Månadsarkiv: maj 2010

Skrivet

Soldyrkaren

Är det någon gång min kombinerade soff och säng-hund kan tänka sig att lämna de mjuka bäddarna så är det när solens strålar når golvet i vardagsrummet.

Skrivet

Är en häst för lite och två för mycket?

Ja, det har jag påstått i ”alla” år trots att jag faktiskt själv aldrig har fått möjlighet att närmare undersöka om min tes stämmer eller inte.

Jag har trott/ tror att 2 hästar kan kännas lite ”too much” i perioder, i alla fall om båda ska hållas igång 5-6 dagar i veckan och kanske både träna och tävla regelbundet och om man samtidigt också har mycket annat i sitt liv.

Samtidigt är man väldigt ”sårbar” med bara en häst i sin ägo; så har jag känt de gånger mina hästar stått skadade och jag har fått avboka x antal träningar och planerade tävlingar.

”Problemet” med just mig sett till ”nackdelen med att bara ha en häst” är att jag är både superambitiös och lika känslig.

Den ambitiösa sidan av mig får sig givetvis en knäck av att jag inte kan rida, träna och tävla som jag vill om min enda häst är indisponibel av någon anledning och den känliga sidan….ja, den ska vi bara inte tala om…..

Jag vet ju många som, då deras häst blir halt, mer eller mindre rycker på axlarna och tycker ”jamen, det är sådant som händer”, ”det blir nog bra” osv. För mig däremot rasar hela världen samman direkt och jag ser omgående de värsta scenarion framför mig med måndslång konvalescens eller till och med något obotligt som gör att jag efter månader (år) av lönlösa försök ändå måste ta bort hästen (drama-queen…jag????).

Sedan en längre tid tillbaka har jag lekt med tanken på att faktiskt prova på det här med 2 hästar i stället för en, jag blir ju inte yngre precis och är det någon gång jag ska se om detta är något för mig så känns det faktiskt som att det är nu.

Och nu skulle ju inte anledningen bara vara att jag skulle ha en häst till att rida på om nummer 1 blev halt/ skadad utan jag vill helt enkelt kunna förbättra min egen ridning och kanske komma lite längre, lite snabbare än med bara en häst till mitt förfogande.

Skulle det visa sig att jag tycker att det inte alls var så bra/ roligt/givande/ whatever med 2 hästar så är det ju ”bara” (hmmm….) att sälja den ena och fortsätta så som jag gjort i alla tidigare år.

Min tanke som det ser ut idag är att antingen köpa en mycket utbildad (äldre) häst som jag kan utbilda mig själv på och tävla lite högre klasser på än med Archie eller försöka låna (vara fodervärd åt) en häst på minst Archies nivå, dvs hästen ska mer eller mindre omgående kunna gå ut i LA-klasserna och dessutom hävda sig bättre än vad Archie gjort hittills.

Som alla som vet något om hästar i allmänhet och dressyr i synnerhet begriper så kan denna hästjakt ta väldigt lång tid (en evighet rent av?) för det jag söker växer inte på träd precis, i alla fall inte med de krav och förutsättningar som jag har.

Fördelen idag är att jag ändå inte ”sitter i sjön” på det vis jag tidigare gjort då jag stått utan häst men med en svindyr stallhyra som tickat pengar på ridskolan. När man inte har en häst, och inte ens vet när man kommer att hitta en lämplig dito har i alla fall jag upplevt en enorm stress.

Dels vill man så klart rida och dels tickar stallhyran för en tom box.

Som det ser ut idag har jag redan en häst och behöver inte känna denna panik utan kan verkligen ta mig tiden att kritiskt granska och sålla bland eventuella förslag.

Jag har faktiskt redan kontaktats av någon som varit intresserad av att låna ut sin häst och har själv också ”trevat” lite kring några hästar men som det ser ut idag har jag inget konkret på gång.

Vi får väl se vad som händer- kanske blir hästletandet precis som makens och mitt husletande ett ”mission impossible” men jag känner också att jag även i detta fallet (precis som med huset) måste börja agera lite, och inte (som jag oftast gör) luta mig tillbaka och tänka att ”det löser sig nog på något sätt av sig själv”. Det gör det väl oftast- men kanske blir lösningen bättre med lite egna initiativ :=)!

Skrivet

Måndag- ofrivillig vila

Idag fick Archie gå sina 2 pass i hagen som vanligt och därefter tog vi samma skrittpromenad som igår.

Såret ser fortsatt fint ut och jag tvättar det inte ens- det är helt torrt och jag ser ingen anledning att pilla i det.

Nedräkningen till onsdag 13.30 har börjat!

Skrivet

Mer om icke-fungerande djurskydd

Det var precis det här jag syftade på i förra veckans blogginlägg om icke-fungerande djurskydd.

Att folk blir anmälda hit och dit på de mest lösa boliner och ibland fullständigt ogrundat är så klart otroligt ”dumt” och säkert tidsödande för de som måste åka ut på dessa onödiga besök men jag välkomnar ändå en granskning och förhoppningsvis ändrade rutiner och/eller mer resurser till denna verksamhet.

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=424057

Skrivet

Veckan som gått och lite helg-bilder

Skulle någon fråga: ”Vad hände i förra veckan” skulle jag spontant svara ”Archie blev halt” för ”som vanligt” (även om det tack och lov inte är särskilt vanligt) då mina hästar blivit halta rasar hela min värld och allt annat känns fullständigt betydelselöst i jämförelse.

Jag upptäckte nedanstående sår i lördags och kunde också konstatera att Archie var väldigt stel när han gick, en stelhet som dock försvann mycket snabbt medan däremot den hälta/ orenhet som jag också kunde se kvarstår.

Att söndagens planerade tävling fick ställas in är ingenting i jämförelse mot den oro jag nu känner inför varför Archie inte är fräsch.

Ett sådant här sår ska omöjligt ge hälta i min värld, inte såret som sådant i alla fall för benet är både osvullet och svalt och själva såret läker hur fint som helst.

Nej; har såret samband med hältan så ”måste” Archie ha vridit till benet eller vrickat sig på något sätt samtidigt som han fick själva såret- det är vad jag tror i alla fall.

Såret dag 2, dvs i söndags morse.

Såret skulle förvisso kunna vara en ren trampskada- dvs att Archie har trampat på sig själv men mot detta talar att han aldrig någonsin går och stryker sig eller snavar över sin ben och inte heller ett tramp borde ge hälta, eller?

Hur som helst hoppas jag på en snabb veterinärtid så att jag förhoppningsvis kan stilla min oro liiiite i alla fall.

Annars tycker jag inte att hände så mycket intressant i veckan.

Med stigande ålder noterar jag väderleken mer och mer (det var inget jag reflekterade över precis i 20-års åldern kan jag säga) och störs oerhört av att jag anser att våren mer eller mindre håller på att gå åt hel…te.

De varma dagarna har varit lätträknade medan de iskalla har varit desto fler och eftersom både Soya och jag är otroligt frusna så är det klart begränsande med spöregn, iskalla vindar osv.

Till och med maken beklagar sig, han som annars är en riktig viking och sällan fryser och då är det illa….

I lördags var jag ponnyskötare på heltid och ”passade” Mys d-ponny Rocky. Jag har nu tömkört honom några gånger och tror att det är lika nyttigt för honom som jag tycker att det är roligt. Han är otroligt ”lätt” på alla vis och det är ju sådana hästar man föredrar att jobba med.

Rocky väntar på ”startsignal”!

En som inte är lika ”lätt” när han sätter den sidan till är mitt andra skötebarn, c-ponnyn Mulle som jag har tränat i ganska exakt 1 år nu.

Detta lilla djur hoppar som en gud men dressyrmässigt har vi fått några gråa hår på vägen, både Sally och jag. Men det positiva är att vi alltid har fått Mulle att gå bra innan lektionen varit över och jag tycker (även om jag kanske är partisk) att både Sally och Mulle har lärt sig en del under våra träningar.

I lördags var jag och Soya på en LC-träning på ett helt nytt ställe; Fulltofta utanför Hörby.

Där såg jag denna fiffiga konstruktion som jag var tvungen att fota.

Med tanke på att en whippet (inte min tack och lov) förra året lyckades smita ut ur en bil där rutan var nervevad och rusa in under pågående LC-träning är denna ”uppfinning” kanske inte så dum.

Då kan man veva ner rutan utan att riskera en uthoppnade hund. Och jag kände på konstruktionen- den satt ”som berget”.

Här 2 varghundar. Själv skulle jag aldrig någonsin vilja ha 60 kilo hund inomhus men blir ändå lika fascinerad varje gång jag ser denna ras. Jag vidhåller att de skulle kunna användas till ponnyridning för riktigt små barn :=), så höga är de rent mankhöjdsmässigt!

En afghan och en varghundsvalp. Inte heller en afghan hade någonsin kommit innanför mina pedantiska dörrar- jag skulle aldrig mäkta med att sköta en sådan hårrem. Men jag måste tillstå att den var underbart härlig att känna på- silkeslen och mjuk päls i massor!

Soyas andra lopp i Fulltofta var nog veckans glädjeämne (så fattigt är mitt liv, ha ha….), min hundkapp-snigel visade att hon kan vara både snabb ut och i mål och kan följa haren utan att hitta på egna vägar däremellan :=). Fast ”kan vara” är nog exakt det rätta uttrycket för bara för att hon sprang klockrent denna gången betyder det inte att hon gör det nästa gång- det är ”tjusningen” (eller INTE om ni frågar mig…..) med LC och vissa hundar (min i alla fall).

Skrivet

Söndag- lååååång dag

Konstaterade som många gånger förut hur otroligt mycket tid man har till allt möjligt en helgdag utan varken hund eller hästaktiviteter inplanerade.

Det blev 3 besök i stallet ändå, morgon, lunch och eftermiddag- så är det när man bor så nära att man kan använda stallet som ”mellanlandning” när man rastar hunden :-)!

På eftermiddagen gick jag en halvtimmesrunda med Soya och Archie och när vi kom tillbaka till stallet möttes jag av en trevlig överraskning; Mys mamma bjöd på cheescake som hade blivit över från gårdagens konfirmation.

Jag hade förvisso gjort en ”beställning” på just cheesecake (som jag älskar) när jag hörde om den planerade menyn men hade faktiskt hunnit glömma bort det hela så jag blev väldigt glad (och mätt ha ha).

Nu vill jag bara att det ska bli måndag morgon så att jag kan ringa ”min” veterinär och förhoppningsvis få en tid så snart som möjligt.

Skrivet

Ben-uppdatering

Benet på vilket Archies sår sitter ser jättefint ut- inte det minsta svullet eller varmt!

Och som jag redan nämnt är det så det brukar vara med både Archie och mina andra hästar- sår ger sällan besvär.

Men detta såret är på något sätt ändå inblandat i att Archie, trots att han idag inte alls gick stelt utanför stallet till skillnad från igår, är oren i trav.

Eller så har orenheten inte med såret att göra utan är bara ett ytterst märkligt sammanträffande?

Nej, jag vet verkligen inte och orkar inte ens spekulera.

Har tagit kort på såret men har ännu ej kommit på hur man infogar kort från mobilen när man skriver inlägg på bloggen via I-phonen som jag gör nu så det får jag publicera vid senare tillfälle.

Skrivet

Buhu….ingen tävling imorgon!

Åkte faktiskt till stallet redan ikväll för att titta till Archies ben och det hade börjat bli varmt och eventuellt mycket, mycket lite svullet.

Jag misstänker att svullnaden kommer att märkas mer imorgon bitti och eftersom Archie redan nu gick stelt ut ur stallet och inte travade på till 100 % i ridhuset har jag redan bestämt mig för att inte tävla imorgon.

Min erfarenhet är att om Archie ser det minsta lilla styv/stel ut även om han inte direkt ser halt ut så ÄR han halt vid böjprov eller om man skulle provocera honom genom att tex longera på asfalt.

Så nu ringer jag och bokar en veterinärtid för jag har en ” bad feeling” redan nu.

Att ett sår i sig själv skulle ge denna påverkan hos en extremt smärttålig häst (det blev jag verkligen varse då han hade fång) finner jag inte sannolikt men skulle han ”kvickna till” om några dagar är det ju inte värre än att jag kan avboka tiden.

Det är ju inte så att man får en veterinärtid samma dag som man ringer precis och hur som helst är jag ”better safe than sorry” och vill hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite.

Fast ska jag vara ärlig så har jag aldrig någonsin åkt till veterinär i onödan. Så pass har jag känt mina hästar att när jag har trott att det varit ”något” så har jag tyvärr också haft rätt.

Skrivet

Lördag- full rulle med både hund och häst!

Som många andra helgdagar stod flera åtaganden på dagens lista.

Började med att ”känna av” Archie inför morgondagens tävling och blev både besviken och förvånad.

Varför skrev jag igår att jag inte hade några problem med att rida på träns kontra kandar?

NU förstår jag plötsligt varför så många föredrar det sistnämnda!

Archie kändes som om han hade hundra kilo sten i munnen och det var ingen behaglig känsla.

Nej, att rida på kandar flera pass på rad var nog inte så smart tror jag.

Efter ridningen var det dags att tömköra Rocky vars ägare skulle konfirmeras idag varför jag hade lovat att vara hästvakt.

Rocky var lika fin på töm som vanligt, eller till och med finare!

Han kan ibland bli oförklarligt spänd och sprätta iväg men idag var han så lugn och fin hela passet.

Nästa ponny på tur var Mulle, även han en mästare i att bli just ”oförklarligt spänd”.

När han sätter den sidan till skulle han kunna dela med sig av sin ”energi” så att det räcker att få fart på 10 gamla lektionshästar minst och det är verkligen tålamodsprövande för både tränare och ryttare.

Men även idag fick Sally och jag med gemensamma krafter honom att coola ner sig- det lyckas alltid men tar olika lång tid :-).

Inte heller Soya blev bortglömd idag för på hennes schema stod en LC-träning utanför Hörby på schemat.

Detta var första gången en träning hölls där och hade jag inte mött några vinthundsägare när jag var nästan framme hade jag nog irrat runt i området än!

Eniros vägbeskrivningar brukar vara ett säkert kort men som sagt- inte denna gången!

Väl på plats kunde jag till min stora förvåning konstatera att det bara var en whippet till på plats, annars är vi i klar majoritet på alla träningar och det brukar ”drälla” av dom.

Nu fick Soya av naturliga skäl springa med Ville men det har hon gjort utan problem även tidigare så det passade bra.

Annars var mer eller mindre alla de vanligaste vinthundsraserna representerade; greyhound, borzoi, afghan, saluki, varghund, galgo och en podenco (tror jag den minsta hunden var :-), det var ingen italienare i alla fall :-)).

Soya och Ville sprang enligt min amatörmässiga uppfattning ett ”sådär” första lopp där Soya var både snabbast iväg och först i mål men med lite genande på vägen (där är hon minsann ingen ”snigel” som på hundkappen).

Andra loppet, då banan vändes, tyckte både jag och Villes ägare såg super ut vilket domarna instämde i då vi frågade :-).

Som avslutning på djurdagen kunde jag väldigt bekymrat konstatera att Archie har fått ett sår snett ovanför karleden på ett framben.

Såret som sådant oroar mig inte, Archie brukar inte bekommas av sådant, men däremot undrar jag hur han har fått det?

Har han fastnat i något i hagen och kanske vridit till benet olyckligt när han kommit loss? Eller har han sparkat sig på något?

Det som är extra konstigt är att en stallkamrats häst, Aramis, helt nyligen fick ett mycket likartat sår på nästan exakt samma ställe på benet och i hans fall svullnade benet upp och det blev bye-bye planerad tävling då.

Så jag får nog ställa in mig på att det kanske inte blir någon tävling för oss i morgon :-(.

En koll med Argus-ögon och longering på morgonen imorgon (tävlingen är på eftermiddagen) får avgöra hur det blir helt enkelt:-(.