Vad för mycket foder kan ställa till med- exempel från verkliga livet

Igår lovade jag er att berätta om 2 hästägare som av okunskap och (får man väl anta) välvilja fodrade sina hästar så tokigt som det bara kan bli.

Det första exemplet tycker jag är det mest skrämmande; inte för att hästen tog den största skadan (kanske) men för att hästägaren tillika arbetade som ridlärare och genom denna position borde vara ett föredöme för sina elever och blivande hästägare som han var anställd att utbilda.

Ridlärarens egen häst var av den större modellen (ett halvblod), inte bara höjdmässigt utan även ”på bredden”.

Av någon outgrundlig anledning ansåg ridläraren att hästen skulle äta 4 kilo havre varje dag trots att den reds ytterst sporadiskt (endast några dagar i veckan) och då utan att anstränga sig över hövan.

Hästen var till en början tämligen yster på denna ranson och sprang runt som galning i hagen vilket ridläraren inte alls såg som någon negativt eller som en skaderisk trots att hagen som hästen gick i var tämligen liten.

Allt eftersom åren (!!!) gick med samma foderstat blev hästen dock fetare och fetare, reds mindre och mindre och till slut hade den försjunkit i något som jag närmast skulle vilja beteckna som apati.

Trots allt detta foder var hästen håglös och slö och några ruscher i hagen var det inte längre tal om.

Detta exempel tycker jag bara visar väldigt tydligt vad som händer om man ger en häst så mycket mat att den blir fet och däst.

Och om ni tänker efter och jämför med er själva hur ni tex mår efter ett rejält julbord eller dylikt- har ni lust att hoppa upp från matbordet och börja träna inför Stockholm marathon? Nä…just det! (jooo…ni vill kanske börja motionera och börja leva sundare men just då skulle ni inte orka springa ens om någon tvingade er….).

Det andra exemplet kunde ha slutat värre än vad det gjorde men ibland måste även den korkade ha lite tur.

I det fallet handlade det om en hästägare vars häst var konvalescent efter någon form av ryggoperation.

Hästen var ordinerad boxvila under en lång tid (minst 1 månad om jag minns rätt) och vad gör hästägaren?

Jo, fortsätter att ge hästen kraftfoder, förvisso inte lika mycket som tidigare men dock ca 1 kilo om dagen samtidigt som stråfodret minskas av rädsla för att hästen nu ska bli tjock ”eftersom den inte får någon motion”.

Det hör till saken att hästen redan innan stråfodret drogs ner var snarare liiiite för tunn än för tjock men som sagt- stråfodret skulle minskas medan kraftfoder skulle fortsätta att ges.

Jag kan inte än idag begripa varför det var så viktigt med detta kraftfoder för en helt stillastående häst- så vitt jag vet finns det affärer som säljer både morötter och betfor vilket mycket bättre gynnar en mage som ”står stilla”.

Det gick inte lång tid förrän hästen fick ett lättare kolikanfall med denna foderstat och det var ju bara ren tur att koliken släppte så fort som den gjorde och att det inte tillstötte några komplikationer.

Ja som ni förstår så ligger det här med foder mig varmt om hjärtat och om jag bara kan få någon enda läsare att tänka efter och göra mer rätt än dessa två knäppgökar så är jag nöjd. För det finns massor av okunskap om utfodring av hästar- jag ser det hur ofta som helst faktiskt!