Namntävling är utlyst i stallet; jag ville generöst dela med mig av Soyas smeknamn Pippi eller Mimmi vilket ingen verkar tycka passar till ett föl. Konstigt…

Även på söndagen fick Archie smaka gräs!

Soya och jag var på hundkappbanan i Landskrona och så här ser det ut när man anmäler sig till den sträcka man vill att hunden ska springa. Man kan välja på 320, 480 eller 550 meter och jag brukar välja den längsta sträckan. Man vill ju ha valuta för pengarna (20 kronor) :=)!

Igår tog det lite över 42 sekunder för Soya att springa sitt lopp. Hon fick springa ensam eftersom hennes ”partner” Ville fick lämna ”walk-over” pga någon mystisk nysningsattack som han drabbades av och som höll i sig hela dagen- otroligt märkligt och jag hoppas att han nu är återställd så att doggisarna kan springa mot varandra på LC:n på onsdagkväll i Sjöbo i stället.

Efter hundkappen gick Soya och jag en lång promenad på Järavallen där man kan gå flera kilometer- perfekt för de som annars inte har någonstans att släppa sina hundar (gäller ju förvisso inte just oss).

Ja, det var min helg i bilder. Glömde att ta några kort på Sallys nya hopphäst som verkligen såg läcker ut. Om hon inte passar sig kanske det blir en dressyrhäst av den i stället- eller fälttävlanshäst som Sally sa glatt och som modern långt mindre glatt motvilligt instämde i :=).

Veckan som gått

Nu känns det äntligen som försommar och det är underbart!

Bara att det blir ljusare mycket tidigare nu gör att jag vaknar av mig själv hur lätt som helst och ärligt talat är jag fullständig övertygad om att i alla fall min egen (och säkert de flesta andras) livskvalitet hade höjts avsevärt om vi alltid hade detta klimat och ljusförhållande.

Vårt äppelträd blommar äntligen vilket jag in i det sista tvivlade på att det skulle göra och nu får vi bara se om det blir någon skörd i år.

Under de 7 år vi bott här har vi fått ”en miljon” äpplen varje år och ibland har det nästan varit lite för mycket av det goda.

Jag näns inte kasta fullt tjänlig frukt så frysen har ibland varit sprängfylld trots att Archie har hjälpt till och ätit 6-10 äpplen om dagen i flera månader.

På tal om Archie satte jag i veckan igång honom efter hans bensår som numera knappt syns även om han till min enorma förvåning lyckades sparka upp (????) det lite grann igår.

Jag redan börjat planera för både träning och tävling- vårt ”uppehåll” varade ju bara i ca 2 veckor och på så kort tid hinner det inte hända något ur konditionssynpunkt osv.

På hästletarfronten står det stilla vilket jag har rapporterat om i separata inlägg.

Med Soya går det som vanligt dvs utmärkt. Jag undrar om alla hundägare liksom jag och maken säger flera gånger om dagen:
”Hur kan man älska en hund så här mycket” och allt möjligt annat på samma tema :=).

Bloggen frodas till min glädje, snart 80.000 läsningar hittills och veckorekord denna veckan med över 1200 läsningar.

Nu vill jag bara ha fortsatt värme och en fortsatt frisk häst så ska jag inte önska mig mer på långt tid framöver. It´s a promise!

Söndag

Efter en sovmorgon till 07.00 (!!!) åkte jag ut till stallet vid nio-tiden.

Archie gick redan och mumsade gräs men till min förskräckelse kunde jag konstatera att han hade slagit upp sitt ben-sår lite grann. Det måste vara som att vinna på Lotto fast tvärtom :-), för mig är det ofattbart hur en häst som aldrig slår sig plötsligt kan slå sig på exakt samma ställe två gånger med några veckors mellanrum?!?!

Fast denna gången märkte jag ingen hälta i alla fall- red ett ”runt-runt”-pass i ridhuset på eftermiddagen, inget avancerat alls men imorgon tänkte jag göra lite mer än att rida runt på fyrkantsspåret :-).

Soya och jag var på hundkappbanan i Landskrona och tyvärr fick hon springa ensam eftersom hennes tilltänkte racingpartner Ville fick någon konstig reaktion innan loppet och började nysa som en galning.

Vi vet inte vad han drabbades av eftersom det hände under en liten promenad, kanske blev han stucken av något djur eller fick han in något i näsan (?) som irriterade honom jättemycket.

Efter Soyas lopp (tid ca 42 sekunder på 550 meter) körde jag till Järavallen där vi gick i en timme innan det var dags att träffa Sally och hennes nya ponny.

Det var otroligt roligt att se en enorm förbättring på bara en vecka men det är ju heller inget konstigt om en häst som precis har bytt stall och ryttare inte hinner ”landa” på ett par dagar.

Dagens pass gick strålande och vi var alla sååå nöjda.

Efter denna träning blev det alltså egen Archie-träning om man nu kan kalla att rida runt på fyrkantsspåret träning:-).

Birgittas hästaffärer, del 5

Det känns som att min hästletaraktivitet har avstannat, i alla fall för stunden.

Jag har sonderat marknaden och tråkigt men föga förvånande fått konstaterat det jag misstänkte: de foderhästar som står till buds är inte vad jag söker (för unga, för outbildade, fel ras, halvskadade) och ska jag KÖPA det jag vill ha måste jag spara lite mer så jag fortfarande har en rejäl buffert om något skulle hända, för det gör det ju nästan alltid om man har djur, bil och hus.

Inte så kul att behöva rusa iväg och sälja den ena hästen om exempelvis växellådan på min automatare pajar (bilen är dock 10 år gammal) och att gå och ta en massa smålån à la ”Lyxfällan” är verkligen inte min grej- inte heller att gå till maken och lipa över att jag har problem med att klara 2 hästar.

Nej, då är det bättre att vänta än att köpa något ”halvdant” för jag vill ju inte ha en häst till bara för sakens skull utan köper jag en så ska det vara en som är ännu bättre än Archie och sådana hästar är inte billiga.

Jag har inte fått fler svar på mina egna annonser och det senaste jag väntade på var en person som skulle skicka en video på sin sedan länge skadade häst men som inte gjort det.

Jag misstänker att personen via min blogg och min mailväxling förstått att ett sådant projekt inte är det jag söker utan en rejäl medfinansiering från ägaren och då avskrivit mig.

Från de korta videosekvenser jag redan sett såg hästen förvisso supertrevlig ut men jag är inte intresserad av att betala över 5000:– i månaden för att utbilda och till att börja med ”sätta igång” en häst som fortfarande kräver viss behandling osv.

Sååå…. Det kan dröja ett tag innan rapport nummer 6 kommer och det är helt ok för mig eftersom detta ju är en ”long shot” och inget jag trodde skulle ge resultat direkt (eller någonsin- i alla fall vad gäller foderhästbiten).

Lördag- städdag

Hela dagen har gått i städningens tecken- har ni tänkt på hur otroligt mycket man kan (eller MÅSTE….) städa då och då/ ibland/ allt för ofta?

Tack och lov utgjordes mycket av min städning idag av sådant som det räcker att man gör mer sällan – för mig är rengöring verkligen inget jag VILL lägga tid på utan mer ett nödvändigt ont.

Jag inledde dagen med ett lättare dressyrpass i ridhuset och ägnade faktiskt mest tid åt att trava runt fyrkantsspåret i den form och det tempo jag bestämde. Blev mycket tempoväxlingar och träning på att samla sig. Lite galopp blev det också förvisso men jag tänkte på veterinärens ord att ta det lugnt i en vecka efter igångsättningen.

Efter ridhuspasset skrittade jag ut en kort sväng med djuren och därefter började min städning.

Först putsade jag stövlar, sadel och träns och därefter gick jag bort till mitt släp och tvättade av det invändigt. Det blir ju både dammigt och lite smutsigt hur man än gör tycker jag men om man bara håller efter allting hyfsat så tycker jag inte att det behövs några storrengöringar så ofta (kanske 1-2 ggr per år).

När Archie var utsläppt i hagen och stod med huvudet djupt nergrävt i gräset fortsatte jag att ”städa” mitt projekt gödselstacken.

Fortfarande envisas ”någon” att tippa gödseln lite demonstrativt framför sin egen näsa i princip men det gör inget- det bjuder jag så gärna på eftersom det bara tar någon kort minut att fixa till detta.

När även detta var avklarat, halm nerslängd från loftet och höpåsar iordninggjorda kunde jag köra och veckohandla, duscha, tvätta håret, äta frukost och sedan fortsätta med lite mer städning.

Maken och jag rensade ut lite gamla skor som vi inte längre använder och sedan drog jag upp några ton kirskål i olika delar av trädgården.

Tänk att man aldrig kan utrota detta ogräs!

Vid ett försök för 2 somrar sedan hällde jag så mycket ogräsättika över kirskålen att det rann ner till mina lavendelplantor (eller om det var ÅNGORNAS fel???) så att dessa nästan dog. Det gör jag inte om!!!!

Häck-klippning behöver man inte heller ägna sig åt så ofta- detta var årets första och jag var helt skakig i armarna efteråt, precis som alltid.

Gräsmattorna såg ut som beteshagar trots att jag klippte dom förra helgen så det vara bara ”på det igen”.

Även hemmet fick sin beskärda del av städningen- hur ren jag än tycker att Soya är så blir det trots allt en del grus pga henne- framför allt i sängen- byte av sängkläder är sååå tråkigt tycker jag men vem vill sova i en grushög?

Dammsög och våttorkade också så det stod härliga till, plockade undan kläder och annat som blivit liggande i veckan samt passade också på att klippa Soyas klor.

Var också tvungen att tvätta några maskiner- det går lätt men däremot tillhör efterarbetet när allting är torrt verkligen inte min favoritsysselsättning.

Slutligen åkte jag och tvättade bilen och sen fick det vara nog med rengöring för idag!

Ja, som ni kan läsa hann jag med en hel del och även om det tar sin lilla tid så måste det tyvärr göras för annars mår jag faktiskt inte bra.

Det finns folk som kan vada fram i både egen och andras skit men jag tillhör definitivt inte den kategorin och har aldrig gjort.

Birgittas hästaffärer, del 4

Idag var det meningen att jag skulle ha åkt och provridit en häst som har stått i ett försäljningsstall i snart 1 år. Tanken med denna provritt var att se om detta är en häst som jag vill låna- ägaren tog själv kontakt med mig och föreslog detta.

Jag pratade med den som förestår försäljningsstallet i tisdags och frågade då om jag kunde komma på fredagkväll vilket personen trodde skulle gå bra.

Vi bestämde att personen skulle återkomma till mig och jag lämnade mitt telefonnummer.

Eftersom hästen ju ägs av en annan person som inte kan visa hästen själv (pga flytt till en helt annan del av Sverige) mailade jag till denna och informerade om att jag skulle titta på hennes häst om allt gick som planerat.

Nu har det ju inte gått som planerat eftersom ingen hört av sig till mig och jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro.

Har personen som förestår försäljningsstallet tappat bort mitt telefonnummer?

Är personen kanske inte så intresserad av att vara behjälplig då detta kanske innebär att den lukrativa vistelsen i detta stall upphör?

Har ägaren på något sätt själv ångrat sig och bett försäljningsstallet att skita i att höra av sig?

Ja….vill man kan man spekulera hur mycket och länge som helst och man skulle ju för all del också själv kunna ringa upp och höra ”vad som står på” men i ärlighetens namn så ids jag inte ens.

Min tanke om att eventuellt ha ytterligare en häst är inte så intensiv att jag till varje pris måste förverkliga den och den känsla jag hittills fått för just denna häst är inte så stark.

Jag måste inte ha en häst till faktiskt, det är inte helt fel att kunna unna sig lite guldkant på tillvaron, att träna flera gånger i veckan och att lägga undan någon tusenlapp på sparkontot varje månad.

Med en häst till är det adjöss till det ljuva livet och träningar blir det bara råd till en gång i veckan så det ska verkligen mycket till för att jag ska kasta mig in i något.

Jag väntar på rätt känsla helt enkelt :=)!